Shelley Grundén hade jobbat i butik sedan tonåren. Men bristen på utveckling och den stora omställning branschen går igenom fick henne att känna att hon inte hade sin framtid inom handeln. Nu tar hon tag i sin livsdröm och studerar till socionom.
Publicerad 03 okt. 2023
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka.
Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
Nästa artikel
Allt som är nytt är per definition obekant och därmed kanske en smula skrämmande. Det gäller också AI. Kanske särskilt AI, som just precis nu – och hela tiden – utvecklas i rekordfart och påverkar hur vi lever och inte minst arbetar.
Som ledare och chef är det viktigt att navigera rätt när det gäller artificiell intelligens, för förändringarna är snabba, omfattande och frekventa.
Jag tycker att du ska se på AI som att du har fått en ny superkollega
För Ann-Therese Enarsson, VD på tankesmedjan Futurion, som nyligen föreläste på Unionen Chefs event ”Like a boss” är nyckelorden när det gäller AI och chefskap två – ”våga börja”.
– Jag tycker att du ska se på AI som att du har fått en ny superkollega. Den är lite för självsäker ibland, hittar på när den inte vet, ljuger och skarvar lite. Jag brukar lite skämtsamt säga att den är som vilken kollega som helst.
Ett verktyg – inte lösningen på allt
För att förstå och använda AI gäller det också att ha rätt grundinställning till och förståelse för vad den artificiella intelligensen är och kan hjälpa till med. Den är inte lösningen på allt, den är inte magisk.
– AI är verktyg och som med alla verktyg gäller det att veta vad man vill bygga innan man börjar hamra. Nyfikenhet är helt avgörande för att närma sig denna nya teknik– men inte blåögdhet. Du behöver inte förstå exakt hur tekniken fungerar på kodnivå, men du behöver förstå vad du vill använda den till i din verksamhet – och hur.
En annan sak som förenar stora omvälvande tekniska nyheter är att det är svårt att veta var man ska börja. Enarsson menar att en nyfiken utforskning är vägen att gå. Man tar sig tid och testar olika verktyg för att se vilka som är användbara i just ens egen verksamhet och jämför med andra liknande verktyg. Framför allt och återigen – våga börja!
Visa själv som chef hur du provar, testar och ibland misslyckas
- Använd AI i det dagliga arbetet först. Som stöd i rapportskrivning, mötessummeringar, analys eller research. Testa ChatGPT för att skriva utkast till en presentation. Låt Copilot hjälpa dig hitta mönster i data. Det behöver inte vara perfekt – det ska vara på riktigt. Visa själv som chef hur du provar, testar och ibland misslyckas. Det är själva lärandet som är poängen.
Var nyfiken – då blir medarbetarna också det
Genom att gå först i ledet när det gäller AI kan man som chef också väcka nyfikenhet och lust hos medarbetare.
- Du som chef varken kan eller ska vara expert på allt – men du kan verkligen vara en trygg guide i det nya. Ledarskapet handlar alltmer om att underlätta för och förstå medarbetarna, inte om att alltid veta mest eller bäst.
Genom att visa att du själv lär dig skapas en kultur där det är tillåtet att inte kunna. Ett sådant ledarskap är grunden för psykologisk trygghet – en förutsättning för all utveckling. Med den utgångspunkten går det också lättare att diskutera med medarbetarna om de utmaningar som finns med AI.
- Att känna motstånd för AI är helt naturligt. Ny teknik skapar reaktioner. Oro. Frågor. Skepsis. Det ska den göra. Det är dock inte teknikens framfart som är problemet – utan människors förutsättningar att hänga med. Som chef behöver du skapa trygghet nog för att medarbetare ska våga säga: “Jag förstår inte.” För det är där nyfikenheten föds.
