Efter ett liv av arbete och ansvar bestämde sig Catherine Wallefelt, 60, för att göra något för sin egen skull – hon började studera. Tack vare omställningsstudiestödet kunde hon byta bana till jobb inom hållbarhet. "Tänk att man får pengar för att lära sig nya saker", säger hon.
När livet ställs på ända blir det ibland startskottet för något nytt. För Catherine Wallefelt, 60, blev krisen början på en resa mot förändring, och studier. Tack vare omställningsstudiestödet kunde hon förverkliga en gammal dröm.
– Det är lyxigt att få lära sig nya saker och göra något för sin egen skull. Tänk att vi får studera gratis i det här landet, och jag får dessutom pengar för att göra det, säger Catherine med ett leende.
När vi möts sitter hon som bäst och pluggar latinska namn på 150 buskar, träd och perenner. För hösten 2024 började Catherine utbildningen Arbetsledare hållbar grönyteförvaltning på YH Akademin. Men vägen hit har inte varit spikrak.
För ett drygt år sedan kände Catherine att något måste förändras. Båda hennes föräldrar hade blivit allvarligt sjuka, så hon for som en skottspole mellan dem. Samtidigt hade hon två jobb, en häst att ta hand om och barnbarn hon gärna ville träffa. Dessutom ville hon såklart stötta sin dotter som just separerat.
– Jag gick in i den berömda väggen. Jag insåg att jag behövde ett rejält omtag på livet. Och kanske var det äntligen dags att studera.
Trots att hon hade lätt för sig i skolan hade hon knappt studerat sedan hon gick ut högstadiet. Redan då flyttade hon hemifrån och sedan fanns det ingen som riktigt uppmuntrade henne att plugga vidare.
– Mina föräldrar hade själva inte gått gymnasiet och tyckte väl att man klarar sig ändå. I 30-årsåldern läste jag in gymnasiet, men sedan blev det inget mer.
I samma veva som Catherine blev sjukskriven köpte hon och hennes man ett lantställe utanför Mariefred.
– Jag var ute hela dagarna och fixade i trädgården. Det var så läkande. Då slog det mig: Kanske borde jag jobba utomhus i stället?
Hon började titta på utbildningar inom trädgård och fastnade för två, en trädgårdsmästarutbildning och den hon till slut valde. Hennes gymnasiekompetens räckte för båda. Men när hon kontaktade CSN fick hon veta att hon var för gammal för vanligt studiestöd.
– Istället tipsade de mig om omställningsstudiestödet. Jag kontaktade min omställningsorganisation TSL, som sa att jag var kvalificerad, bland annat eftersom jag inte hade studerat tidigare, och ville in i ett bristyrke.
Hon skickade in sin ansökan till CSN. Studierna började i november 2024, men första utbetalningen kom inte förrän slutet av februari året därpå.
– Som tur var har jag en snäll pappa, och jag lever i en relation. Utan den tryggheten hade det varit tufft. Men när pengarna väl kom, fick jag dem retroaktivt.
– Omställningsstudiestödet är själva förutsättningen för att jag kan göra det här. Det är en fantastisk möjlighet.
Studierna har gått över förväntan.
– Det är så roligt att få lära sig nytt. Det svåraste var faktiskt att lära sig jobba i Teams, skrattar hon. Jag är supernöjd!
Hon är äldst i gruppen, de flesta är mellan 35–45, men det är inget att hänga upp sig vid.
– Det är kul att vi är så olika. Man lär sig mycket av varandra.
Framtiden då?
Catherine hoppas så klart få ett jobb inom branschen. Efter sin första praktik känner hon att hon gärna vill hitta en tjänst där hon kan kombinera inomhus- och utomhusarbete – och får dra nytta av sin erfarenhet som ledare.
– Jag känner mig trygg i ledarrollen och har lätt för att delegera. Men med det sagt gör jag det här också för min egen skull. Jag har redan ett jobb jag är tjänstledig från, så jag tänker att det löser sig. Det har det ju alltid gjort, säger hon och ler.
Nästa artikel
Sofia Eriksson, 40, från Nyköping, har jobbat som trafiklärare de senaste tio åren, och säger med betoning att det är världens roligaste yrke.
– Tänk dig själv att ta elever som knappt har suttit i en bil till fullfjädrade förare, som lyckas få sitt körkort, och lyckan däri, säger Sofia Eriksson.
Ändå kände hon för något år sedan att det kanske var dags att byta bransch. Hon hade hamnat i något av ett vakuum.
– Jag behöver utvecklas med viss regelbundenhet, se och göra något nytt, utmanas. Det här är alltså inte första gången jag byter yrke, även om den röda tråden i min karriär alltid har varit att jag jobbat med människor, jag vill göra skillnad för andra.
Själv började hon som ung jobba i restaurangbranschen, bara för att byta till säkerhet på en flygplats, för att därefter utbilda sig till massageterapeut.
– Fast jag insåg redan innan jag skrivit slutprovet till massageterapeut att det var ett alldeles för slitigt jobb. Utbildningen däremot är jag glad att jag har. Den gav mig en ny syn på människors välmående, och hur saker kan sitta fast i kroppen.
Efter tio år inom säkerhet bestämde hon sig därför att bli trafiklärare – en utbildning som alltså visade sig vara en fullpoängare. Exakt vad hon skulle bli den här gången var hon inte helt hundra på, och hon tycker heller inte att man behöver fastna där.
– Om du inte vet, sök lite olika utbildningar och se vad du kommer in på. Det är ju sällan man behöver säga upp sig för att plugga, du kan ta tjänstledig och se om det här är något för dig. Om inte kan du alltid gå tillbaka till ditt tidigare jobb – berikad med ny kunskap, och då kanske du får en ny idé om vad du vill bli.
Själv bestämde hon sig för att läsa till behandlingspedagog. En tvåårig platsbunden YH-utbildning i Nyköping.
– Vi var en klass med väldigt olika personlighetstyper. En fin klass, men man har behövt vända ut och in på sig själv i olika resonemang, vilket varit nyttigt.
Och hur har det gått att studera och klara kurserna?
– Även där har jag försökt utmana mig. Även om man kan nöja sig med betyget godkänd så kan jag försöka få väl godkänd. Det ger självförtroendet en boost, ”jag är inte är helt trög ändå”, skrattar hon.
Sofias tips är att även om deltagande i föreläsningar är frivilligt, så gå dit.
– Det är betydligt mer effektivt än att sedan ta igen allt och själv försöka förstå vad som är viktigt.
Hur har du fått ihop det ekonomiskt?
– Jag har tagit fullt CSN-lån och jobbat extra som trafiklärare. Jag har bland annat fortsatt ha Riskettan-kurser på helgerna. Det har gett mig några extra kronor varje månad, så jag har aldrig behövt känna mig som en fattig student vilket underlättat.
Hur känner du kring att ta studielån i den här åldern?
– Jag har inga andra lån, inga bostads- eller billån, och är det något som är värt pengarna är de väl att fortsätta utvecklas som människa.
Sofia har just tagit examen som behandlingspedagog, och väntar på att ett intressant jobb ska dyka upp.
– Men så länge fortsätter jag som trafiklärare. Även där har jag stor nytta av mina nya kunskaper, då jag ofta jobbar med unga som har en npf-problematik. I förlängningen kanske jag vill börja jobba i skolan, säger hon och lägger till:
– En klasskompis sa till mig att det är synd att arbetsmarknaden är så tuff just nu, ”men man får väl gå på a-kassa .” Fast jag tänker att jobb finns det alltid, om man är villig att testa något nytt. Och det kan jag som sagt rekommendera, för det är alltid livgivande!
