Många chefer kan teorin om stress. Ändå kör vi på när kroppen säger stopp. Vad händer med ledarskapet när man själv har kraschat – blir man bättre på att se och agera? I det här avsnittet pratar vi om signalerna, fällorna och de proaktiva åtgärderna som faktiskt gör skillnad.
Therese beskriver det rakt: “Rent intellektuellt har man koll på det mesta. Men känslomässigt gör man nånting annat… när man hamnar i kris blir man inte helt rationell.” Just där finns chefslärdomen som många missar. Egen erfarenhet av stressrelaterad ohälsa gör dig inte svagare som ledare – den gör dig skarpare på att se det du tidigare körde förbi.
Annika, Mirjam och Nicklas pratar om vad som finns att lära från att som chef själv ha blivit utbränd.
Chefer måste arbeta proaktivt
Unionens utredare Mirjam Olsson pekar på ett varnande mönster: “Det är lite för ofta man hör att ingen blev förvånad.” Det betyder att signalerna fanns – men verksamheten fångade dem inte. För stress är sällan ett solo-problem; det är ofta ett tecken på strukturella brister i arbetsmiljön. Därför behöver chefer arbeta proaktivt: bygga tydlighet, träna teamet i gränssättning och koppla in rätt stöd tidigt, inte först när allt brinner.
Varför aktivt chefskap?
I avsnittet pratar vi också om tillit som praktiskt ledarskap, inte som en känsla. “Ett aktivt chefskap är ett bra sätt att följa att arbete utförs,” säger Mirjam. Sätt ramar, följ upp, och tolka svängningar i prestation brett: “Förlorad prestation eller sänkt prestation kan till exempel vara ett tecken på ohälsa.”
Svårigheter med distansarbete
Erfarenheten från distansarbetet visar samma sak – otydliga förväntningar och diffusa principer skapar stress. Tydliga, gemensamma principer minskar godtycket och gör det lättare att fånga tidiga signaler.
Therese berättar hur hon kom tillbaka genom att bli mer transparent och närvarande: “Jag har öppnat en mer mänsklig sida av mig själv… och jag har tid för mina anställda.” Det är inte “snällt” ledarskap – det är effektivt. När du delar vad du själv önskat att någon sagt till dig, sänker du tröskeln för andra att flagga i tid.
Lyssna på hela avsnittet för fler konkreta exempel på hur du som chef kan jobba förebyggande och vad du gör när tecken dyker upp – hos dig själv eller i teamet.
Energi & glädje: Personen uttrycker “inget är roligt längre”, tappar intresse för uppgifter eller socialt sammanhang.
Gränser som eroderar: Övertid normaliseras, “jag ska bara…” blir standard, semestrar och pauser skjuts på framtiden.
Kognitivt brus: Ovanligt många missar i enkla uppgifter, svårt att prioritera, hoppar mellan saker utan att avsluta.
Prestation som svajar: Plötsliga dippar, ökade fel eller prokrastinering — se det som en signal om ohälsa, inte bara “låg disciplin”.
Relationssignaler: Tillbakadragande, minskad respons, eller ovanlig irritabilitet i möten och chattar.
Korttidsfrånvaro: Långvarig stress leder till ett nedsatt immunförsvar vilket ofta resulterar i korttidsfrånvaro.
Signaler att hålla koll på inom organisationen
Irritabilitet & missnöje: Återkommande friktion i samarbeten, suckar i möten och små konflikter som lätt eskalerar.
Starka känslolägen: Snabba svängningar mellan ilska och sorg; “det brister” över till synes små saker.
Syndabockstänk: Fokus på att hitta vem som gjort fel snarare än att lösa problemet; “vems är felet?” blir standardfrågan.
Initiativtapp & cynism: Färre egna förslag, “det spelar ingen roll”-attityd och negativt prat om arbetsgivaren.
Kränkande beteenden: Tecken på mobbning, diskriminering eller trakasserier—skämt på andras bekostnad normaliseras.
Riskbeteenden: “Det löser sig”-chanstagning, genvägar och säkerhetsrutiner som hoppas över—ökar olycksrisken.
Skadligt bruk: Alkohol, läkemedel eller droger används för att “orka” eller varva ned; från enstaka tillfällen till mönster.
Rama in uppdraget: Tydliggör mål, prioritering och vad som kan vänta. Säg vad som ska bort när något nytt ska in. Stöd finns i föreskrifterna om Organisatorisk och social arbetsmiljö.
