Många uppgifter ingår inte i någons arbetsbeskrivning. Ändå blir de gjorda. Så vem gör dem? Främst kvinnor, har det visat sig. Problemet är att det sinkar deras karriärer. Så hur kan du som chef göra upp med det här en gång för alla? Unionen tipsar!
Publicerad 25 jan. 2023
Det finns en berättelse om att gör det själv-tänket är så starkt i Sverige att till och med statsministern plockar i diskmaskinen på kontoret. Om Ulf Kristersson faktiskt gör det vill vi låta vara osagt. Vad vi vet är att verkligheten ser ganska annorlunda ut. Alla tar inte hand om sin egen kaffekopp, vattnar blommorna på kontoret eller ser till att det finns finfika när Lisa fyller 40. Det är i realiteten ofta en liten grupp kvinnor som fixar dessa saker. Trevligt, kan tyckas, men dessa uppgifter kan uppta mycket av deras arbetstid, samtidigt som de varken lönesätts eller ger din karriär en boost.
– Som chef är det ditt ansvar att fördela arbetet på ett rättvist sätt. Om det här är uppgifter som ligger på ”alla” är det viktigt att de inte landar på några få personer, som därmed får det stressigt att hinna med sina ordinarie arbetsuppgifter, säger Peter Tai, jämställdhetsexpert på Unionen.
Peter Tai uppmanar också chefer att inte blunda för problemet.
– Det är visserligen bekvämare, för när du tar i frågan och säger att det här är allas ansvar, kan det initialt bli obehaglig stämning. När den medelålders mannen, som anser att hans jobb är viktigast, plötsligt också ska plocka disk eller föra protokoll får du räkna med protester.
Svårt att få grepp om vad som faktiskt görs? Här är tips på hur du kan lyfta fram det osynliga arbetet i ljuset, för att sedan fördela det jämnare.
Nästa artikel
Stress är ett utbrett problem på våra arbetsplatser. Statistik från SCB visar att cirka hälften av alla är psykiskt stressade på jobbet – alltså varannan kollega. Direkt eller indirekt kommer deras stress även att påverka andra i teamet, för det är faktiskt så att stress smittar.
– Vi är sociala varelser som påverkas av varandras känslor, såväl lugn som stress. Du vet säkert hur en kollega som kommer in på kontoret med andan i halsen, full av irritation, påverkar stämningen i rummet, säger Susanne Ellbin, psykolog vid institutet för stressmedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Att försöka ignorera saken är förstås ett alternativ – men att hjälpa en kollega som fastnat i skadlig stress kommer att kännas bättre för er båda.
Fast även som chef kan man tveka och känna ”Det kanske inte är min ensak. Borde jag lägga mig i?”
– Absolut, men jag tycker ändå att du ska lägga dig i. Vi är varandras arbetsmiljö. Om en person är mycket stressad, så bidrar det med stress och irritation i hela arbetsgruppen, det påverkar alla. Dessutom har det skett så mycket förändringar i samhället det senaste decenniet, med det stora informationsflödet, det gränslösa arbetslivet, aktivitetsbaserade kontor, slimmade organisationer och allt vad det är. Många har det tufft och vi behöver hjälpa varandra, inte minst genom att lyfta de här frågorna. Det handlar om att vi måste få bättre arbetsplatser där vi kan fungera på ett bra sätt, säger Susanne Ellbin.
Vi är alla lite stressade nu och då, och det är helt okej. Stress blir skadlig först när den inte följs av tillräcklig återhämtning. Det vill säga du gör av med mer energi än du fyller på med, vilket sliter på kroppens resurser – och till slut blir du utmattad.
Så vad är då varningsflaggorna på skadlig stress? Jo, att personen börjar snäsa av kollegor, tappar koncentrationen, skjuter upp beslut, är orolig, nervös, emotionellt labil och nyckfull.
– Just irritation är vanligt hos personer med hög stressnivå, man har ett tempo i sig och vill att saker ska gå fortare. En annan varningsflagg är att personen har svårt att sova och är ständigt trött, har kraftig huvudvärk, eller missar saker och gör fel i arbetet.
Vad ska jag göra om jag vill stötta en medarbetare i att bryta spiralen?
– Det bästa är att vara rak och tydlig. När man är inne i en stresspiral är det svårt att bryta den, för vi vänjer oss långsamt vid att ha ett högre tempo. Rätt som det är är vi så inne i det att vi bara fortsätter agera.
Man kan nämligen likna en stressreaktion vid en kamp-flykt-reaktion
Man kan nämligen likna en stressreaktion vid en kamp-flykt-reaktion, som ger oss tunnelseende och säger till oss att agera och det snabbt.
– Det är därför en stressad person springer på alla bollar. Och om någon säger till hen att tagga ner, blir personen lätt irriterad, ”du fattar inte, du ser väl själv hur mycket vi har att göra.” Hen är redan överbelastad och har känslan allt vilar på mig, och så kommer du och ställer ytterligare ett krav.
Så hur bemöter jag min kollega i detta på bästa sätt, för att inte bli avsnäst?
– Försök att ha ett öppet samtal, där du utgår ifrån dig själv och vad du ser: Jag ser att du är stressad väldigt ofta, och upplever att du inte verkar må bra av det. Det gör mig orolig, för du är en uppskattad kollega som jag inte vill ska gå in i väggen. Det här är en situation vi behöver lösa, så hur kan vi hjälpas åt att göra det?
Susanne Ellbin påpekar att som chef är det ditt ansvar, om medarbetaren ingår i ditt team, att ta tag i saken.
– Om en person uttrycker stor stress, så kanske det syns på hen för att hen är mest reaktiv, men inte sällan ligger det något i själva arbetssituationen som behöver ses över. Och det är arbetsgivarens uppgift och ansvar att se till att anställda har en god arbetsmiljö, säger Susanne Ellbin.
