Vad är egentligen en bra arbetsmiljö? Svaret kan nog formuleras lite olika beroende på bransch, företagskultur och mycket annat, men på de flesta arbetsplatser finns de som faktiskt är bättre lämpade än andra, att svara på frågan. (Missa inte checklistorna!)
Timo Rybak jobbar som regional utvecklare på Unionen, men har erfarenhet från många uppdrag på olika nivåer i ett antal olika branscher, med sinsemellan helt olika förutsättningar. Han har varit fackligt aktiv sedan flera år, både inom Unionen och andra förbund, på både arbetar- och tjänstemannasidan.
Jag har inte ätit lunch i en matsal på flera år.
Timo Rybak har med andra ord hunnit fundera över vad som är en bra arbetsmiljö. Men mest har han lärt sig genom sina två diagnoser – adhd och autism – som gör att han fungerar som en indikator på när en arbetsmiljö inte är helt bra. Han har ett slags överkänslighet mot suboptimal arbetsmiljö, alltså.
Vad ger högst utslag på din mätare i dag?
- Jag hatar stimmiga miljöer. Jag har till exempel inte ätit lunch i en matsal på flera år. Jag får panik. Jag skulle hellre äta från ett toalettlock!
Ja, det var kanske lite drastiskt uttryckt, men inte osant, förtydligar Timo Ryvak direkt. På en låst toalett är det åtminstone tyst och lugnt. Och lunchrasten syftar till att man ska kunna koppla av från arbetet, då ska man kunna slippa vara tillgänglig för kollegor och chefer och hinna återhämta sig innan eftermiddagens pass.
Enligt Hjärnfonden har upp till 10 procent av befolkningen någon form av neuropsykiatrisk svårighet (vanligen på autism- eller adhd-spektrat), och minst en i varje skolklass.
Och antalet diagnosticerade ökar. Bland barn och unga ökade NPF-diagnoserna med 22 procent mellan 2018 och 2020.
Att diagnostiseringen av dessa funktionsvariationer framför allt kommit igång ordentligt först på 2000-talet innebär att många vuxna och äldre fått leva med symptomen utan att ha fått någon diagnos - eller stöd.
Det finns alltså ett mörkertal, i arbetslivet är 10 procent sannolikt lågt räknat. På i princip varenda arbetsplats vandrar det troligen omkring sådana veritabla mätare av suboptimal arbetsmiljö, menar Timo Rybak. Det kunde nyttjas bättre.
På i princip varenda arbetsplats vandrar det omkring sådana veritabla mätare av suboptimal arbetsmijlö. Det kunde nyttjas bättre.
Människor är olika, men forskning har visat att arbetsmiljöer som utformas och anpassas för de som har olika typer av NPF-diagnoser, som autism och adhd, främjar fokus och ger lägre stressnivåer för alla. Att ta hjälp av diagnoserna på jobbet är ett guldrecept, alltså.
UUA står för universell utformning av arbetsplatser och är ett begrepp hämtat från FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Tanken är att bygga upp en medvetet inkluderande arbetsmiljö från början och dra nytta av kunskapen från de med olika funktionsvariationer – istället för att ta fram enskilda anpassningar först då ett problem identifierats.
Jobbar du på en universellt utformad arbetplats - eller finns förbättringspotential?
>>> Testa här!
Begreppet är hämtat från FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, MFD, som flyttar fokus från utpekande och stigmatisering av den som har utmaningar till att skapa inkluderande lösningar som skapar goda förutsättningar för alla.
Ett UAA-projekt startades på svensk arbetsmarknad 2018 då flera organisationer och företag samverkat för bättre universellt utformade arbetsplatser. Projektet drivs i dag som en medlemsförening och är medfinansierat av Europeiska Socialfonden (ESF) och bidrar även till de globala målen i Agenda 2030
Läs mer: Kunskapsammanställning om UUA (rapport)
Det funkade å andra sidan lite för bra. Jag jobbade non-stop, utan paus, från morgon till kväll och höll på att bränna ut mig igen, men av motsatt orsak.
Under det senaste decenniet har tillvaron för tjänstemän förändrats. På många arbetsplatser har man gått ifrån enskilda kontor till öppna lösningar som inte sällan är utformade för att vara, så kallat, aktivitetsbaserade.
Tanken är att arbetstagarna ska kunna slå sig ned i den miljö som passar bäst för just den dagens uppgifter. Många av miljöerna efterliknar caféer, barer och torg och är tänkta att uppmuntra till social och kreativ samvaro. Så är det också på Timos nuvarande arbetsplats, på Unionen. För Timo (som gärna är social!) tog det tid att hitta strategier för att hantera det.
- Första året höll jag på att spricka men fattade inte varför. Jag blev så stressad av miljön! Jag var överallt, noterade allt och kunde inte fokusera på någonting. Det var nära att jag blev sjukskriven för utmattning.
Efter ett tag skaffade Timo Rybak egna hörlurar som täckte ut allt ljud utifrån. När det ringde eller han satt i möte kunde han fokusera hundraprocentigt på den andre.
