Du vill prestera, utvecklas och göra ett riktigt bra jobb, men utan att gå i stressfällan. Så vad skiljer den hållbara högpresteraren från den som kör slut på sig själv? Stressexperten Giorgio Grossi pekar på en viktig skillnad – om du drivs av lust eller rädsla.
Målet är inte att prestera mindre, utan att det inte ska krävas lika mycket energi.
Du har gjort en bra presentation. Chefen är nöjd, kollegorna ger beröm och själv borde du rimligen känna dig ganska belåten. Istället tänker du det där tillfället då du snubblade på orden. På frågan du borde haft ett vassare svar på. Och på nästa gång vill du överträffa dig själv.
Eller så ser din prestationsmotor helt annorlunda ut. Du kan bli så uppslukad av en arbetsuppgift att du helt glömmer tiden och efteråt känner dig trött, visst, men också upprymd och tillfredsställd.
I båda fallen kan resultatet bli detsamma. Din prestation är lysande, men hur du mår på vägen dit kan skilja sig rejält.
– Bakom prestation finns lust eller rädsla. Vi ha alla båda sidor i oss, problemet uppstår när rädslan tar över och blir den starkaste drivkraften, säger psykoterapeuten Giorgio Grossi.
I över 25 år har han jobbat kliniskt med stressrelaterad ohälsa – och har nu gett ut boken ”Att prestera och må bra” som tipsar oss om hur man undviker att gå i stressfällan. Han säger att det luriga är att det inte syns inte utan på vad som driver oss. Och oavsett vad du drivs av kan du vara en uppskattad och framgångsrik kollega. Skillnaden märks snarare i vad prestationen kostar dig.
– Två personer kan prestera på samma nivå men till helt olika pris. Den ena kanske känner engagemang, mening och arbetsglädje, medan den andra går runt med en ständig anspänning och rädsla för att göra fel. Målet är inte nödvändigtvis att prestera mindre, utan att det inte ska krävas lika mycket energi.
Att drivas av lust betyder inte att varje uppgift är vansinnigt rolig eller att du aldrig blir trött. Du kan jobba hårt och vara rejält mör efteråt – men ansträngningen gav också något tillbaka.
– Den hållbara prestationen växer ur engagemang, lärande och mening. Du kanske vill lära dig mer eller känner att det du gör är viktigt. Den typen av motivation ger energi och uthållighet, säger han och lägger till:
– Men glöm inte att du behöver återhämtning även när allt känns kul och meningsfullt.
Det kan vara glädjen i att ha lyckats lösa ett svårt problem, att bli bättre på sitt yrke eller att bidra med något man tycker är viktigt.
– Ansträngningen finns fortfarande där, men den bärs av mening snarare än rädsla för att misslyckas.
Drivs du däremot av rädsla så låter den inre monologen annorlunda. Då är du orolig för att göra fel, vill inte göra folk besvikna, och känner ”Vad ska chefen tänka?” Perfektionism är ett vanligt uttryck för den sortens drivkraft. Den behöver inte innebära att du sitter och petar med typsnittet i prestationen till midnatt, men du kanske alltid vill vara påläst, hjälpsam och tillgänglig – eller tänker att du borde ha gjort bättre ifrån dig även när du gjort ditt yttersta.
– Om prestationen blir ett sätt att bli omtyckt och bevisa att du duger blir varje misslyckande mer laddat. Då handlar det inte längre bara om att prestationen blev mindre bra, utan det känns som att du inte är tillräckligt bra.
Giorgio Grossi kallar de mest slitsamma varianterna för självförbrännande prestationsmönster.
– Du kan få både beröm och resultat, men samtidigt förbruka dig själv på vägen, varnar han.
Men drivkraften sitter inte bara i individen, en arbetsplats kan också göda den ena eller andra varianten. Finns det utrymme att säga ”jag behöver hjälp”, testa något nytt och ibland göra fel hos er? Eller gäller det att alltid leverera, vara tillgänglig och helst inte visa svaghet?
– Vi påverkas av kulturen vi befinner oss i. Om människor är rädda för att göra fel blir det svårare att prestera hållbart.
Det betyder inte att du är maktlös. Fundera över vad du tycker är viktigt och vad som är en rimlig prestation. Men lyft också frågan med din chef: Hur ser kraven ut? Vad ska prioriteras när tiden inte räcker till? Vilket handlingsutrymme har du? Om problemet består, kan du ta hjälp av din fackliga representant.
– Höga krav behöver inte vara ett problem i sig. Om du samtidigt har kontroll, alltså möjlighet att påverka, prioritera och få stöd, kan höga krav till och med vara stimulerande. Det är när kraven är höga och handlingsutrymmet litet som belastningen snabbt ökar.
