“Jag orkade bara tågpendla i ett år”

“Det är många personer och mycket varor som strömmar genom Mälardalen varje dag. Jag tycker att det är jättebra att Unionen driver på för att satsningar på järnvägen blir av, som dubbelspår längs hela Mälarbanan. 

Underhållsskulden är väldigt stor och mycket behöver göras. Men tyvärr känns det ännu inte som att så mycket har hänt sedan jag började pendla mellan Västerås och Stockholm 2007. Enkelspåret genom Sundbyberg är fortfarande en flaskhals där persontåg, godståg och pendeltåg hamnar i kö efter varandra. 

Jag orkade bara pendla i drygt ett år. Jag är ensamstående och osäkerheten kändes för stor om till exempel skolan ringer och man snabbt behöver hämta sitt barn. 
När jag har sökt jobb har jag funderat på om jag verkligen orkar med att pendla igen. Jag tror att det är många som tänker likadant och det påverkar ju rörligheten på arbetsmarknaden.  

Till mitt nuvarande jobb tar det bara några minuter att ta sig med bil och det är väldigt skönt. Tyvärr är det många i Mälardalen som väljer bilen framför tåget på grund av risken för förseningar. 

Jag har varit fackligt engagerad i runt 20 år, och när det är möten kopplade till mina fackliga uppdrag tar jag ofta tåget. Under åren har jag upplevt inställda tåg på grund av personalbrist, elfel, signalfel och andra typer av fel... Så sent som förra veckan kom jag sent till ett möte på grund av att tåget inte var i tid. 

När vi fackligt förtroendevalda inom Unionen samlas för möten i Stockholm är det tyvärr alltid någon som är försenad. En del, som bor längre bort, reser in kvällen innan för att ha marginal. 

I vårt uppdrag är det inte bara att ta mötet från tåget om man blir sen – det kan vara känsliga frågor som avhandlas med information som inte ska delas. Då går det inte att sitta i publika miljöer och prata.”

Det här vill Unionen

Unionen vill se kraftfulla regionala satsningar som ger klimatnytta, ökad kapacitet och bättre tillgänglighet för både människor och gods.