Inte bara en gång, men tre gånger fastnade stresscoachen Caroline Wiklund i hissen med arbetstagare på gränsen till psykisk ohälsa. Här är råden hon hann ge, innan hissen kickade igång igen och de kunde rusa vidare i sina arbetsliv.
Bli medlem direkt!
Det var en regnig måndag i november, som hissen i det höga kontorshuset fastnade mellan våning åtta och nio. Där stod stresscoachen Caroline Wiklund och en för henne okänd kvinna i 30-årsåldern, vi kan kalla henne Johanna.
Med stigande desperation började "Johanna" slå på alla knappar för att få igång hissen. Efter en stund gav hon upp och vände sig om. De började prata, som man gör. Först om hissen, hur länge de skulle bli stående där. Sedan om att inte ha tid. Vad det innebär.
Men den senaste veckan har jag bara suttit och stirrat på datorn och känner mig typ mentalt förlamad. Helt sjukt faktiskt!
- Ja, det är svårt för mig att bara stå och vänta. Jag är en doer, en sån som levererar. Jag vet att mina chefer och kollegor förlitar sig på det och jag avskyr att göra människor besvikna.
- Ok...
- Alltså, jag ser inget dåligt i det, jag tycker att det är kul att jobba och ta mig an olika utmaningar. Men den senaste veckan har jag bara suttit och stirrat på datorn och känner mig typ mentalt förlamad. Helt sjukt faktiskt!
- Det låter inte bra.
- Nej, men nu tänkte jag dra ner till gymmet en stund och springa i trampmaskinen för att kicka igång hjärnan. Sedan ska jag duscha iskallt och toppa det med en trippel espresso innan jag går tillbaka till datorn. Om bara hissen kunde starta någon gång!!!
Nej, hissen startade inte på ett kick, hur Johanna än hamrade på knapparna. Caroline berättade som det var, att hon faktiskt råkade vara professionell stresscoach. Och frågade om Johanna vill ha några råd på vägen, när de nu ändå stod fast i hissen. Ja, varför inte, sa Johanna.
Du är säkert otroligt uppskattad för det du levererar och att människor runt omkring dig alltid kan lita på dina leveranser. Men när jag hör det du säger får jag uppfattningen att du mäter ditt eget värde utifrån det du presterar. Stämmer det?
Du säger att du avskyr att göra människor besvikna. Men risken är att du till slut sviker den viktigaste människan i ditt liv, dig själv. Jag tror att du behöver fundera på vad som ligger bakom de här känslorna kring att göra andra besvikna. Vad är det värsta som kan hända om någon (mot förmodan) skulle bli besviken på dina prestationer?
Ingen människa är en supermänniska som klarar allt. Vi behöver alla sömn, återhämtning och perioder då vi kan hämta ny kraft och energi igen. Att använda koffein och iskalla duschar för att finna den kraften är en högst temporär lösning.
Att vi står här i en hiss som fastnat kanske är precis vad du behöver. För det låter faktiskt som att det är dags att dra i nödbromsen, innan det blir ett ännu svårare läge för dig.
Att vi står här i en hiss som fastnat kanske är precis vad du behöver. För det låter faktiskt som att det är dags att dra i nödbromsen.
Jag skulle vilja rekommendera dig att först och främst prata med din närmaste chef och våga sätta ord på hur du mår just nu. Om det finns arbetsmiljöombud på din arbetsplats kan du också prata med dem, och kanske med HR. Du är värd att må bra, inte bara idag utan under hela ditt liv. Och då behöver du hitta ett sätt att leva där du både kan ta dig an utmaningar på jobbet och samtidigt värna din egen hälsa. Jag tror på dig!
Klonk! Så gick hissen igång. Caroline tyckte att hon hann uppfatta en tår i Johannas blick just innan dörrarna gick upp och hon rusade ut mot gymmet med ett "tack" hängande efter sig i luften.
Nästa gång det hände var Caroline Wiklund i en annan byggnad, ett kontorshotell där många olika företag hyr in sig. I hissen stod en personaladministratör på ett av de större bolagens HR-avdelning, vi kan kalla honom Christoffer.
De presenterade sig för varandra. Christoffer gav ett mycket mer uppgivet intryck, än desperata Johanna, när hissen stannade och bad direkt om coachens råd.
Snart vågar jag väl inte gå till jobbet alls.
- Jag förstår inte hur jag ska hinna med allt. Jag har ju bara två händer. Det är så himla mycket.
- Hur mår du?
- Inte bra. Jag har varit hemma flera dagar i veckan de senaste månaderna, jag känner mig småsjuk hela tiden. Men det gör bara att jag har ännu fler mejl i datorn när jag kommer tillbaka och ännu mer att göra! Snart vågar jag väl inte gå till jobbet alls.
- Vart är du på väg nu?
- Ut! Ut för att ta en promenad, jag behöver frisk luft. Det känns som att det inte finns någon luft därinne. Men alltså, så här jag ju inte ha det. Vad tror du, som coach, har du något råd att ge?
