För Unionen är det arbetsplatsen som är den gemensamma nämnare för vilket fackförbund man tillhör, både för chefer och medarbetare. Styrkan är gemenskapen. Det säger Martin Johansson, Unionen andre vice ordförande.
Publicerad 13 mars 2024
Vid kongressen i oktober 2023 valdes Martin Johansson till andre vice ordförande i Unionen, där han nu också ingår i förbundets presidium och i förbundsstyrelsen.
Martin har varit ledamot i Unionens förbundsstyrelse sedan många år. Parallellt med det uppdraget har han haft uppdrag både i regionstyrelsen för Stockholm och även varit klubbordförande i SAS-klubben.
- Att ha ett förtroendeuppdrag i förbundet på heltid är verkligen jättekul, säger han. Mycket är samma som i mina uppdrag tidigare, men samtidigt annorlunda. I mina uppdrag i klubben handlade det mer om arbetsplatsnära frågor, samtidigt som jag hanterade övergripande frågor utifrån olika perspektiv i regionstyrelsen och i förbundsstyrelsen.
Han förklarar att skillnaden bland annat är vilka frågor som diskuteras i de olika forumen, där de i klubben diskuterade schemafrågor och lunchraster medan han nu ägnar sig att diskutera nästa års avtalsrörelse som sker tillsammans med andra fackförbund.
- En stor skillnad i de olika uppdragen är att presidiet behöver ta ansvar för de övergripande besluten i förbundet, något som gör att man behöver tänka till en extra gång, säger han.
Under sina år som förtroendevald i SAS-klubben hade Martin ofta chefer hos sig som behövde stöd i olika frågor.
- Många chefer är ganska utsatta, förklarar han. Det är verkligen mellanchefens dilemma att ibland känna sig klämd mellan sin chef och sina medarbetare. Alla har ju en chef.
De frågor där cheferna behövde stöd och hjälp handlade till stor del om konflikthantering och svåra samtal. När det handlade om konflikter i gruppen berättar Martin att hans tips till chefen ofta bara var att lyssna på sin medarbetare och ta reda på vad konflikten egentligen handlade om.
- I konflikter är min erfarenhet att man hittar lösningar mycket genom att bara få prata om dem, säger han.
Hade chefen någon form av tuff feedback att ge till sin medarbetare så var tipset att vara ärlig och rak i kommunikationen, för att ta hand om reaktionerna i nästa steg.
- Mitt generella tips till cheferna var att visa att man bryr sig, något jag själv levde efter som förtroendevald .
Som förtroendevald fick Martin också gå in ibland och hjälpa cheferna med innebörden av arbetsrätten och kollektivavtalet.
- Jag tror det viktigaste är att förstå att cheferna inte är allvetande och att man gemensamt kan hjälpas åt så att det blir riktigt bra för alla parter på arbetsplatsen.
Vid några tillfällen där konflikt hade uppstått mellan chefen och medarbetare som individer behövde Unionen gå in och förhandla för både parterna.
- I de fallen delade vi upp oss, så att chef och medarbetare företräddes av varsin person från klubben. Det hände också att vi tog hjälp av personer från andra sektioner i klubben, säger Martin. Det viktiga var att både chefsmedlemmen och medlemmen som i det här fallet var medarbetare, upplevde att medlemskapet i Unionen gav dem stöd i förhandlingen.
Martin berättar att cheferna på SAS där han var förtroendevald bland annat uppskattade chefslinjen hos Unionens rådgivning, där de kunde få snabb hjälp i sina frågor. De var också väldigt förtjusta i de korta webbkurserna med olika teman för chefer.
- I stället för att vara borta en hel dag så kunde de gå igenom en webbkurs på en timme och få till sig nödvändig kunskap i just det området, förklarar han.
Förutom att ge stöd i arbetsrätt och avtalsfrågor till chefer så lyfter Martin också att Unionen driver frågor inom några områden med tanke på chefsmedlemmarna. Just nu är frågan om integritet med övervakning aktuell för cheferna.
- Chefer kan ibland bli ombedda att övervaka sina medarbetare på ett sätt som de själva upplever blir kränkande, berättar Martin. Och kan cheferna då säga nej? Eller måste de övervaka sina medarbetare? Det är frågor som behöver regleras på sikt.
