Efter år av tvekan tog Kristian Saliba, 38, äntligen steget att börja plugga. Men tack vare YH-flex slapp han läsa i två år. Istället blev han klar på bara nio månader, samtidigt som han kunde jobba och vara småbarnspappa.
Kristian Saliba, 38, från Stockholm hade länge funderat på att börja plugga igen, men tvekade. Skulle han klara studierna? Och hur skulle ekonomin gå ihop med småbarn hemma?
– Direkt efter studenten började jag KTH, men jag var för skoltrött. Sedan dess har jag velat studera, men aldrig haft disciplin nog att ta tag i saken, berättar han.
Efter flera år i handeln gick han vidare till att bli account manager. Redan då hade han ett tydligt mål: att läsa vidare till key account manager för att kunna ta mer ansvar och få upp lönen. Men steget var inte lätt att ta.
– Jag har svårt att hålla koncentrationen. Jag tappar fokus på föreläsningar när någon pratar länge.
Och så var det ekonomin. Hans dåvarande fru var föräldraledig och ansvaret för hushållets ekonomi låg till stor del på honom.
– Att ta tjänstledigt och leva på studielån med två småbarn kändes ärligt talat omöjligt. Så ja, jag var orolig för att ta steget.
Trots tvekan började Kristian se sig om efter alternativ. Hans arbetsgivare erbjöd en kortare kurs, men själv fastnade han för en tvåårig YH-utbildning till key account manager på Sälj- och marknadshögskolan. Utbildningen hade ett kvälls- och helgupplägg som innebar cirka 20 timmars studier i veckan.
– När jag kom in blev jag erbjuden att titta på YH-flex. Det innebär att man kan tillgodoräkna sig yrkeserfarenhet och kompetens och därmed korta utbildningen.
Kristian fick gå igenom varje kursdel och reflektera över vad han redan kunde. Därefter följde en intervju med en lärare.
– Det visade sig att jag kunde klara utbildningen på bara nio månader i stället för två år! Jag började i september 2024 och var klar sommaren 2025. Det kändes fantastiskt.
Tiden kortades, men kvaliteten fanns kvar.
– Jag hade nog inte orkat plugga i flera år, men nu var det bara att köra!
Att kombinera jobb, studier och småbarn var förstås en utmaning. Men Kristian hittade sina sätt.
– Jag pluggade på kvällar och helger. Ibland träffade jag en studiekamrat på lunchen, ibland jobbade jag undan snabbt och gick tidigare från jobbet för att delta i en föreläsning. Mina chefer var väldigt förstående.
Studierna blev en blandning av disciplin och kreativitet.
– Jag har svårt att läsa en bok på 400 sidor från pärm till pärm. Men jag läste högt, läste flera gånger, tog pauser för middag med barnen och fortsatte sedan när de somnat. Eller så tog jag en powerwalk för att få ny energi.
För Kristian blev gruppdiskussionerna en viktig del av lärandet.
– Genom att reflektera tillsammans fördjupades kunskapen. Alla uppfattar saker olika, så att bolla tankar var väldigt givande. Dessutom var lärarna väldigt stöttande.
Och resultatet?
– Målet var att få VG i allt. Och jag lyckades.
Förutom ny kunskap gav utbildningen också något annat: stärkt självförtroende.
– Min stora rädsla var att jag skulle börja studera, misslyckas och stå där utan både jobb och framtidsplaner. Men nu vet jag att jag klarar det. Det har stärkt min självkänsla rejält.
Så pass mycket att han redan blickar framåt.
– Jag har börjat fundera på att plugga till inköpare om några år, skrattar han.
Även karriärmässigt har utbildningen gett effekt.
– Jo då, redan innan jag var klar fick jag gå vidare till key account manager. Så ja, det här var helt klart rätt beslut.
YH-flex ger dig med yrkeserfarenhet en alternativ väg mot examen, där du kommer att kunna tillgodoräkna kurser utefter den erfarenhet och kompetens du besitter. På så sätt kan du komplettera med den kunskap du behöver för att få en examen inom ditt område.
