Hur ska man som chef kunna ta sitt arbetsmiljöansvar och hinna uppfatta signaler om stress när teamet sitter utspritt över halva jorden? Den frågan ställdes av en lyssnare efter avsnittet om stress, i podden Mellanchefer emellan. Här svarar stressterapeuten Caroline Wiklund på lyssnarnas frågor.
Att arbetsleda ett team som sitter geografiskt utspridda är en utmaning i sig. Att se dem, uppfatta signaler och kunna ta sitt arbetsmiljöansvar när man sällan ses är ofta en ännu större utmaning.
Publicerad 03 dec. 2019
Här svarar vår stresscoach Caroline Wiklund på några av lyssnarnas frågor efter avsnittet om den dubbla stressen, i podden Mellanchefer emellan.
Härhandlar det om att ta sitt arbetsmiljöansvar när teamet sitter geografiskt utspritt och jobbar på distans.
Längre ned svarar Caroline Wiklund på flera lyssnares frågor, som hur mellanchefen kan hantera sin egen stress, om komma in som ny chef för en dysfunktionell arbetsgrupp och hur man bäst tar sitt rehabiliteringsansvar, när en tidigare sjukskriven medarbetare kommer tillbaka.
Att se medarbetare på distans...
Caroline Wiklund, stressterapeut
Om man jobbar med geografiskt utspridda team, hur kan man se om medarbetare på andra orter mår dåligt eller är på väg in i väggen?
Den frågan ställde en lyssnare. Här svarar Caroline Wiklund:
Det här är en frågeställning som aktualiseras allt mer i takt med att fler och fler jobbar på distans. Det kan handla om att fysiskt sitta i andra länder, på andra orter eller helt enkelt att fler jobbar hemifrån i större omfattning än tidigare.
Träffa dina medarbetare - även om de jobbar på distans
Mitt första råd är att, om det är möjligt, ändå försöka träffa dina medarbetare regelbundet. Om det innebär en gång per månad eller en gång per termin ser förstås olika ut men att enbart bygga tillit, trygghet och förtroende på distans kan vara svårt.
Ett annat tips är att gemensamt i teamet komma överens om formerna för uppföljningar och löpande samtal. I rollen som chef är det coachande förhållningssättet ett kraftfullt verktyg att använda sig av. Förslag på frågeställningar som kan vara meningsfulla är:
Hur skulle du/ni vilja att våra uppföljningar ser ut för att de ska kännas meningsfulla för din/er del?
Passar det bäst via Skype, telefon eller via någon annan kanal?
Vad behöver du/ni från mig för att känna dig/er trygg(a) med att komma till mig vid behov, trots att vi ses sällan rent fysiskt?
Om du upplever att en medarbetare mår dåligt och själv ger uttryck för det eller att du får höra det från andra personer i dennes närhet så är uppmaningen om du kan – träffa personen!
Om det inte är möjligt att träffas fysiskt så fråga om det är ok att du för en dialog med de chefer som finns på plats (samt med andra parter som kan stötta, till exempel
arbetsmiljöombud
och företagshälsovård).
Var proaktiv! Ta en skype-kaffe
Det proaktiva arbetet är otroligt viktigt här, skapa en beredskapsplan i arbetsgruppen (eller kanske i hela organisationen om många jobbar på distans, oavsett team).
Vilka kanaler för kommunikation tror vi är bäst att använda oss av?
Hur ska vi ge varandra feedback på distans?
Hur ska vi bygga teamet trots att vi inte sitter tillsammans?
Hur ska vi agera om en person ger uttryck för att må psykiskt dåligt?
Fokusera på de möjligheter som finns. Skype kan t.ex. vara ett fantastiskt verktyg men det kräver att vi har tydliga ramsättningar för hur vi ska agera på möten etc.
Jag hör allt fler chefer som tar en ”Skypekaffe” med sitt team ett par gånger i veckan och som tycker att det funkar jättebra!
Mellanchefer emellan finns där du brukar lyssna på poddar; det vill säga den finns på alla de vanligaste spelarna som Acast, Radioplay, Spotify, iTunes med flera. Lyssna där du är, när du är där; på väg till eller från, över en kopp kaffe, under en paus, innan du somnar eller efter du vaknat.