Normalisera tidiga flaggor: Belöna den som säger “det blir för mycket” — behandla det som professionell riskrapportering.
Använd rätt stöd tidigt: Koppla på HR och företagshälsovård innan sjukskrivning. Låt experterna hjälpa till med bedömning och anpassning.
Skydda fokus i miljön: Skapa tysta zoner, mötesdisciplin och pauser. Ingen ska behöva “gå hem för att kunna koncentrera sig.”
Gå före själv: Visa din egen gränssättning (paus, hemgång, fokusblock). Det du gör väger tyngre än det du säger. Självklart gäller samma för dig som chef – även du behöver rätt förutsättningar och en rimlig arbetsbelastning.
När arbetsmiljö blir ditt ansvar – se till att få rätt förutsättningar
Stress, ansvar och krav på att alltid leverera – många chefer riskerar att gå in i väggen. I det här avsnittet av Unionens podcast delar Therese Ousbeck sin berättelse om utmattning och återhämtning och Unionens expert Mirjam Olsson ger råd för hur du som ledare kan förebygga ohälsa – för dig själv och ditt team.
Therese körde på. Hon var ny som chef, sedan kom en pandemi och svällande uppdrag – och till slut tog det stopp.
”Jag fann ingen glädje i nånting. Stoppar jag inte nu, vet jag inte vad som händer,” berättar hon i podden.
Sjukskrivningen blev vändpunkten, men vägen dit kantades av välkända fällor: lojalitet, gränslöshet och den tysta förväntan att “lösa det”. Unionens utredare Mirjam Olsson känner igen mönstret: ”Det är lite för ofta man hör att ingen blev förvånad,” säger hon.
Annika, Mirjam och Nicklas pratar om hur vi som chefer kan skapa rätt förutsättningar för oss själva – och våra medarbetare – för att uppnå en hållbar och hälsosam arbetsmiljö.
Transparens som ledarskap
Just den meningen borde få varningsklockorna att ringa. För bakom den döljer sig ofta brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet – och delegerade arbetsmiljöuppgifter utan tillräckliga förutsättningar.
Therese beskriver hur hjälpen gjorde skillnad. ”Jag blev respektfullt uppfångad… direkt till företagshälsovården, rehabplan, läkare och psykolog,” berättar hon.
Regelbundna avstämningar med chefen och en grupp som fick växa i ansvar gav hållbarhet på riktigt. Transparensen blev hennes ledarskapslyft.
”Jag har öppnat en mer mänsklig sida av mig själv… och jag har tid för mina anställda.”
Rimliga förutsättningar för sina uppgifter
Kärnan i avsnittet handlar om chefens uppdrag. Att få delegerade arbetsmiljöuppgifter innebär att arbeta både med SAM och med arbetsanpassning/rehabilitering. Men, som Mirjam betonar: uppgifterna måste komma med mandat, befogenheter och resurser.
”Det går inte att göra ett bra jobb om man har usla förutsättningar. Ytterst kan man faktiskt returnera arbetsmiljöuppgifter uppåt igen.”
När teknik medför stress
I avsnittet berörs också teknikstress. Nytt ska inte staplas ovanpå allt gammalt. "Man måste se till att tekniken understödjer arbetet – inte att den blir något vi ska tjäna," säger Mirjam.
Therese fyller i: ”Min dröm är att tekniken inte ens syns, utan jobbar i bakgrunden – så att vi kan lyfta våra mänskliga superkrafter.”
Det här avsnittet är för dig som leder andra – särskilt om du är mellanchef. Du får både igenkänning och ett konkret språk för att ställa krav tidigt. Och ja, mod att säga: Jag behöver förutsättningar för att ta det här ansvaret.
Lyssna på hela samtalet för Therese resa, Mirjams råd om tidiga tecken och hur du praktiskt säkrar ditt mandat.
Beskriv uppgiften och vad som saknas (mandat/befogenheter/resurser).
Begär skriftligt det du behöver (budget, tid, kompetens, systemstöd).
Involvera
skyddsombud
och företagshälsovård i dialogen.
Får du inte förutsättningarna? Begär att delegeringen återtas eller omfördelas.
Dokumentera och följ upp i SAM: riskbedömning,
åtgärdsplan
, tidsatta uppföljningar.