Text: Cecilia Björk
Nästa artikel
Stress är ett utbrett problem på våra arbetsplatser. Statistik från SCB visar att cirka hälften av alla är psykiskt stressade på jobbet – alltså varannan kollega. Direkt eller indirekt kommer deras stress även att påverka andra i teamet, för det är faktiskt så att stress smittar.
– Vi är sociala varelser som påverkas av varandras känslor, såväl lugn som stress. Du vet säkert hur en kollega som kommer in på kontoret med andan i halsen, full av irritation, påverkar stämningen i rummet, säger Susanne Ellbin, psykolog vid institutet för stressmedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Att försöka ignorera saken är förstås ett alternativ – men att hjälpa en kollega som fastnat i skadlig stress kommer att kännas bättre för er båda.
Fast även som chef kan man tveka och känna ”Det kanske inte är min ensak. Borde jag lägga mig i?”
– Absolut, men jag tycker ändå att du ska lägga dig i. Vi är varandras arbetsmiljö. Om en person är mycket stressad, så bidrar det med stress och irritation i hela arbetsgruppen, det påverkar alla. Dessutom har det skett så mycket förändringar i samhället det senaste decenniet, med det stora informationsflödet, det gränslösa arbetslivet, aktivitetsbaserade kontor, slimmade organisationer och allt vad det är. Många har det tufft och vi behöver hjälpa varandra, inte minst genom att lyfta de här frågorna. Det handlar om att vi måste få bättre arbetsplatser där vi kan fungera på ett bra sätt, säger Susanne Ellbin.
Vi är alla lite stressade nu och då, och det är helt okej. Stress blir skadlig först när den inte följs av tillräcklig återhämtning. Det vill säga du gör av med mer energi än du fyller på med, vilket sliter på kroppens resurser – och till slut blir du utmattad.
Så vad är då varningsflaggorna på skadlig stress? Jo, att personen börjar snäsa av kollegor, tappar koncentrationen, skjuter upp beslut, är orolig, nervös, emotionellt labil och nyckfull.
– Just irritation är vanligt hos personer med hög stressnivå, man har ett tempo i sig och vill att saker ska gå fortare. En annan varningsflagg är att personen har svårt att sova och är ständigt trött, har kraftig huvudvärk, eller missar saker och gör fel i arbetet.
Vad ska jag göra om jag vill stötta en medarbetare i att bryta spiralen?
– Det bästa är att vara rak och tydlig. När man är inne i en stresspiral är det svårt att bryta den, för vi vänjer oss långsamt vid att ha ett högre tempo. Rätt som det är är vi så inne i det att vi bara fortsätter agera.
Man kan nämligen likna en stressreaktion vid en kamp-flykt-reaktion
Man kan nämligen likna en stressreaktion vid en kamp-flykt-reaktion, som ger oss tunnelseende och säger till oss att agera och det snabbt.
– Det är därför en stressad person springer på alla bollar. Och om någon säger till hen att tagga ner, blir personen lätt irriterad, ”du fattar inte, du ser väl själv hur mycket vi har att göra.” Hen är redan överbelastad och har känslan allt vilar på mig, och så kommer du och ställer ytterligare ett krav.
Så hur bemöter jag min kollega i detta på bästa sätt, för att inte bli avsnäst?
– Försök att ha ett öppet samtal, där du utgår ifrån dig själv och vad du ser: Jag ser att du är stressad väldigt ofta, och upplever att du inte verkar må bra av det. Det gör mig orolig, för du är en uppskattad kollega som jag inte vill ska gå in i väggen. Det här är en situation vi behöver lösa, så hur kan vi hjälpas åt att göra det?
Susanne Ellbin påpekar att som chef är det ditt ansvar, om medarbetaren ingår i ditt team, att ta tag i saken.
– Om en person uttrycker stor stress, så kanske det syns på hen för att hen är mest reaktiv, men inte sällan ligger det något i själva arbetssituationen som behöver ses över. Och det är arbetsgivarens uppgift och ansvar att se till att anställda har en god arbetsmiljö, säger Susanne Ellbin.
