Mellanchefen – hjälten som avgör hur vi mår på jobbet
Mellanchefen har kallats både världens bästa och världens svåraste jobb. Det är rollen mitt i organisationen – där strategier ska bli verklighet, där människor ska må bra och där vardagen faktiskt fungerar eller faller. I det här avsnittet av Jobblivet pratar Nicklas Hermansson med Helena Henriksson, regionchef på Securitas Nord, och Unionens Dag Bremberg om varför mellanchefen är helt avgörande för hur vi mår på jobbet.
Helena Henriksson, Dag Bremberg, och Nicklas Hermansson.
– Du är mitt i händelsernas centrum, säger Helena Henriksson. Det är du som får beslut och strategier att hända på riktigt, samtidigt som du fångar upp vad medarbetare och kunder behöver.
Där arbetsmiljön händer
Forskning och erfarenhet pekar åt samma håll: relationen till närmaste chef är avgörande för trivsel, engagemang och hälsa. Det är också vad många medarbetare själva lyfter – chefen är ofta den viktigaste faktorn för att man ska vilja gå till jobbet.
– Alla behöver bli sedda och få ett tydligt uppdrag. Finns inte chefen där, då uppstår snabbt frustration, säger Helena.
Mellanchefen blir därmed den som fångar tidiga signaler: när någon tappar energi, när arbetsbelastningen skenar eller när något skaver i teamet. Det är också här arbetsmiljöarbetet blir konkret – i samtalen, prioriteringarna och uppföljningen i vardagen.
Översättaren mellan strategi och verklighet
En återkommande bild i samtalet är mellanchefen som organisationens översättare. Uppåt – genom att föra fram hur strategier landar i verkligheten. Nedåt – genom att göra beslut begripliga, hanterbara och meningsfulla.
– Man har ett ansvar åt båda håll, säger Helena. Klarar inte organisationen den strategi som är satt, då måste det lyftas. Annars riskerar man både resultat och människor.
Just den rollen gör mellanchefen till en nyckelspelare. När översättningen fungerar skapas riktning och lugn. När den brister uppstår stress, ryktesspridning och otydlighet.
Engagemang som smittar
Att vara närvarande är inget som sker av sig självt. Helena beskriver hur hon jobbar aktivt med struktur: bokade avstämningar, tillgänglighet i vardagen och ett medvetet fokus på att ställa frågor.
– Jag frågar mycket. Det visar att jag är intresserad – och engagemang smittar.
Dag Bremberg betonar samtidigt vikten av att se individen bakom rollen.
– Alla är unika. Som chef måste du hitta något du uppskattar hos varje medarbetare. Annars fungerar det inte.
När chefen lyckas kombinera struktur med äkta intresse skapas psykologisk trygghet – grunden för både prestation och välmående.
Därför spelar mellanchefen så stor roll
Mellanchefer leder sällan genom stora ord. De leder genom vardagliga handlingar: prioriteringar, samtal, tydlighet och uppföljning. Just därför är deras påverkan så stor.
Det är här jobbet blir gjort. Och det är här vi mår – eller inte mår – bra.
Lyssna på hela avsnittet för fler konkreta exempel på hur mellanchefer skapar engagemang, fångar signaler i tid och bygger arbetsplatser där människor vill bidra.
Skapa tydlighet kring uppdrag och prioriteringar
Var närvarande – genom regelbundna samtal, inte bara möten
Många chefer kan teorin om stress. Ändå kör vi på när kroppen säger stopp. Vad händer med ledarskapet när man själv har kraschat – blir man bättre på att se och agera? I det här avsnittet pratar vi om signalerna, fällorna och de proaktiva åtgärderna som faktiskt gör skillnad.
Therese beskriver det rakt: “Rent intellektuellt har man koll på det mesta. Men känslomässigt gör man nånting annat… när man hamnar i kris blir man inte helt rationell.” Just där finns chefslärdomen som många missar. Egen erfarenhet av stressrelaterad ohälsa gör dig inte svagare som ledare – den gör dig skarpare på att se det du tidigare körde förbi.
Annika, Mirjam och Nicklas pratar om vad som finns att lära från att som chef själv ha blivit utbränd.
