Finanspolitiska rådets rapport bekräftar det Unionen länge hävdat: regeringens finanspolitik är kortsiktig och saknar en tydlig investeringsvision för Sverige. I stället för att använda det befintliga budgetutrymmet till att investera i infrastruktur, utbildning och klimatomställning väljer regeringen att låna för att kunna dela ut skattesänkningar inför valet.
Publicerad 16 feb. 2026
Finanspolitiska rådet riktar i årets rapport sin allvarligaste kritik hittills mot regeringens finanspolitik. Rådet konstaterar att budgeten för 2026 är omfattande. Även Riksrevisionen har i sin granskning konstaterat att regeringen varken redovisar sin finanspolitik transparent eller utformar den i enlighet med det finanspolitiska ramverket.
Tobias Lundquist, tf. chefsekonom på Unionen:
Finanspolitiska rådets kritik bekräftar det Unionen sagt länge: regeringen lånar till fel saker. Budgetutrymmet har använts till skattesänkningar inför valet i stället för till de investeringar i infrastruktur, utbildning och klimat som stärker vår konkurrenskraft och leder till fler och bättre jobb. Att låna för att kunna sänka statens intäkter är inte ansvarsfull ekonomisk politik
Unionen har sedan 2024 drivit att det finanspolitiska ramverket behöver reformeras för att möjliggöra lånefinansierade investeringar i infrastruktur, utbildning, forskning, energiförsörjning och klimatomställning. Unionens ståndpunkt är att skuldankaret bör höjas till 50 procent av BNP, men att det ökade utrymmet ska gå till samhällsekonomiskt lönsamma investeringar – inte till löpande utgifter eller kortsiktiga vallöften.
Unionen anser att nästa regering måste ta ett helhetsgrepp. Skuldankaret bör höjas till 50 procent av BNP för att möjliggöra lånefinansierade investeringar, men det utökade utrymmet måste användas ansvarsfullt.
Regeringen presenterade i höstas en budget på närmare 80 miljarder kronor i reformer, där över 30 miljarder lades på sänkt moms och ytterligare jobbskatteavdrag. Samtidigt var satsningarna på utbildning och matchning försvinnande små. Nu visar det sig att reformutrymmet för nästa mandatperiod i princip är förbrukat.
– Det är allvarligt, eftersom Sverige står inför stora investeringsbehov som inte kan vänta. Utan rätt kompetens blir inga investeringar gjorda. Kompetensbristen är lika stor som pengabristen, och den har regeringen knappt rört, säger Tobias Lundquist, tf. chefsekonom på Unionen.
Nästa artikel
Ett oberoende och demokratiskt civilsamhälle är en förutsättning för demokrati. De fackliga organisationerna är, både i Sverige och globalt, en del av civilsamhället och arbetar för mänskliga rättigheter i arbetslivet och i samhället. En god social dialog mellan fack och arbetsgivare främjar fred på arbetsmarknaden, sysselsättning och ökat välstånd. Vi vet att det svenska fackliga biståndet bidrar till fler fackliga medlemmar, fler kollektivavtal och fler och bättre jobb över hela världen.
Som förbundsordförande för Unionen är jag djupt oroad över de nedskärningar av offentliga medel till civilsamhällets organisationer som regeringen nu genomför. De senaste årens ekonomiska kriser har kraftigt påverkat civilsamhället. Att regeringen då väljer att förstärka effekten genom att ytterligare försvåra ekonomiskt för dessa organisationer är närmast obegripligt. Frågan är också större än att handla om pengar. Ytterst handlar det om de grundläggande förutsättningarna både för vårt samhälles funktion och demokratins stabilitet i världen.
Jag har hört otaliga berättelser under den senaste perioden om de negativa konsekvenserna av nedskärningar. Personalnedskärningar och ökade deltidsanställningar är inte bara en fråga om ekonomisk press på individen, det underminerar även organisationernas kapacitet att utföra sitt viktiga arbete för demokrati, mänskliga rättigheter och samhällsutveckling.
Regeringens hänvisning till att civilsamhället ska "stå på egna ben" är direkt upprörande. Att uttrycka sig på det sättet är i lika delar oansvarigt, verklighetsfrämmande och vittnar dessutom om en betydande okunskap. Det är aldrig någon som stuckit under stol med att flera av de organisationer som det handlar om har diversifierade inkomstkällor, men för många andra är offentliga medel avgörande för överlevnad och förmåga att fylla de kritiska hål i samhället där den offentliga sektorn inte når fram.
Att Sida dessutom nu river upp avtal med bland annat Union to Union innebär stor osäkerhet för över 600 fackföreningar runt om i världen. I tider av minskande demokrati i världen är det oacceptabelt att försvåra arbetet för de människor som varje dag riskerar sina liv för ett demokratiskt och fritt samhälle. Fackliga organisationer är grunden för en livaktig demokrati som i sin tur är en nyckel i kampen mot fattigdomen.
Regeringen måste dra i nödbromsen och omvärdera sin politik. En stark demokrati bygger på ett starkt civilsamhälle, och det är uppenbart att den nuvarande politiken underminerar detta fundament. Den brittiska författaren C.S Lewis har sagt: "Du kan inte återvända och ändra början, men du kan börja där du är nu och ändra slutet." Jag uppmanar därför regeringen att agera innan det är för sent och det svenska civilsamhället är utarmat till bristningsgränsen.
