Introvert ordförande blev klubbens framgångsrecept

När Tamya Viinikka Sandy satt i sina första möten mellan fackklubben och HR ryggade hon nästan tillbaka. Tonläget var högt, argumenten hårda och stämningen i rummet spänd.
– Jag är egentligen ganska blyg och konflikträdd. Så jag tänkte direkt: ska det alltid vara så här?
Det blev det inte. Idag beskriver hon relationen mellan facket och HR på Tallink Silja som betydligt mer konstruktiv. Man tycker fortfarande inte alltid lika, men samtalen förs i en annan ton.
– Vi insåg att vi inte behöver se varandra som fiender. Vi har olika roller, men vi jobbar ju ändå på samma arbetsplats.

Jobbet dök upp av en slump

Att Tamya hamnade på Tallink Silja var en tillfällighet. Planen var att arbeta som fredsobservatör i Colombia och engagera sig i miljöfrågor där.
– Jag var ganska säker på att jag skulle få jobbet, men när det inte blev så behövde jag snabbt hitta något annat.
Sommaren 2022 började hon i stället i kundtjänst på Tallink Silja. Då hade hon knappt någon relation till facket.
– För mig var det mest något man var med i utifall att, som en typ av säkerhet. Jag visste inte hur fackligt arbete fungerade lokalt på en arbetsplats.

Inaktiv klubb väcktes till liv

På arbetsplatsen fanns visserligen en Unionenklubb, men den syntes knappt. Ordföranden var sjukskriven sedan länge och verksamheten hade i princip stannat av.
– Många visste inte ens att klubben fanns kvar.
Efter bara några månader på jobbet blev Tamya nominerad till styrelsen av en kollega.
– Jag sa ärligt att jag inte kunde något om facket, men de tyckte ändå att jag skulle ställa upp.
Kort därefter blev situationen ännu mer pressad. Vice ordföranden blev sjukskriven och plötsligt satt Tamya och kassören ensamma kvar i styrelsen.
– Det var lite svettigt. Men samtidigt kände vi att nu gör vi det bästa av situationen.
De tog kontakt med Unionen och började bygga upp verksamheten på nytt. 2024 valdes hon till ordförande .  

Fler engagerade – och fler roller

Arbetet började i liten skala med medlemsutskick, informationsfika och många samtal med kollegor.
– Vi gick runt och pratade med folk och frågade om de ville engagera sig.
På nästa årsmöte hade klubben vuxit rejält. Fler tog roller i styrelsen, som arbetsmiljöombud och regionrådsombud. Idag är runt 15 personer engagerade i olika uppdrag.
– Mina kollegor skämtar om att jag försöker ge alla ett förtroendeuppdrag .
Ligger det någon sanning i det? 
– Ja, varför inte? Alla behöver inte vara ordförande , men alla kan bidra med något. 
För Tamya handlar det fackliga arbetet i grunden om att bry sig om sin arbetsplats.
– Vi spenderar så mycket tid här. Då vill man att det ska fungera.
När fler engagerar sig händer också något med sammanhållningen.
– Man märker att man inte är ensam om att tycka något, och då kan man också göra något åt det. Man mår själv bättre av att försöka förbättra än att bara sitta och klaga. 

Alla får hålla i ordförandeklubban

En viktig idé i klubben är att ansvaret ska delas. Till exempel turas styrelsemedlemmarna om att leda möten.
– Då får alla prova att vara ordförande i några timmar. Det gör att fler känner sig bekväma i rollen och vi blir inte lika personberoende om någon blir sjuk, slutar eller liknande. 
Tanken är också att undvika att samma personer sitter kvar i många år.
– Det är bra med ruljans. Då hålls klubben levande och fler får chans att utvecklas, säger Tamya som sedan hon nyligen började studera på deltid är vice ordförande i Unionen-klubben. 

Samtal istället för konflikt

Samtidigt försöker klubben hålla en mer samtalsinriktad ton i dialogen med arbetsgivaren.
– Ibland kan det räcka att gå förbi HR med en kopp kaffe och ställa en fråga. Då blir stämningen helt annorlunda än om man sitter mittemot varandra i ett mötesrum.
Det betyder inte att facket alltid håller med arbetsgivaren.
– Vi kan absolut vara oense, som nu när vi inte längre får jobba på distans, samtidigt som de ska plasta in hela huset, ett glashus, inför sommaren. Det kommer att bli olidligt att sitta här.  Men det går att vara tydlig utan att skrika, säger hon. 
För klubben vill ju att företaget ska fungera bra.
– Går det bra för verksamheten har vi våra jobb kvar och får behålla duktiga kollegor, så vi har ett gemensamt intresse i att få saker att fungera.

Växer av att engagera sig

För Tamya själv har uppdraget också inneburit en personlig förändring.
– Jag är nog fortfarande introvert. Men jag har tvingats krypa ur skalet och lärt mig att det jag säger faktiskt kan göra skillnad.
Och kanske är det just därför hon gärna ser fler kollegor i fackliga roller.
– Man växer av det. Och arbetsplatsen blir bättre när fler är med och påverkar.