Chefer måste arbeta proaktivt
Unionens utredare Mirjam Olsson pekar på ett varnande mönster: “Det är lite för ofta man hör att ingen blev förvånad.” Det betyder att signalerna fanns – men verksamheten fångade dem inte. För stress är sällan ett solo-problem; det är ofta ett tecken på strukturella brister i arbetsmiljön. Därför behöver chefer arbeta proaktivt: bygga tydlighet, träna teamet i gränssättning och koppla in rätt stöd tidigt, inte först när allt brinner.
Varför aktivt chefskap?
I avsnittet pratar vi också om tillit som praktiskt ledarskap, inte som en känsla. “Ett aktivt chefskap är ett bra sätt att följa att arbete utförs,” säger Mirjam. Sätt ramar, följ upp, och tolka svängningar i prestation brett: “Förlorad prestation eller sänkt prestation kan till exempel vara ett tecken på ohälsa.”
Svårigheter med distansarbete
Erfarenheten från distansarbetet visar samma sak – otydliga förväntningar och diffusa principer skapar stress. Tydliga, gemensamma principer minskar godtycket och gör det lättare att fånga tidiga signaler.
Therese berättar hur hon kom tillbaka genom att bli mer transparent och närvarande: “Jag har öppnat en mer mänsklig sida av mig själv… och jag har tid för mina anställda.” Det är inte “snällt” ledarskap – det är effektivt. När du delar vad du själv önskat att någon sagt till dig, sänker du tröskeln för andra att flagga i tid.
Lyssna på hela avsnittet för fler konkreta exempel på hur du som chef kan jobba förebyggande och vad du gör när tecken dyker upp – hos dig själv eller i teamet.
Energi & glädje: Personen uttrycker “inget är roligt längre”, tappar intresse för uppgifter eller socialt sammanhang.
Gränser som eroderar: Övertid normaliseras, “jag ska bara…” blir standard, semestrar och pauser skjuts på framtiden.
Kognitivt brus: Ovanligt många missar i enkla uppgifter, svårt att prioritera, hoppar mellan saker utan att avsluta.
Prestation som svajar: Plötsliga dippar, ökade fel eller prokrastinering — se det som en signal om ohälsa, inte bara “låg disciplin”.
Relationssignaler: Tillbakadragande, minskad respons, eller ovanlig irritabilitet i möten och chattar.
Korttidsfrånvaro: Långvarig stress leder till ett nedsatt immunförsvar vilket ofta resulterar i korttidsfrånvaro.
Signaler att hålla koll på inom organisationen
Irritabilitet & missnöje: Återkommande friktion i samarbeten, suckar i möten och små konflikter som lätt eskalerar.
Starka känslolägen: Snabba svängningar mellan ilska och sorg; “det brister” över till synes små saker.
Syndabockstänk: Fokus på att hitta vem som gjort fel snarare än att lösa problemet; “vems är felet?” blir standardfrågan.
Initiativtapp & cynism: Färre egna förslag, “det spelar ingen roll”-attityd och negativt prat om arbetsgivaren.
Kränkande beteenden: Tecken på mobbning, diskriminering eller trakasserier—skämt på andras bekostnad normaliseras.
Riskbeteenden: “Det löser sig”-chanstagning, genvägar och säkerhetsrutiner som hoppas över—ökar olycksrisken.
Skadligt bruk: Alkohol, läkemedel eller droger används för att “orka” eller varva ned; från enstaka tillfällen till mönster.
Rama in uppdraget: Tydliggör mål, prioritering och vad som kan vänta. Säg vad som ska bort när något nytt ska in. Stöd finns i föreskrifterna om Organisatorisk och social arbetsmiljö.
Normalisera tidiga flaggor: Belöna den som säger “det blir för mycket” — behandla det som professionell riskrapportering.
Använd rätt stöd tidigt: Koppla på HR och företagshälsovård innan sjukskrivning. Låt experterna hjälpa till med bedömning och anpassning.
Skydda fokus i miljön: Skapa tysta zoner, mötesdisciplin och pauser. Ingen ska behöva “gå hem för att kunna koncentrera sig.”
Gå före själv: Visa din egen gränssättning (paus, hemgång, fokusblock). Det du gör väger tyngre än det du säger. Självklart gäller samma för dig som chef – även du behöver rätt förutsättningar och en rimlig arbetsbelastning.