När hennes anställning avlutades tidigare i år fick en medlem inte ut sin intjänade semesterersättning och inte heller någon förklaring till varför. Nu driver Unionen ärendet i tingsrätten med ersättningskrav och skadeståndskrav för brott mot semesterlagen.
Medlemmen, som vi kan kalla Camilla, anställdes i bolaget i augusti 2022 på en position som efter bara ett år ledde till en befordran. Men i samband med att anställningen avslutades början av 2025 tecknades ett särskilt avslutsavtal mellan parterna .
Enligt avtalet skulle Camilla vara arbetsbefriad med full lön under de sista fyra månaderna av anställningen, februari till maj.
Det framgår även tydligt att semesterersättning för intjänad men ej uttagen semester skulle betalas ut senast en månad efter att anställningen avslutats, det vill säga senast den 30 juni 2025 – det enligt lag, närmare bestämt i § 30 semesterlagen.
Men utbetalningen uteblev.
Semesterersättning är en rättighet som följer av lag – och den ska betalas ut även om det finns oklarheter eller andra oenigheter i samband med avslutandet av en anställning.
Din semesterersättning är en del av din lön som du själv tjänar in till genom ditt arbete. Att arbetsgivaren låter bli att betala ut den är inte bara fel, utan också ett lagbrott.
Om du själv befinner dig i en liknande situation – där du inte får ut din semesterersättning eller har frågor kring vad som gäller vid avslut av anställning – är det viktigt att du kontaktar ditt fackförbund så snart som möjligt. Det finns stöd att få, och det är en trygghet att ha en part vid sin sida som kan bevaka dina rättigheter.
Under sin anställning hade Camilla tjänat in totalt 85 betalda semesterdagar. Hon hann dock bara ta ut 35 av dem, vilket innebär att 50 betalda semesterdagar återstod när anställningen upphörde.
Eftersom hon inte fick möjlighet att ta ut sin semester i ledighet, hade hon - återigen enligt semesterlagen - rätt att få ut motsvarande belopp i pengar.
Baserat på hennes månadslön på 67 000 kronor och enligt den schablonberäkning som semesterlagen tillåter, skulle den totala semesterersättningen uppgå till 173 929 kronor.
Men bolaget betalade inte ut några pengar.
Unionen anser att arbetsgivaren därmed brutit mot både semesterlagen och det avslutsavtal som tecknats med medlemmen.
Förutom att kräva semesterersättningen driver förbundet nu också krav på ett allmänt skadestånd enligt § 32 semesterlagen – en paragraf som ska skydda arbetstagare från just den här typen av lagöverträdelser.
"Arbetsgivare som bryter mot denna lag skall till arbetstagaren utge, förutom den
semesterlön
eller
semesterersättning
vartill arbetstagaren kan vara berättigad, ersättning för uppkommen skada." (§32
semesterlagen
)
Ärendet har nu lämnats in till tingsrätten.
Nästa artikel
En medlem, vi kan kalla honom Johan, jobbade sedan många år som projektledare på en byggfirma. Under det senaste året hade antalet uppdrag störtdykt. Och därmed företagets ekonomi, samtidigt som inflationen rusade och allt blev dyrt.
Förra lönen kom lite senare än vanligt. Det var lite oroande, men den kom ändå. Hela branschen hade hamnat i en svacka. Så stämningen på jobbet var redan spänd, när maj månads lön också tycktes bli försenad. Det började snackas.
Snart kallades alla anställda till ett digitalt möte, med både VD och ekonomichef. Frågan om lönerna ställdes. Det var hårda tider, men ”det såg ljust ut med några större projekt på väg in. Håll ut!”, uppmanade VD:n.
Vad var det som var på väg in? Johan hade inte sett något i planeringen. Det här kändes inte bra.
Direkt efter mötet ringde Johan till sina rådgivare på Unionen. Där fick han höra att det var väldigt viktigt att agera skyndsamt. Vid en konkurs skulle de anställda riskera att deras innestående löner inte skulle omfattas av den statliga lönegarantin, om de inte agerade kvickt.
Rådgivaren skickade därför genast Johans ärende till en ombudsman , som både bekräftade och skärpte rådgivarens budskap. Om inte majlönen kom inom ett par dagar efter att Unionen skickat ett formellt kravbrev borde Johan vidta inkassoåtgärder, var rekommendationen.
Ombudsmannen skulle förstås hjälpa till med det, men Johan kände sig ändå kluven. Han gillade sin arbetsgivare och fattade ju att det var tuffa tider. Samtidigt hade han inte råd att jobba gratis.
- Det här är tyvärr vanligt, konstaterar Björn Alquist, förbundsjurist på Unionen, och den som också hjälpte Johan och hans kollegor att få ut sina löner.
Lönetvister är bland de vanligaste av alla juridiska ärenden på Unionen. Björn Alquist har hjälpt många medlemmar att få ut sina löner. Men ibland går det inte att göra något, förklarar han, då medlemmen har väntat för länge, hoppats på att det ska lösa sig.
- Jag har varit med om att folk har väntat i upp till ett halvår på att få ut sin lön.
Varför väntar folk så länge?
- Ibland kan det handla om ägarandelar i företaget eller så ägs företaget av en närstående. Det händer också att anställda på ideella organisationer jobbar på, utan lön, för att de känner så starkt för verksamheten.
- Men regelverket med den statliga lönegarantin bygger på att du, som anställd, reagerar direkt. Det är viktigt att ha koll på.
Den statliga lönegarantin omfattar lön intjänad tre månader bakåt i tid från det att konkursansökan ges in till tingsrätten. Den eventuella löneskuld som uppstått tidigare än så riskerar därmed att inte omfattas av lönegarantin och aldrig bli betald.
Med tanke på att lönegarantin också har ett takbelopp (4 x prisbasbeloppet) samt att processen kan dra ut på tiden - kan det bli ganska så kännbart för den enskilda löntagaren, om man inte agerar snabbt.
I vissa branscher är det vanligt med eftersläpande lön, det vill säga att om man jobbar i februari får man lönen utbetald i slutet av mars. Då är det extra viktigt att man håller reda på när den första intjänandedagen inträffade, alltså första februari.
- Om en anställd då ska få ut sin lön genom den statliga lönegarantin måste konkursansökan vara inlämnad före första maj, fast man kanske inte saknade lönen förrän i slutet av mars. Det där är det många som missar.
Ombudsmannen på Unionen insåg brådskan och skickade snarast möjligt ett lönekrav till byggföretaget där Johan var anställd, med lydelsen att lönen skulle finnas på Johans konto inom en vecka. Den veckan gick utan att det kom några pengar till Johans konto.
- I ett sådant läge går det inte att rekommendera en medlem att fortsätta avvakta, konstaterar Björn Alquist.
Istället kommer då ärendet till honom och hans kollegor på juridiska sektionen. Och så var det bråttom igen. Konkursansökan behövde vara inlämnad på tingsrätten senast den 1 augusti för att Johan skulle kunna omfattas av full lönegaranti, eftersom den lön som uteblivit tjänats in sedan den 1 maj.
- Det var verkligen bra att Johan hörde av sig till Unionen så snabbt. Hade han väntat bara ett par veckor till hade det kunnat vara för sent. Inte bara för honom själv, men också för hans kollegor.
Nu hann de alla omfattas fullt ut av den statliga lönegarantin.
