Att gå från att vara egenföretagare till att ha fem anställda på lika många år är en enorm omställning. Hur gör man för att rekrytera rätt medarbetare i rätt tid? Och hur anpassar man sin verksamhet utifrån nya förutsättningar? Sara Karlberg har gjort den här resan och delar med sig av sina erfarenheter.
Publicerad 12 dec. 2022
Sara Karlberg är ägare och VD i Svenska Terapihundskolan och syns ofta i sammanhang som berör just sociala tjänstehundar. Sedan 2014, när hon startade företaget som aktiebolag, har hon gått från noll till fem anställda.
- Att öka från 0 till 5 anställda är ju en mycket större resa än att öka från 50 till 55 anställda, säger hon. Det känns både fantastiskt och svårt. Det har varit en del barnsjukdomar längs vägen och jag har fått lära mig att anpassa verksamheten så att vi inte bara lägger fokus på att växa utan också stannar upp och förvaltar det vi har.
Sara driver Sociala Tjänstehundar i Sverige AB/Svenska Terapihundskolan på heltid och syns ofta ute i sammanhang som berör just sociala tjänstehundar. Hon är en populär föreläsare gällande hund i vård, skola och omsorg.
Redan innan hon anställde sin första medarbetare jobbade hon med underkonsulter som höll utbildningar på uppdrag och på så sätt byggde hon successivt upp verksamheten. Hon minns inte exakt när det var, men runt 2017, så fick hon möjlighet att anställa sin första medarbetare tack vare lönebidrag.
Jag kände och känner än idag att det är ett stort ansvar att vara den som bidrar till att sätta mat på någon annans bord
- Det var lite som att hoppa ut för stupet och hoppas på att det går bra, säger hon. Jag kände och känner än idag att det är ett stort ansvar att vara den som bidrar till att sätta mat på någon annans bord. Innan jag fattade beslutet att anställa så räknade jag på hur mycket jag behövde dra in för att det skulle gå runt. Formeln var att 1+1 blir 3 och med det som taktik så fattade jag beslutet.
Nu har det gått fem år sedan första medarbetaren anställdes och idag är det fem anställda och åtta underkonsulter som arbetar inom verksamheten.
På sina anställda har hon tre tydliga krav – de ska vara hundinstruktör, ha akademisk bakgrund inom vård, skola eller omsorg och de ska också ha en utbildad social tjänstehund med praktisk erfarenhet.
- Så rekryteringsbasen för att anställa nya medarbetare blir ganska snäv, säger hon.
För att hitta nya förmågor har hon alltid ögonen öppna i samband med sina egna kurser, vid träffar i branschföreningar och andra nätverk med likasinnade. Hon har vid något enstaka tillfälle gått ut med någon form av annonsering, men det som gett framgång är att ständigt vara nyfiken på människor hon möter i sin omgivning.
- Det innebär att jag ju egentligen inte gör några formella intervjuer när jag anställer, de har jag liksom redan gjort genom alla samtal vid tidigare tillfällen, säger hon. När jag väl ställer frågan till en person som jag är intresserad av att anställa så är jag själv nästan klar i mitt eget huvud, säger hon.
En av utmaningarna i ett litet företag är sårbarheten. Sara tar som exempel att om en person blir sjukskriven eller föräldraledig under en längre tid, så påverkar det verksamheten väldigt mycket.
- Som arbetsgivare får jag ju inte ställa frågor som handlar om hur de kommer orka med eller om de kanske planerar att bilda familj inom kort efter anställningen, säger hon. Det är ett dilemma. Det har ju alltid löst sig, men som VD i ett litet företag så är det något som kan hålla mig vaken på natten ibland.
Efter att han vuxit rejält som företag vill Sara nu låta verksamheten landa ett tag och låta den gå in i en förvaltningsfas, inte för att stanna utvecklingen utan för att hämta ny kraft.
- Ibland är det bra att stanna upp och ta lite perspektiv på sitt nuläge, säger hon. Själv skriver jag ett bokslut i slutet av varje år och sammanfattar allt jag åstadkommit under året och vad jag vill med verksamheten under kommande år. Och så njuter jag, både av det vi åstadkommit och över den kraft som finns i att driva en verksamhet som känns så meningsfull.