Först och främst, vad bra att du berättar för mig om hur du känner. En sak jag skulle vilja säga direkt: Det är din närmaste chefs ansvar att leda och fördela ditt arbete. Du beskriver en ohållbar situation med en alldeles för hög arbetsbelastning och din chef behöver prioritera bland dina arbetsuppgifter.
Jag förstår att det tär på dig att gå runt och känna dig småsjuk hela tiden, immunförsvaret blir försvagat av långvarig stressbelastning och sämre sömnkvalitet än tidigare.
Stresscoachens rekommendation:
Om du har orken så kan det vara en god idé att göra en sammanställning av alla dina arbetsuppgifter och ansvarsområden, innan du pratar med din chef. Komplettera gärna med hur mycket tid du behöver lägga på varje del under en vecka för att hinna med. En sådan sammanställning kan på ett tydligt sätt visa hur ohållbar din situation är.
Utöver att få hjälp att plocka bort arbetsuppgifter behöver du också försöka hjälpa dig själv att minska stresspåslaget du ger uttryck för. Om ni har ett avtal med företagshälsovården kan det vara en god idé att gå dit för några professionella samtal.
Och försök att prioritera din sömn, den är avgörande för att du ska kunna stärka upp dig själv igen. Det finns stöd att få, vänta inte utan prata med din chef så fort det bara går.
Christoffer nickade flera gånger, med blicken fäst i golvet. Han tackade för de goda råden, och stod sedan tyst och väntade på att hissen skulle gå igång.
Den tredje gången Unionens stresscoach Caroline Wiklund fastnade i hissen var faktiskt härom dagen. Hon anade humöret hos sin medresenär redan när han klev in i hissen. Frustrationen osade i stegen, det kantiga kroppsspråket. Vi kan kalla honom Petter. Så fort hissen stannat rasade orden ur honom.
Alltså, så här är det alltid! Jag är så arg att jag skakar.
- Jag blir tokig, nu har mina chefer lagt ut ännu ett projekt jag hade påbörjat på en extern konsult. Igen! Men det här är ju så uppenbart ett projekt som måste lösas internt! Alltså, varför fattar de inte det?
- Dessutom är det jag som har gjort hela förarbetet, det är mitt projekt. Nu ska de lägga över det på en extern konsult, att ta beslut!
- Alltså, så här är det alltid! Jag är så arg att jag skakar. I morse spillde jag ut inte en, men två koppar kaffe på raken.
Jobbigt. Jag förstår din frustration, särskilt som det verkar vara ett mönster på din avdelning.
Men vad tror du att det beror på att dina chefer gör på det här sättet? Har du möjlighet att fråga dem; vad är syftet med att lägga ut redan påbörjade projekt på externa konsulter? Vad tänker cheferna att det ska leda till?
Jag skulle rekommendera att du förklarar för dina chefer att det leder det till att du känner dig överkörd, besviken och frustrerad, när de agerar som de gör. Är de medvetna om att det blir en direkt konsekvens av deras beteende?
Det är bra att vara så beskrivande och så tydlig som möjligt när man ger den typen av feedback, hur det påverkar dig.
Det är lätt hänt att man börjar tänka: 'Om det bara vore på ett annat sätt...'
När du fått reda på mer om hur dina chefer tänker och vad de har för syfte med sitt agerande så kommer du att hamna i ett läge där du behöver fundera på vad du själv kan påverka och vad du inte kan påverka i den här situationen.
Mitt råd är att försöka hålla ditt fokus på det du kan påverka även om jag vet att det är lätt hänt att man börjar tänka ”om det bara vore på ett annat sätt…” Men det är det inte.
Det du redan idag vet att du kan påverka, det är hur du tar hand om dig själv. Ilska och frustration kopplar på produktionen av hormonet kortisol och stressar din kropp.
Försök att fokusera på din andning, gå ut i friska luften, träffa människor som får dig att skratta, ät bra, träna i någon form, gå och lägg dig i god tid. Var lite extra snäll mot dig själv, helt enkelt.
Tycker du att det verkar orimligt att en stresscoach skulle fastna i hissen vid tre olika tillfällen och råka stöta på människor som är så stressade att de håller på att bli sjuka vid varje tillfälle?
Bland tjänstemän i privat sektor är stress den absolut vanligaste orsaken till sjukskrivning från arbetet. Och upptakten, inför en sjukskrivning, är ofta lång. Det är helt enkelt orimligt många som i åratal dras med skadlig stress.
Vill du veta mer om det kan du läsa en färsk rapport från Arbetsmiljöverket, som visar att var fjärde yrkesverksam har hälsoproblem kopplade till jobbet. Vi är alltså tillbaka på samma nivåer som före pandemin. Det är en tydlig indikator på att arbetsgivarna måste ta det psykosociala arbetsmiljöarbetet på större allvar om vi ska få ett hållbart arbetsliv.
Det där med hissen är faktiskt ett påhitt. Men karaktärerna och deras upplevelser är sanna - även om personerna i verkligheten heter något annat. Förutom Caroline Wiklund som är stresscoach och hennes råd är de hon givit, på riktigt.
