Från butikschef till student: "Det svåraste var att våga"
Innan Joel Hidmark bytte chefslivet mot klassrummet tvivlade han på om han skulle klara av att plugga. Nu, bara månader från examen som business intelligence-analytiker, känner Joel att han har satsat på en framtid med lärande och utveckling.
Joel Hidmark, 34 från Stockholm, kände sig helt ärligt osäker på om han skulle fixa att studera. Men nu, några månader innan utbildningen är avslutad, säger han:
– Det bästa är att jag nu har fått en grund att stå på, och kommer att fortsätta lära mig för alltid.
Direkt efter gymnasiet fick Joel jobb hos en stor matvarukedja. Cheferna såg snart potentialen i den unga, drivna killen och gav honom regelbundet nya befattningar med större ansvar. Vid 29 års ålder var han butikschef. Sedan rullade det på – tills pandemin svepte in över världen och gav många av oss perspektiv på livet. Det i kombination med åldern, som gjorde att han började fundera på vilken riktning han ville att livet skulle ta.
– Jag trivdes på jobbet, men började fundera på vad jag verkligen vill med mitt liv, vad jag tycker är roligt och hur jag vill utvecklas.
Hur hittar man rätt utbildning?
Att studera var inget som tidigare lockat. Nu började Joel inse att han kanske behövde ta tjuren vid hornen för att komma dit han ville i livet – även om det tog lite tid att sätta fingret på exakt vad det var han ville. Ett tag funderade han på att bli lokförare. Andra dagar lockade webbutveckling. Till slut började han gå igenom sina styrkor och svagheter för att vaska fram vad som egentligen passar honom.
– Jag gillade den analytiska delen av mitt jobb, att hålla koll på försäljning, KPI:er och verksamhetsmål. Problemlösning är också något jag går igång på. Men jag tycker också om att jobba med människor och relationsbyggande. Det här var en bra lösning, jag får både kommunicera med folk och programmera.
YH-utbildning med goda jobbchanser
På det här sättet snitslade han sig fram till den utbildning han går idag – business intelligence-analytiker hos Nackademin – där även lön och jobbchanser var saker han tog i beaktande.
– Det är en YH-utbildning vilket känns bra. Dels är de utbildningarna lite kortare än en vanlig högskoleutbildning, dels har man goda jobbchanser. Nu när jag är ute på praktik så är det flera på kontoret som tidigare har gått en YH-utbildning. Det känns skönt att veta att programmen är relevanta.
Men det största hindret att ta sig över var nog den egna bilden av sig själv.
– I gymnasiet var jag inte direkt något plugghuvud, så visst hade jag tvivel kring om jag skulle klara det. Jag var väl inte livrädd för att plugga men nära nog. Men jag gjorde som i styrketräning, startade med lätta vikter och ökade svårighetsgraden successivt.
Hjälper varandra i klassen
Joel skrattar när han säger det sista, för visst har han fixat utbildningen galant.
– Det mentala var det främsta hindret för mig. Ja, att faktiskt ta steget till att börja studera var det största.
Så vad har du för studietips till andra?
– Att sätta sig in i ämnet, för att sedan fördjupa sig. Du kommer inte kunna lära sig allt direkt, men utbildningen ger en väldigt bra grund att stå på, och sedan utvecklas du vidare genom erfarenhet och praktisk tillämpning.
Han säger att han också har uppskattat att det varit så stor spridning på folk i klassen.
– Vi kommer från så olika håll. Den yngsta i klassen är i 20-årsåldern, den äldsta tror jag var kring 59 när hon började plugga. De yngre har en smittsam nyfikenhet, de äldre ett skönt lugn i sin erfarenhet. Någon har en bakgrund som lagerarbetare, andra som sommelier och arbetsledare. Det innebär att vi får många perspektiv på saker. Och om jag har svårt med en uppgift, så finns det klasskompisar som gärna assisterar mig och tvärtom.
Från chefslön till studiebidrag
Och rent ekonomiskt, hur har det varit att gå från en chefslön till att leva på studielån?
– Jag sa faktiskt upp mig till slut. Jag insåg att jag behövde göra det som ett sätt att ”tvinga” mig att ta nästa steg i livet. Jag började läsa kurser på Komvux för så småningom komma in på min utbildning. Det blev en bra övergång för mig.
– Man vänjer sig vid en tajtare ekonomi. Och – det är ju en klyscha, men – att studera är verkligen att investera i sig själv. Långsiktigt kommer jag att vara väldigt nöjd med att jag levde lite snålare i något år.
Joels tips till dig som bär på studie-drömmar:
Sätt fingret på dina styrkor och vad du tycker är roligt, och leta yrken där du får använda dig av dessa egenskaper.
Våga! Du missar alla mål om du aldrig skjuter. Även om du börjar studera något du inser inte passar dig, så har du ändå tagit första steget mot något nytt.
Var inte nervös. Med motivation, ihärdighet och modet att be om hjälp kommer du långt.
Hans fick nytt jobb vid 62, tack vare smarta nyckelord
När Hans Gäfvert blev uppsagd vid 62 tänkte han att karriären var körd och började räkna på pensionen. Men en Linkedinkurs, några väl valda sökord och ett oväntat samtal senare var han anställd igen. Här är hans bästa lärdomar.
