PMDS gör att psykologen Jessica Snickars pendlar mellan pepp och totalt mörker. Vissa dagar orkar hon inte ens resa sig ur soffan – och ändå förväntas hon ofta prestera på jobbet som om inget hänt.
Från att dagen innan ha varit glad och pepp på livet, känns det nu som att hon inte klarar något. Ångesten är stark och hela världen känns skrämmande. Jessica Snickars går från sängen till soffan i vardagsrummet. Hon tänker att hon ska gå ut i köket och fixa frukost, men kommer inte till skott. Tre timmar senare sitter hon fortfarande där och stirrar ut i tomma intet. Apatisk. Orkeslös. Allt känns bara så fel.
De flesta kvinnor i fertil ålder har någon form av PMS inför sin mens, men omkring fem procent lider av så starka psykiska besvär att det kraftigt påverkar deras vardag. Det kan handla om stora humörsvängningar, depressioner och självmordstankar. Jessica Snickars, 32 år, psykolog, från Skogås är en av alla tusentals kvinnor varje månad har PMDS, alltså den svårare formen av PMS.
– Det började för cirka åtta år sedan. Jag och en kompis skulle plugga ihop, men plötsligt drabbades jag av en känsla av hopplöshet, så stark att jag var tvungen att gå ut i skogen, sätta mig vid en sjö och gråta.
Först förstod hon inte vad det var. Hade hon blivit deprimerad? Nej, för tre dagar senare var känslorna som bortblåsta. Hon började läsa på och misstänka PMDS.
– Med åren har perioden blivit längre och längre. Nu är jag nedstämd i cirka två veckor, från ägglossningen till det att jag får mens.
Medan vissa kvinnor känner ilska och blir konfliktsökande, vänder Jessica snarare taggarna inåt.
– Då hamnar jag i väldigt mörka grubblerier, en känsla av att ingen tycker om mig, att jag är dålig och inte klarar något. Jag känner mig dummare, lite som att jag har bomull i huvudet. Dessutom blir jag väldigt trött och drömmer ofta mardrömmar.
Hur påverkar det här din vardag och förmåga att arbeta?
– Genom åren har jag ofta behövt sjukskriva mig ofta, minst två gånger i månaden, en dag vid ägglossningen och tre fyra dagar kring mensen. Så ja, det kostar på på flera sätt.
Hon säger att det varit stor skillnad beroende på vilken chef hon haft.
– På vissa arbetsplatser har jag varit jätteöppen med mina problem, vilket är skönt. En chef var jag helt ärlig mot. Hon lät mig jobba hemifrån vid behov och jag fick lite färre uppgifter de dagar då det var som jobbigast. På andra arbetsplatser har jag inte alls känt mig trygg med att prata om min PMDS, så då har jag sagt till chefen att jag har migrän.
Vad tycker du när folk säger att det är väl bara att skärpa sig?
– Jag tänker att det är som att säga till en person i rullstol att kliva upp och gå.
Hon har genom åren sökt hjälp på olika håll, men konstaterar att många läkare haft dålig koll.
– Inte sällan har jag fått upplysa dem, varpå de satt sig och läst på. Andra gånger har jag fått höra att antingen tar du SSRI eller p-piller (jag är känslig mot båda), eller så får du ha det så här, punkt. Som att det är jag som är problemet, jag som är jobbig. Någon har lite skämtsamt sagt att det här får kvinnor stå ut med.
Hon säger att det känns både frustrerande och ensamt.
– På vissa håll inom vården finns det vare sig kunskap eller vilja att hjälpa.
För ett antal månader sedan fick hon ett mellanpiller som gör att hon nu är stabilare. Över tid har Jessica också, inte minst via terapi, hittat strategier för att hantera sin PMDS. Något hon nu, i rollen som psykolog, också hjälper andra kvinnor med. Bland annat rekommenderar hon att kartlägga sin cykel för att få koll på vilka dagar i månaden man dippar. På så sätt blir du inte lika utelämnad till dina känslor, inte lika överrumplad av dem.
– Då kan man också planera upp livet så att man inte har viktiga deadlines på jobbet eller en massa sociala aktiviteter just när PMDS:en slår till. Istället brukar jag planera in saker som är mysiga och roliga, det kan vara något så enkelt som att sticka och kolla på en humorserie – för att fylla på med energi och slippa den värsta apatin. Det är också bra att jobba med självmedkänslan för att sänka de orimliga krav man kan ha på sig själv, för faktum är att många av oss kvinnor inte har hundra procents kapacitet alla dagar i månaden.
Jessica Snickars
Ålder: 32.
Familj: Sambo och katt.
Bor: Skogås.
Gör: Psykolog med eget företag.
Nästa artikel
Lyssna på riktigt. Din attityd sätter tonen, om du bagatelliserar så kommer hela arbetsgruppen att göra detsamma. Om du däremot visar att du tar det här på allvar, så blir du den där chefen man faktiskt vågar ringa när kroppen inte samarbetar, och det är då du får lojalitet tillbaka.
Som arbetsgivare måste man anpassa arbetsförhållandena efter medarbetarnas olika förutsättningar. Flex är guld. En möjlighet att jobba hemifrån eller styra sin tid kan göra skillnaden mellan sjukfrånvaro och arbetsglädje. Att lägga de tyngsta uppgifterna en annan vecka är också super. Men även saker som en värmedyna eller ett vilorum uppskattas. Det är inte specialbehandling, det är smart ledarskap.
Fråga: ”Vad skulle göra det lättare för dig att jobba bra?” Det är den viktigaste meningen du kan säga. Det ska inte vara konstigare än att någon ringer in och säger ”jag har migrän” eller ”jag har ryggskott.” Medarbetaren ska aldrig behöva känna att hon måste dra hela sin medicinska historia för att få förståelse. Det är behovet som är viktigt, inte diagnosen.
Ge plats för vårdbesök, det är en investering, inte en kostnad. Vad som gäller kan vara reglerat i kollektivavtalet. Stötta också kollegialt: ibland räcker det med att ett möte flyttas eller att ett pass byts för att vardagen ska gå ihop. Och se signalerna. Om en medarbetare ofta är frånvarande samma tid varje månad, våga fråga hur ni kan underlätta i stället för att låta det bli en lång sjukskrivning.
Det ska finnas rutiner för arbetsanpassning – det är inte bara god vilja, det är lagkrav om ni är fler än tio anställda (ska då finnas nedskrivet). Se också till att chefer och HR får kunskap, en kort utbildning kan förändra hela kulturen. Lyft frågan i arbetsmiljöarbetet på samma självklara sätt som ni pratar om ergonomi, buller eller stress. För ja, kvinnohälsa ÄR arbetsmiljö.
Kom ihåg: Små, smarta anpassningar kan vara skillnaden mellan sjukfrånvaro och stjärnglans. Och lojaliteten du får tillbaka är guld värd. Det här är inte bara omtanke, det är ledarskap på riktigt.
