När kollegor fastnar i avtal och paragrafer kliver Maria Fornemo in. Med skarp blick och stort hjärta hjälper hon andra att få rätt lön, rätt titel och rätt villkor. För henne handlar facket lika mycket om omtanke som om avtal.
Det var en slump att det upptäcktes. En ung man kom till fackklubben med en till synes rutinartad fråga om sin anställning. Men när de började titta närmare på avtalet visade det sig att allt inte stod rätt till.
– Det var flera olika saker vi slog ner på, som gällde en hel grupp anställda, berättar Maria Fornemo, vice ordförande i Unionen-klubben på SVT.
Det handlade bland annat om fel i arbetstidsformer och semesterregler – brott mot grundläggande lagar och avtal. När frågan till slut lyftes till arbetsgivaren fick gruppen rätt och ett skadestånd betalades ut.
– Det var så klart pinsamt för företaget, men jag tror faktiskt att alla vann på det. Det handlade om okunskap hos en chef och inte om illvilja, och i slutänden blev det en slags utbildning för oss alla. Vi fick rätta till fel, och arbetsgivaren fick syn på hur viktigt det är att göra rätt från början.
Maria har jobbat på SVT sedan slutet av 90-talet, då hon började som press- och PR-medarbetare.
– Det är en dynamisk arbetsmiljö. Känslan av direktsändning är speciell, när allt händer här och nu. När människor med olika kompetenser samlas och får det att klaffa, det är nästan magiskt.
Unionen-klubben på SVT har runt 750 medlemmar, och enligt Maria finns det en stark kultur av fackligt engagemang på företaget.
– Det är liksom en självklarhet att vara med. Även cheferna ser värdet. Man har förstått att bra arbetsvillkor och en trygg arbetsmiljö skapar glada, kreativa medarbetare – och det gynnar ju hela verksamheten.
Det goda samarbetet märks redan från start.
– När det hålls introduktionskurser för nyanställda får vi från facket vara med. Vi berättar kort om vad vi gör, delar ut en liten goodiebag och äter lunch tillsammans. Det är ofta så vi fångar upp nya medlemmar. Och när det är oroligt i branschen eller varslas om nedskärningar brukar det märkas direkt, då vill fler ha tryggheten i att vara med i facket.
Själv har Maria varit fackligt engagerad nästan sedan hon började på SVT.
– Jag vet hur viktigt det är med trygghet. Första åren gick jag mellan olika vikariat, så jag vet hur det känns att inte ha en fast anställning, att inte kunna ta lån eller planera framtiden som man vill. Det skapar en ständig oro. Och just därför betyder det så mycket att kunna bidra till att andra får bättre villkor.
Att hjälpa till kan ske både i stort och smått, som när man står i begrepp att skriva på ett anställningsavtal , eller stötta när någon blir uppsagd.
– Mitt råd då är alltid: ta hjälp av facket, så att du inte råkar skriva på något som är sämre än det behöver vara. Du vinner nästan alltid på att ha med dig någon som har sett den typen av avtal tidigare och vet vad man kan få.
Hon och hennes fackliga kollegor får ofta frågor som ”Har jag rätt befattning?”.
– Det är inte ovanligt att man får göra både det ena och det andra här, särskilt inom barnprogrammen. Du kanske anställdes som reporter, men har också jobbat som redaktör – och det kan vara viktigt att få på papper när du söker andra jobb.
Maria försöker också peppa kollegor inför lönesamtal .
– Framför allt unga kvinnor kan vara lite blyga med sina löneanspråk. Då brukar jag säga att det är bättre att lägga sig lite över det man vill ha, för arbetsgivaren kommer ofta att pruta. Men istället för att kräva en viss summa kan du säga att du är värd den. Då visar du både självrespekt, och att din kompetens har ett värde.
Hon har också ett konkret tips till nyanställda.
– Om du anställs på senhösten händer det att företaget vill skriva att du redan ligger på nästa års lön, för att slippa ta med dig i nästa lönerevision . Tänk då på att be om en extra tusenlapp, annars halkar du efter.
Att kunna sådana saker kräver erfarenhet, men också engagemang.
– Ibland kan det tyckas som småsaker, men jag ser ju att för den som får hjälp betyder det jättemycket. Och när medlemmar blir glada, då blir jag glad.
För Maria handlar det fackliga uppdraget minst lika mycket om omtanke som om regler och avtal.
– Det är ett sätt att bry sig om sina kollegor. Man behöver inte brinna för förhandlingar eller paragrafer, det räcker att vilja göra det lite bättre för någon annan. Det är ofta där förändringen börjar.