Nästa artikel
Joel Hidmark, 34 från Stockholm, kände sig helt ärligt osäker på om han skulle fixa att studera. Men nu, några månader innan utbildningen är avslutad, säger han:
– Det bästa är att jag nu har fått en grund att stå på, och kommer att fortsätta lära mig för alltid.
Direkt efter gymnasiet fick Joel jobb hos en stor matvarukedja. Cheferna såg snart potentialen i den unga, drivna killen och gav honom regelbundet nya befattningar med större ansvar. Vid 29 års ålder var han butikschef. Sedan rullade det på – tills pandemin svepte in över världen och gav många av oss perspektiv på livet. Det i kombination med åldern, som gjorde att han började fundera på vilken riktning han ville att livet skulle ta.
– Jag trivdes på jobbet, men började fundera på vad jag verkligen vill med mitt liv, vad jag tycker är roligt och hur jag vill utvecklas.
Att studera var inget som tidigare lockat. Nu började Joel inse att han kanske behövde ta tjuren vid hornen för att komma dit han ville i livet – även om det tog lite tid att sätta fingret på exakt vad det var han ville. Ett tag funderade han på att bli lokförare. Andra dagar lockade webbutveckling. Till slut började han gå igenom sina styrkor och svagheter för att vaska fram vad som egentligen passar honom.
– Jag gillade den analytiska delen av mitt jobb, att hålla koll på försäljning, KPI:er och verksamhetsmål. Problemlösning är också något jag går igång på. Men jag tycker också om att jobba med människor och relationsbyggande. Det här var en bra lösning, jag får både kommunicera med folk och programmera.
På det här sättet snitslade han sig fram till den utbildning han går idag – business intelligence-analytiker hos Nackademin – där även lön och jobbchanser var saker han tog i beaktande.
– Det är en YH-utbildning vilket känns bra. Dels är de utbildningarna lite kortare än en vanlig högskoleutbildning, dels har man goda jobbchanser. Nu när jag är ute på praktik så är det flera på kontoret som tidigare har gått en YH-utbildning. Det känns skönt att veta att programmen är relevanta.
Men det största hindret att ta sig över var nog den egna bilden av sig själv.
– I gymnasiet var jag inte direkt något plugghuvud, så visst hade jag tvivel kring om jag skulle klara det. Jag var väl inte livrädd för att plugga men nära nog. Men jag gjorde som i styrketräning, startade med lätta vikter och ökade svårighetsgraden successivt.
Joel skrattar när han säger det sista, för visst har han fixat utbildningen galant.
– Det mentala var det främsta hindret för mig. Ja, att faktiskt ta steget till att börja studera var det största.
Så vad har du för studietips till andra?
– Att sätta sig in i ämnet, för att sedan fördjupa sig. Du kommer inte kunna lära sig allt direkt, men utbildningen ger en väldigt bra grund att stå på, och sedan utvecklas du vidare genom erfarenhet och praktisk tillämpning.
Han säger att han också har uppskattat att det varit så stor spridning på folk i klassen.
– Vi kommer från så olika håll. Den yngsta i klassen är i 20-årsåldern, den äldsta tror jag var kring 59 när hon började plugga. De yngre har en smittsam nyfikenhet, de äldre ett skönt lugn i sin erfarenhet. Någon har en bakgrund som lagerarbetare, andra som sommelier och arbetsledare. Det innebär att vi får många perspektiv på saker. Och om jag har svårt med en uppgift, så finns det klasskompisar som gärna assisterar mig och tvärtom.
Och rent ekonomiskt, hur har det varit att gå från en chefslön till att leva på studielån?
– Jag sa faktiskt upp mig till slut. Jag insåg att jag behövde göra det som ett sätt att ”tvinga” mig att ta nästa steg i livet. Jag började läsa kurser på Komvux för så småningom komma in på min utbildning. Det blev en bra övergång för mig.
– Man vänjer sig vid en tajtare ekonomi. Och – det är ju en klyscha, men – att studera är verkligen att investera i sig själv. Långsiktigt kommer jag att vara väldigt nöjd med att jag levde lite snålare i något år.