FOTO: JULIA SJÖBERG
Mardrömmen! Tänk dig att vara 62 år och bli uppsagd. Det scenariot var inte vad Hans Gäfvert hade räknat med så där i sluttampen av arbetslivet. Men nu stod han där och funderade på vad sjutton han skulle göra.
– Jag trodde helt ärligt min
karriär
var över, så jag satt hemma och räknade på hur länge jag kunde få
a-kassan
att räcka och när jag kunde börja ta ut pension. Jag är även sportfiskare, så kanske kunde jag få några timmars jobb där som ett sätt att dryga ut kassan, säger Hans.
Vi hörs en busy dag, mellan möten. För nej, han har inte gått i pension. Han är nu 64 år och jobbar på för fullt. Han fick nämligen ett nytt jobb för två år sedan.
– Det kändes fantastiskt att man förstod att värdera erfarenhet så pass att man satsade på mig.
Hans hade varit med om en liknande situation i 50-årsåldern. Han jobbade då som produktingenjör för ett skotskt företag, med kontakter och kunder världen över. Men företaget såldes till Kina och hans tjänst försvann.
– Det var känslomässigt jobbigt. Där hade jag lagt ner min själ i något, och jobbat i många år, bara för att bli utslängd. Ja, det var många upprörda känslor, jag kände mig bedragen, lurad, kränkt, skändad…
Han beskriver det som en process man ska igenom, med chock, ilska, sorg och acceptans.
– Jag hade jobbat väldigt brett, som assistent till ingenjörschefen, och styrt och satt upp system för såväl kommunikation som produktion.
Han hade alltså gedigen erfarenhet och bred kompetens.
– Men när jag blev arbetssökande insåg jag att ingen vill ha en äldre person med bred erfarenhet. De ville ha unga specialister.
Så han satte sig ner och rannsakade sig själv. Vad har varit roligt med jobbet jag haft? Vad gillar jag?
– Jag kom fram till att jag gillar designdelen, att få uppfinna saker.
Han såg till att få den utbildning han behövde, framförallt inom 3D CAD, för att sedan kunna söka jobb där de efterfrågade spjutspetskompetens.
Han fick jobb som konsult på ett företag, som efter några år insåg att de hade vuxit för snabbt, så de bestämde sig för att stänga ner Göteborgs-kontoret – där Hans jobbade. Då var han alltså 62 år.
– Visst deppade jag ihop igen, men samtidigt… jag ville ju inte gå i pension. Jag är en lite för aktiv människa.
Förutom att han är mekanisk designer är han musiker i bandet Sator, har två företag, är engagerad inom sportfiske etc.
– Så jag hoppade på en Linkedinkurs som TRR erbjöd, egentligen mest för att dryga ut
a-kassan
. Där lärde jag mig vikten av att ha tydliga sökord, och kom fram till orden lastbilschassi och Creo, den mjukvara jag är mest bekväm med. Planen var att ta bort profilen efter att jag även gått del två på kursen.
Han stängde datorn och gick ut i köket. Då ringde telefonen. ”Hej, jag heter Zaia och ringer från Alten, vill jobba hos oss? Har du tid med en intervju?” Hans svarade att han kunde komma in när det passade, varpå han fick svaret ”Kom nu.”
– Så jag drog på mig skorna och gick ner och gjorde en intervju. Dagen därpå blev jag anställd.
Han upplever att det är stor skillnad på arbetsmarknaden idag jämfört med för 10 år sedan på vad företagen söker.
– Nu söker företag folk som de inte behöver lära upp, som kan kliva in och leverera från dag ett. Så nu är de nyexade ungdomarna istället väldigt utsatta. Det finns hur många fina ingenjörer som helst som jobbar på café.
Själv tror han på team där unga och äldre blandas.
– Om ålder är lika med erfarenhet så är ungdom lika med entusiasm, och man behöver båda. Blir det för många gubbar i min ålder kommer det att muttras en hel del.
Han säger att hans nuvarande företag försöker ta in människor i olika åldrar. De har även ett program där man satsar på unga talanger.
– För inte så länge sedan fick jag frågan om jag kan tänka mig att bli underkonsult efter pensionen. Jag svarade att jag ska tänka på saken, men att jag absolut kan komma in och vara mentor till yngre förmågor, säger Hans.
Så blir du lättare att hitta – Hans tips
Tänk som en rekryterare. Vilka ord skulle någon skriva i sökrutan för att hitta en person som dig? Utgå från jobbannonser för tjänster du är intresserad av och se vilka titlar, kompetenser, program och verktyg som återkommer. Det är dina ledtrådar.
Var specifik. 30 års erfarenhet inom teknik säger inte mycket om dig. Skriv istället ut din spetskompetens, som mekanisk design och 3D-CAD. Eller namnet på de program eller system du behärskar. Ju mer konkret, desto större chans att du blir hittad.
Lägg nyckelorden där de syns. Låt inte de viktigaste orden gömma sig längst ner i profilen. Använd dem i din rubrik, i ”om-sektionen” och under tidigare jobb. Men tänk även på att en människa kan klicka in sig på din profil – och att en profil fullproppad med sökord blir ungefär lika lockande som en innehållsförteckning.