Efter ett liv av arbete och ansvar bestämde sig Catherine Wallefelt, 60, för att göra något för sin egen skull – hon började studera. Tack vare omställningsstudiestödet kunde hon byta bana till jobb inom hållbarhet. "Tänk att man får pengar för att lära sig nya saker", säger hon.
När livet ställs på ända blir det ibland startskottet för något nytt. För Catherine Wallefelt, 60, blev krisen början på en resa mot förändring, och studier. Tack vare omställningsstudiestödet kunde hon förverkliga en gammal dröm.
– Det är lyxigt att få lära sig nya saker och göra något för sin egen skull. Tänk att vi får studera gratis i det här landet, och jag får dessutom pengar för att göra det, säger Catherine med ett leende.
När vi möts sitter hon som bäst och pluggar latinska namn på 150 buskar, träd och perenner. För hösten 2024 började Catherine utbildningen Arbetsledare hållbar grönyteförvaltning på YH Akademin. Men vägen hit har inte varit spikrak.
För ett drygt år sedan kände Catherine att något måste förändras. Båda hennes föräldrar hade blivit allvarligt sjuka, så hon for som en skottspole mellan dem. Samtidigt hade hon två jobb, en häst att ta hand om och barnbarn hon gärna ville träffa. Dessutom ville hon såklart stötta sin dotter som just separerat.
– Jag gick in i den berömda väggen. Jag insåg att jag behövde ett rejält omtag på livet. Och kanske var det äntligen dags att studera.
Trots att hon hade lätt för sig i skolan hade hon knappt studerat sedan hon gick ut högstadiet. Redan då flyttade hon hemifrån och sedan fanns det ingen som riktigt uppmuntrade henne att plugga vidare.
– Mina föräldrar hade själva inte gått gymnasiet och tyckte väl att man klarar sig ändå. I 30-årsåldern läste jag in gymnasiet, men sedan blev det inget mer.
I samma veva som Catherine blev sjukskriven köpte hon och hennes man ett lantställe utanför Mariefred.
– Jag var ute hela dagarna och fixade i trädgården. Det var så läkande. Då slog det mig: Kanske borde jag jobba utomhus i stället?
Hon började titta på utbildningar inom trädgård och fastnade för två, en trädgårdsmästarutbildning och den hon till slut valde. Hennes gymnasiekompetens räckte för båda. Men när hon kontaktade CSN fick hon veta att hon var för gammal för vanligt studiestöd.
– Istället tipsade de mig om omställningsstudiestödet. Jag kontaktade min omställningsorganisation TSL, som sa att jag var kvalificerad, bland annat eftersom jag inte hade studerat tidigare, och ville in i ett bristyrke.
Hon skickade in sin ansökan till CSN. Studierna började i november 2024, men första utbetalningen kom inte förrän slutet av februari året därpå.
– Som tur var har jag en snäll pappa, och jag lever i en relation. Utan den tryggheten hade det varit tufft. Men när pengarna väl kom, fick jag dem retroaktivt.
– Omställningsstudiestödet är själva förutsättningen för att jag kan göra det här. Det är en fantastisk möjlighet.
Studierna har gått över förväntan.
– Det är så roligt att få lära sig nytt. Det svåraste var faktiskt att lära sig jobba i Teams, skrattar hon. Jag är supernöjd!
Hon är äldst i gruppen, de flesta är mellan 35–45, men det är inget att hänga upp sig vid.
– Det är kul att vi är så olika. Man lär sig mycket av varandra.
Framtiden då?
Catherine hoppas så klart få ett jobb inom branschen. Efter sin första praktik känner hon att hon gärna vill hitta en tjänst där hon kan kombinera inomhus- och utomhusarbete – och får dra nytta av sin erfarenhet som ledare.
– Jag känner mig trygg i ledarrollen och har lätt för att delegera. Men med det sagt gör jag det här också för min egen skull. Jag har redan ett jobb jag är tjänstledig från, så jag tänker att det löser sig. Det har det ju alltid gjort, säger hon och ler.
