Du har bestämt dig för att plugga igen – ett stort steg! Men verkligheten kryper snart på: Hur ska du hinna med jobb, barn, matlagning och vänner, och ändå ha tid för dig själv? Här är knepen som gör att du får till studierna utan att tappa balansen.
När du ser kursplanen på 200 sidor som ska vara klar om två veckor samtidigt som jobbet kräver sitt, känns det lätt överväldigande. Men lugn, det handlar om att ta små, stabila steg framåt.
Sätt realistiska mål varje vecka. Det kanske inte är att läsa ett helt kapitel per dag, utan snarare fem sidor och sedan skriva ner en snabb reflektion. När det känns som om du står still, kika bakåt och se hur mycket du faktiskt hunnit. Allt räknas!
Att plugga igen kan kännas som en utmaning. Men se det som mental träning. Du har en livserfarenhet och problemlösningsförmåga som du inte hade som 18-åring. Studierna ger dig nya verktyg att använda i livet och jobbet. Se på kursmaterialet som din chans att bygga en starkare grund för framtiden, inte som ett måste för att klara tentan. Det handlar om att investera i dig själv, inte att jaga betyg.
Plugga hemma kan kännas svårt, men en hörna som signalerar fokus gör stor skillnad. Välj en plats som bara är till för studier, om det så är ett skrivbord vid fönstret eller ett litet bord i ett hörn.
Där stänger du av mobilen och låter hjärnan förstå att det är dags för koncentration. Det behöver inte vara timmar i sträck, en stund i din "studiebubbla" gör susen.
Du kanske är van vid att vara superhjälten som fixar allt, men när du pluggar behöver du sätta gränser. Det är okej att tacka nej till extrajobb eller sociala aktiviteter. Se din studietid som lika viktig som jobbmöten. När du säger nej till andras förväntningar säger du ja till din egen hälsa och dina mål. Ingen skuld, bara sunt förnuft.
Du kommer inte vara perfekt, och vet du vad? Det är helt okej. Livet händer, jobbet kräver sitt, barnen blir sjuka och plugget kanske inte går som planerat. Andas. Gör så gott du kan och kom ihåg att det är nog. Det handlar om att ta små steg framåt och vara snäll mot dig själv när planen spricker. Du klarar detta, och du kommer till och med ha kul längs vägen.
Nästa artikel
Sofia Eriksson, 40, från Nyköping, har jobbat som trafiklärare de senaste tio åren, och säger med betoning att det är världens roligaste yrke.
– Tänk dig själv att ta elever som knappt har suttit i en bil till fullfjädrade förare, som lyckas få sitt körkort, och lyckan däri, säger Sofia Eriksson.
Ändå kände hon för något år sedan att det kanske var dags att byta bransch. Hon hade hamnat i något av ett vakuum.
– Jag behöver utvecklas med viss regelbundenhet, se och göra något nytt, utmanas. Det här är alltså inte första gången jag byter yrke, även om den röda tråden i min karriär alltid har varit att jag jobbat med människor, jag vill göra skillnad för andra.
Själv började hon som ung jobba i restaurangbranschen, bara för att byta till säkerhet på en flygplats, för att därefter utbilda sig till massageterapeut.
– Fast jag insåg redan innan jag skrivit slutprovet till massageterapeut att det var ett alldeles för slitigt jobb. Utbildningen däremot är jag glad att jag har. Den gav mig en ny syn på människors välmående, och hur saker kan sitta fast i kroppen.
Efter tio år inom säkerhet bestämde hon sig därför att bli trafiklärare – en utbildning som alltså visade sig vara en fullpoängare. Exakt vad hon skulle bli den här gången var hon inte helt hundra på, och hon tycker heller inte att man behöver fastna där.
– Om du inte vet, sök lite olika utbildningar och se vad du kommer in på. Det är ju sällan man behöver säga upp sig för att plugga, du kan ta tjänstledig och se om det här är något för dig. Om inte kan du alltid gå tillbaka till ditt tidigare jobb – berikad med ny kunskap, och då kanske du får en ny idé om vad du vill bli.
Själv bestämde hon sig för att läsa till behandlingspedagog. En tvåårig platsbunden YH-utbildning i Nyköping.
– Vi var en klass med väldigt olika personlighetstyper. En fin klass, men man har behövt vända ut och in på sig själv i olika resonemang, vilket varit nyttigt.
Och hur har det gått att studera och klara kurserna?
– Även där har jag försökt utmana mig. Även om man kan nöja sig med betyget godkänd så kan jag försöka få väl godkänd. Det ger självförtroendet en boost, ”jag är inte är helt trög ändå”, skrattar hon.
Sofias tips är att även om deltagande i föreläsningar är frivilligt, så gå dit.
– Det är betydligt mer effektivt än att sedan ta igen allt och själv försöka förstå vad som är viktigt.
Hur har du fått ihop det ekonomiskt?
– Jag har tagit fullt CSN-lån och jobbat extra som trafiklärare. Jag har bland annat fortsatt ha Riskettan-kurser på helgerna. Det har gett mig några extra kronor varje månad, så jag har aldrig behövt känna mig som en fattig student vilket underlättat.
Hur känner du kring att ta studielån i den här åldern?
– Jag har inga andra lån, inga bostads- eller billån, och är det något som är värt pengarna är de väl att fortsätta utvecklas som människa.
Sofia har just tagit examen som behandlingspedagog, och väntar på att ett intressant jobb ska dyka upp.
– Men så länge fortsätter jag som trafiklärare. Även där har jag stor nytta av mina nya kunskaper, då jag ofta jobbar med unga som har en npf-problematik. I förlängningen kanske jag vill börja jobba i skolan, säger hon och lägger till:
– En klasskompis sa till mig att det är synd att arbetsmarknaden är så tuff just nu, ”men man får väl gå på a-kassa .” Fast jag tänker att jobb finns det alltid, om man är villig att testa något nytt. Och det kan jag som sagt rekommendera, för det är alltid livgivande!