För allt går inte att lösa genom att själv bli bättre på att hantera situationen.
– Ibland måste man konstatera att det här är en kultur jag inte mår bra av och inte kan förändra. Då kan det vara dags att fundera på om du bör söka dig vidare.
Det här är kul!
Jag vill bli bättre på det här.
Jag är nyfiken på om jag kan lösa detta.
Det blev inte perfekt, men jag lärde mig något.
Jag vill göra ett bra jobb.
Jag får inte göra fel!
Vad ska de andra tänka?
Jag borde kunna det här.
Jag kan inte göra chefen/kollegan besviken.
Det duger nog inte än, jag kör ett varv till.
Fråga varför du gasar
När du märker att du lägger in en extra växel, stanna upp och fråga dig: Vad driver mig nu? Vill jag göra det här bara för att det känns viktigt, intressant eller utvecklande? Eller är jag framförallt rädd för att göra fel eller göra någon besviken? Vi alla drivs av både lust och rädsla. Poängen är att få syn på vilken som styr dig oftast.
Byt perfekt mot ett tydligt mål
Jag ska göra en perfekt rapport är både luddigt och omöjligt att bocka av. Bestäm istället vad du konkret ska göra, när och hur mycket. Exempelvis: Idag ska jag skriva fem sidor på rapporten. Tydliga och realistiska mål minskar både stress och risken att du överarbetar uppgiften.
Våga göra någon lite besviken
Du måste inte alltid vara den som ställer upp, svarar snabbast eller tar den extra uppgiften. Ett nej kan skava i stunden, men ett ständigt ja kostar tid och energi och kan i längden göra att du presterar sämre.
Skilj på ”det gick dåligt” och ”jag är dålig”
Kritik, misstag och misslyckanden hör till arbetslivet. Försök se dem som information om det du gjorde, inte som ett betyg på vem du är. Då blir det lättare att lära, justera och gå vidare.
Leta efter det som lockar, inte bara det som pressar
Lust betyder inte att varje arbetsuppgift ska vara jättekul. Men vad i ditt jobb känns viktigt för dig? Vad gör dig nyfiken? Vad kan du lära dig eller bidra med? Kolla på svaren och försök låta dessa saker ta större plats. ”Hållbar prestation kräver fortfarande ansträngning, men den bärs av mening istället för rädsla och ger därmed också energi”, säger Giorgio Grossi.
Nästa artikel
Det är inte alltid lätt att vara människa på jobbet. Ibland är man trött och har ont – eller försöker se helt oberörd ut när en vallning drar igenom kroppen mitt i ett viktigt möte.
Hittills har mens och klimakteriet behandlats som något privat. Men nu har frågorna tagit plats även i det internationella arbetsmiljöarbetet.
I september publicerades ISO 45010, världens första internationella standard med vägledning om mens, menstruell hälsa och klimakteriet på arbetsplatsen. Sverige har varit med och tagit fram den genom Svenska institutet för standarder, SIS.
– Tanken är inte att betrakta personer som råkar ha mens eller befinner sig i klimakteriet som sköra eller mindre arbetsföra. Däremot kan rätt förutsättningar på arbetsplatsen göra en betydande skillnad för den som har besvär, och därmed underlätta arbetsvardagen, säger Unionens utredare Olle Brynja
Det handlar ofta om ganska jordnära saker, som att kunna gå på toaletten när man behöver, ta en kort paus, eller ha tillgång till en plats där man kan vila en kort stund. Att det finns bra toaletter och tvättmöjligheter och kanske mensskydd.
– Även temperatur, arbetskläder och möjlighet att röra sig kan spela roll.
Men standarden handlar minst lika mycket om kulturen på jobbet. Att chefer har kunskap, att det går att berätta att man har besvär utan att känna sig obekväm eller bli avfärda, och att mens och klimakteriet blir en naturlig del av arbetsmiljöarbetet när det faktiskt påverkar jobbet.
Det här är ingen ny lag och innebär alltså inte att alla arbetsgivare måste införa samma åtgärder. ISO 45010 är en vägledande standard. Tanken är att arbetsplatser ska kunna använda råden utifrån sin verksamhet och de behov som finns.
– Om mens, PMS, PMDS eller klimakteriebesvär påverkar hur du mår och fungerar på jobbet kan det vara en arbetsmiljöfråga. Ibland är lösningen pauser eller flexiblare arbetstider, andra gånger möjlighet att jobba hemifrån när verksamheten tillåter det.
Kanske är det där den nya standarden kan göra störst skillnad. Inte genom stora åthävor, utan genom att normalisera ämnet på jobbet.
– Och därmed också lite lättare att faktiskt göra något när det behövs.