Nästa artikel
Jane Tufvesson har nu i 40-årsåldern börjat läsa till arkitekt, och säger att det är fantastiskt rolig att studera.
– Dels är det rena föryngringskuren att umgås med 20-plussare hela dagarna. Men också för att jag som ung student mest ville bocka av kurser, få godkänt och skaffa mig ett yrke, nu tycker jag det är lyxigt att jag får lära mig nya saker varje vecka, säger Jane Tufvesson.
Jane, 40 år från Lund, är redan högutbildad. Minst sagt. Hon är civilingenjör som har disputerat i medicinsk bildanalys. Men efter en utmattning 2017 började hon omvärdera livet och karriären. Hon startade eget företag som stilcoach och jobbade som det i några år innan hon tyckte att det blev lite ensamt. Då började hon arbeta 80 procent i forskargruppen på Lunds universitet igen, med ganska många administrativa uppgifter.
– Men när vår professor sa att han inte alls ville pensionera sig, han älskade ju att jobba, insåg jag att så kände inte jag.
Hon började leka med tanken: Vad vill jag? Vad går jag igång på? Och insåg att hon tycker om att drömma kring och planera boenden. Allra helst skulle hon själv vilja rita hus.
– Jag blev riktigt förälskad i idén om att bli arkitekt.
Hon insåg dock att de gamla gymnasiebetygen inte räckte till. Och högskoleprovet hade hon inte skrivit på typ 20 år, så hennes enda chans att komma in på utbildningen var att klara arkitektprovet.
– Efter andra dagens prov kändes det inte alls bra. Men när jag fick tillbaka resultatet hade jag toppoäng. Kanske har jag nu för tiden lite högre krav på mig själv.
Hösten 2023 började hon studera till arkitekt vid Lunds universitet – och lyckades få omställningsstudiestöd från och med vårterminen 2024.
– Egentligen kan man söka det först vid 40 för så här långa utbildningar, och då var jag 39. Men jag kontaktade CSN för att höra om jag kunde börja utbildningen och sedan söka studiestödet på vårterminen. Jag läste också hela lagen för att se att jag kunde få studiestödet trots att jag redan hade en forskarexamen, samt kollade med min omställningsorganisation så att arkitekt verkligen är en av de utbildningar som de anser gör mig mer attraktiv på arbetsmarknaden, vilket är ett krav för att få studiestödet. Sedan var det bara att lämna in ansökan och hoppas på det bästa.
Hade du fortsatt om du inte fått omställningsstudiestöd ?
– Ja, systemet kommer säkert att förbättras, men just nu med de långa väntetiderna fungerar det framförallt för de redan privilegierade, där studierna inte står och faller med om man får studiestödet eller inte.
– Jag jobbar 20 procent, tar studielån, får lite bidrag från min omställningsorganisation och så har min man en bra inkomst. Allt löser sig. Även om det är svårare att förklara för 12-åringar än små barn varför vi inte kan åka utomlands på semestern som ”alla andra.”
Som vuxen kan man annars vara orolig för att det ska vara svårt att studera, ”tänk om jag har glömt hur man gör.” Hur tänker du där?
– Visst kan en 22-årings hjärna säkert vara snabbare på ett plan, men fördelen i den här åldern är att man har mer med sig i bagaget, vilket gör det lättare att sålla bland information och reflektera över uppgifter på olika sätt. Sedan har jag nu fördelen att jag inte behöver lära mig vara vuxen samtidigt som jag studerar. Studentlivet tar heller ingen tid och energi, jag kommer inte till skolan bakfull, skrattar Jane.
Visst har hon funderat på hur det kommer att kännas att vara 45 år och nybörjare i ett yrke när hon väl har tagit examen. Karriärmässigt kommer hon att ligga flera steg bakom många andra i samma ålder.
– Men jag är stolt över att jag vågat vända min karriär 180 grader. För mig handlar det inte främst om status eller lön, utan om att må bra och vara stimulerad. Jag vill känna som den där professorn när det är dags; att jag har så roligt att jag inte vill gå i pension.