Är du chef, medlem i Unionen och vill dela med dig av din berättelse, liksom Sara i artikeln ovan? Hör då av dig till chefsmedlem@unionen.se.
Nästa artikel
Stress är ett utbrett problem på våra arbetsplatser. Statistik från SCB visar att cirka hälften av alla är psykiskt stressade på jobbet – alltså varannan kollega. Direkt eller indirekt kommer deras stress även att påverka andra i teamet, för det är faktiskt så att stress smittar.
– Vi är sociala varelser som påverkas av varandras känslor, såväl lugn som stress. Du vet säkert hur en kollega som kommer in på kontoret med andan i halsen, full av irritation, påverkar stämningen i rummet, säger Susanne Ellbin, psykolog vid institutet för stressmedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Att försöka ignorera saken är förstås ett alternativ – men att hjälpa en kollega som fastnat i skadlig stress kommer att kännas bättre för er båda.
Fast även som chef kan man tveka och känna ”Det kanske inte är min ensak. Borde jag lägga mig i?”
– Absolut, men jag tycker ändå att du ska lägga dig i. Vi är varandras arbetsmiljö. Om en person är mycket stressad, så bidrar det med stress och irritation i hela arbetsgruppen, det påverkar alla. Dessutom har det skett så mycket förändringar i samhället det senaste decenniet, med det stora informationsflödet, det gränslösa arbetslivet, aktivitetsbaserade kontor, slimmade organisationer och allt vad det är. Många har det tufft och vi behöver hjälpa varandra, inte minst genom att lyfta de här frågorna. Det handlar om att vi måste få bättre arbetsplatser där vi kan fungera på ett bra sätt, säger Susanne Ellbin.
Vi är alla lite stressade nu och då, och det är helt okej. Stress blir skadlig först när den inte följs av tillräcklig återhämtning. Det vill säga du gör av med mer energi än du fyller på med, vilket sliter på kroppens resurser – och till slut blir du utmattad.
Så vad är då varningsflaggorna på skadlig stress? Jo, att personen börjar snäsa av kollegor, tappar koncentrationen, skjuter upp beslut, är orolig, nervös, emotionellt labil och nyckfull.
– Just irritation är vanligt hos personer med hög stressnivå, man har ett tempo i sig och vill att saker ska gå fortare. En annan varningsflagg är att personen har svårt att sova och är ständigt trött, har kraftig huvudvärk, eller missar saker och gör fel i arbetet.
Vad ska jag göra om jag vill stötta en medarbetare i att bryta spiralen?
– Det bästa är att vara rak och tydlig. När man är inne i en stresspiral är det svårt att bryta den, för vi vänjer oss långsamt vid att ha ett högre tempo. Rätt som det är är vi så inne i det att vi bara fortsätter agera.
Man kan nämligen likna en stressreaktion vid en kamp-flykt-reaktion
Man kan nämligen likna en stressreaktion vid en kamp-flykt-reaktion, som ger oss tunnelseende och säger till oss att agera och det snabbt.
– Det är därför en stressad person springer på alla bollar. Och om någon säger till hen att tagga ner, blir personen lätt irriterad, ”du fattar inte, du ser väl själv hur mycket vi har att göra.” Hen är redan överbelastad och har känslan allt vilar på mig, och så kommer du och ställer ytterligare ett krav.
Så hur bemöter jag min kollega i detta på bästa sätt, för att inte bli avsnäst?
– Försök att ha ett öppet samtal, där du utgår ifrån dig själv och vad du ser: Jag ser att du är stressad väldigt ofta, och upplever att du inte verkar må bra av det. Det gör mig orolig, för du är en uppskattad kollega som jag inte vill ska gå in i väggen. Det här är en situation vi behöver lösa, så hur kan vi hjälpas åt att göra det?
Susanne Ellbin påpekar att som chef är det ditt ansvar, om medarbetaren ingår i ditt team, att ta tag i saken.
– Om en person uttrycker stor stress, så kanske det syns på hen för att hen är mest reaktiv, men inte sällan ligger det något i själva arbetssituationen som behöver ses över. Och det är arbetsgivarens uppgift och ansvar att se till att anställda har en god arbetsmiljö, säger Susanne Ellbin.