- Det funkade å andra sidan lite för bra. Jag jobbade non-stop, utan paus, från morgon till kväll och höll på att bränna ut mig igen, men av motsatt orsak.
Sedan kom pandemin och rutinerna på arbetsplatsen ritades om igen. Timo som helst inte jobbar hemifrån har – tack vare att så många andra nu jobbar på distans – fått en lugnare tillvaro, på kontoret. Dessutom med ett nytt uppdrag som ger utrymme för både rutin och flexibilitet.
Det är mycket värt för mig att få veta i förväg vilka som kommer att sitta runt bordet när jag kommer till ett möte eller en utbildning.
Det var på en annan arbetsplats tidigare i arbetslivet som Timo Rybak insåg hur viktigt det var att kunna växla mellan rutiner och flexibilitet. Där fick han hoppa in på arbetsledande uppdrag.
- Jag bevakade driften av växelsystemet och hoppade då och då in och täckte upp för olika chefer. Därigenom uppstod en naturligt bra balans mellan sociala interaktioner och avskärmat fokus.
Allra bäst har Timo Rybak trivts när han utbildat ny personal. Då har han jobbat med små grupper nya kollegor under en bestämd tid. Socialt men strukturerat och tydligt begränsat i tid.
- Det är mycket värt för mig att få veta i förväg vilka som kommer att sitta runt bordet när jag kommer till ett möte eller en utbildning. Helst vill jag kunna läsa på lite om var och en och kolla in miljön. Idealiskt vore om en möteskallelse alltid inkluderade en länk till en kort presentation av alla inbjudna.
Om jag inte har två skärmar där jag kan sortera upp alla olika fönster och program får jag panik.
En universellt inkluderande utformning av arbetsplatsen involverar inte bara den fysiska arbetsmiljön, utan även den sociala, ledarskapet och inte minst den digitala arbetsmiljön.
Det sistnämnda är något Timo brottas med. Att ha många parallella system och kanaler att jobba i blir lätt en fälla för den som har en sådan öppen uppmärksamhet som många med NPF-diagnoser har.
- Om jag inte har två skärmar där jag kan sortera upp alla olika fönster och program får jag panik.
- Om hörlurarna inte funkar när någon vill mötas i Google Meet samtidigt som det kommer en chatt på Slack och mobilen blinkar till… vissa dagar får det mig att krascha. Jag bara reser mig och går ifrån datorn. Det har också hänt att jag har skrikit i en kudde.
Samtidigt erkänner Timo att han självmant tar på sig lite för mycket, rycker in och ställer upp och hjälper till även när uppgifterna ligger långt ifrån hans bord.
- Det är ju så kul! Att få jobba med andra som brinner för det fackliga och som gör gott för folk. Det är så inspirerande. Jag älskar mitt jobb!
Engagemang är ingen bristvara, alltså. Det är förstås först och främst ett personligt driv, ett eget intresse, men ett djupt engagemang i det man gör är också ganska typiskt för de diagnoser han har.
Det är inga dåliga egenskaper för arbetslivet: högt driv och djupt engagemang.
Min nuvarande chef är uppmärksam, frågar och checkar av. Det är viktigt. För jag har jättehög arbetsförmåga, jämfört med många andra, ibland lite för hög.
Så vad krävs för att kunna dra nytta av egenskaper som ofta följer med sådana NPF-diagnoser - utan krasch? Framför allt, en lyhörd chef som håller koll och tar sitt ansvar, menar Timo Rybak.
- Min nuvarande chef är uppmärksam, frågar och checkar av. Det är viktigt. För jag har jättehög arbetsförmåga, jämfört med många andra, ibland lite för hög. Men då handlar det sällan om antalet uppgifter utan om koordinering. Det vill säga arbetsledning, hjälp med prioritering, vad kan vänta, vad måste göras nu.
Och kanske något färre kommunikationskanaler?
- Precis, ju fler kanaler för möten och chattar, mejl och så vidare, där det förväntas olika arbetssätt, desto svårare blir det. För mig är det ofta där den sociala ångesten kommer, när jag känner att jag inte mäktar med all kommunikation.
Har det hjälpt dig att vara öppen med dina diagnoser på jobbet?
- Ärligt talat, jag vet inte. Jag har ju alltid haft det så här i arbetslivet, och har blivit rätt så härdad. Sedan jag fick diagnoserna för några år sedan har jag varit öppen med att jag har både adhd och autism, men jag är inte säker på att det har varit till min hjälp faktiskt. Omgivningen behöver ha kunskaper om vad det innebär också.
Samtidigt finns andra skäl att prata öppet om diagnoser på jobbet, menar han.
- Det kan ge ringar på vattnet, att kunskap sprids. Kan jag därigenom bidra till att normalisera våra olikheter så har jag gjort något bra. I förlängningen vill jag ju bidra till att skapa mer inkluderande arbetsplatser på hela arbetsmarknaden.
