En gång i tiden var ni en perfekt match. Jobbet kändes spännande och du ville ge allt. Nu är det mest som ett utdraget förhållande som du är för bekväm för att avsluta. Eller? Ja, hur vet man när det är dags att göra slut med jobbet? Här är sju tecken.
Alla relationer går i vågor, så även relationen mellan dig och din arbetsgivare. Och det är inget fel i att vilja stanna och försöka. Men ibland är det bästa att våga släppa taget och satsa på något nytt – inte minst för att det är ett bra sätt att få upp lönen.
Att lämna ett jobb är dock lite som att göra slut. Det kan kännas svårt, skrämmande och till och med lite sorgligt. Men känns jobbet mer som en plikt än en passion, så är det kanske dags att fråga dig själv: "Förtjänar jag inte mer?"
Det kan också handla om en destruktiv relation där du inte mår bra på grund av hög arbetsbelastning, ständig stress eller återkommande konflikter.
Tecknen på att det är dags att gå vidare kan till en början vara subtila – en krypande otillfredsställelse, en känsla av att stå still eller ständiga dagdrömmar om ett annorlunda liv. Det är lätt att ignorera dessa signaler och tänka: ”Det blir nog bättre.” Ibland stämmer det, ni hade bara en tillfällig svacka. Andra gånger händer det inte. Och det är helt okej!
Hur vet man då säkert om det är dags att göra slut med jobbet? Det finns inga universella svar, men det finns vissa varningssignaler att hålla utkik efter. Att lyssna på signalerna kan vara nyckeln till ett bättre och mer meningsfullt arbetsliv. Och inte minst: Att gå vidare kan också vara ett smart sätt att få upp sin lön.
Många Unionen-medlemmar kan få hjälp hos omställningsorganisationen TRR. De erbjuder vägledning, karriärrådgivning och flera fina studiestöd för den som vill komplettera sin kompetens eller karriärväxla.
Nästa artikel
Sofia Eriksson, 40, från Nyköping, har jobbat som trafiklärare de senaste tio åren, och säger med betoning att det är världens roligaste yrke.
– Tänk dig själv att ta elever som knappt har suttit i en bil till fullfjädrade förare, som lyckas få sitt körkort, och lyckan däri, säger Sofia Eriksson.
Ändå kände hon för något år sedan att det kanske var dags att byta bransch. Hon hade hamnat i något av ett vakuum.
– Jag behöver utvecklas med viss regelbundenhet, se och göra något nytt, utmanas. Det här är alltså inte första gången jag byter yrke, även om den röda tråden i min karriär alltid har varit att jag jobbat med människor, jag vill göra skillnad för andra.
Själv började hon som ung jobba i restaurangbranschen, bara för att byta till säkerhet på en flygplats, för att därefter utbilda sig till massageterapeut.
– Fast jag insåg redan innan jag skrivit slutprovet till massageterapeut att det var ett alldeles för slitigt jobb. Utbildningen däremot är jag glad att jag har. Den gav mig en ny syn på människors välmående, och hur saker kan sitta fast i kroppen.
Efter tio år inom säkerhet bestämde hon sig därför att bli trafiklärare – en utbildning som alltså visade sig vara en fullpoängare. Exakt vad hon skulle bli den här gången var hon inte helt hundra på, och hon tycker heller inte att man behöver fastna där.
– Om du inte vet, sök lite olika utbildningar och se vad du kommer in på. Det är ju sällan man behöver säga upp sig för att plugga, du kan ta tjänstledig och se om det här är något för dig. Om inte kan du alltid gå tillbaka till ditt tidigare jobb – berikad med ny kunskap, och då kanske du får en ny idé om vad du vill bli.
Själv bestämde hon sig för att läsa till behandlingspedagog. En tvåårig platsbunden YH-utbildning i Nyköping.
– Vi var en klass med väldigt olika personlighetstyper. En fin klass, men man har behövt vända ut och in på sig själv i olika resonemang, vilket varit nyttigt.
Och hur har det gått att studera och klara kurserna?
– Även där har jag försökt utmana mig. Även om man kan nöja sig med betyget godkänd så kan jag försöka få väl godkänd. Det ger självförtroendet en boost, ”jag är inte är helt trög ändå”, skrattar hon.
Sofias tips är att även om deltagande i föreläsningar är frivilligt, så gå dit.
– Det är betydligt mer effektivt än att sedan ta igen allt och själv försöka förstå vad som är viktigt.
Hur har du fått ihop det ekonomiskt?
– Jag har tagit fullt CSN-lån och jobbat extra som trafiklärare. Jag har bland annat fortsatt ha Riskettan-kurser på helgerna. Det har gett mig några extra kronor varje månad, så jag har aldrig behövt känna mig som en fattig student vilket underlättat.
Hur känner du kring att ta studielån i den här åldern?
– Jag har inga andra lån, inga bostads- eller billån, och är det något som är värt pengarna är de väl att fortsätta utvecklas som människa.
Sofia har just tagit examen som behandlingspedagog, och väntar på att ett intressant jobb ska dyka upp.
– Men så länge fortsätter jag som trafiklärare. Även där har jag stor nytta av mina nya kunskaper, då jag ofta jobbar med unga som har en npf-problematik. I förlängningen kanske jag vill börja jobba i skolan, säger hon och lägger till:
– En klasskompis sa till mig att det är synd att arbetsmarknaden är så tuff just nu, ”men man får väl gå på a-kassa .” Fast jag tänker att jobb finns det alltid, om man är villig att testa något nytt. Och det kan jag som sagt rekommendera, för det är alltid livgivande!
