Det finns sjukdomar som alla kvinnor känner till, men som ändå är osynliga på många arbetsplatser. Mensvärk, PMS, endometrios och PCOS och klimakteriebesvär kan påverka både vardag, arbetsliv och livsinkomst. Men fortfarande möts kvinnor ofta av fördomar och okunskap.
Bli medlem!
Var tionde kvinna har endometrios, en femtedel lever med uttalad PMS eller PMDS och nästan alla får mensvärk någon gång. Det är inte småsaker, det är arbetsmiljö. Men på arbetsplatser pratas det väldigt lite om vad detta faktiskt innebär.
Ingrid Sääv, specialistläkare och gynekolog säger att hennes fokus som läkare självklart är att så många kvinnor som möjligt ska få hjälp med sina besvär och en effektiv behandling.
– Här skulle företagshälsovården kunna spela stor roll för att fånga upp, behandla eller remittera, men självklart kan man även behöva stöd och förståelse från chefer och kollegor.
Hon säger att svåra mensrelaterade besvär som leder till återkommande skolfrånvaro och sjukskrivningar också gör att kvinnor med den här typen av problem uppnår en lägre utbildningsnivå och lägre livsinkomst än andra.
– De som inte får hjälp via sjukvården köper ibland mycket receptfria läkemedel, vilket är kostsamt.
Så vad tycker du när du hör någon säga saker som att ”det är normalt att ha lite ont” eller ”det är väl bara att skärpa sig”?
– Det finns en normalisering kring mensrelaterade besvär. Dels vänjer man sig själv vid att hantera problemen, besvären som ofta ökar gradvis med åren. Jag har haft patienter som haft hela väskor med mensskydd med sig till jobbet för att kunna byta ofta. Men det finns också en förlegad syn om att det här är något man som kvinna ska stå ut med, men det är ett tecken på bristande kunskap om att alla symtom inte är normala, säger Ingrid Sääv.
De flesta som har mens känner av PMS, lite svängande humör, trötthet eller känslan av att inte riktigt vara sig själv. Men för vissa går det långt utöver ”lite känslig.” Ungefär 15–20 procent får så kraftiga symtom att vardagen påverkas. Och för 3–5 procent handlar det om PMDS, den svårare varianten.
– Vi ser en samvariation med neuropsykiatriska svårigheter, som adhd. De kan förstärka varandra. När man då får PMS kan man falla igenom vad gäller rutiner som får vardagen att fungera. Man hamnar också lättare i konflikter, säger Ingrid Sääv.
Tänk dig en känslomässig berg-och-dalbana som återkommer varje månad. Ena stunden kan du känna ångest, för att nästa vara irriterad och lättretlig. Andra beskriver en dimma som gör att man knappt orkar ta sig för med saker, som försvinner när mensen kommer. Att leva med PMDS är lite som att kastas mellan olika personligheter.
– Många upplever förutom irritation och nedstämdhet också sämre impulskontroll, vilket kan förstöra relationer, säger Ingrid Sääv.
Ett alternativ är att använda antidepressiv medicin som går att ta bara vissa dagar. Ofta räcker det med en lite lägre dos, men medicinen kan ha biverkningar som minskad sexlust.
– Jag upplever att detta fungerar bättre för dem som har besvär i 3–7 dagar, men sämre för dem som har PMS i upp till två veckor.
Det andra alternativet är hormonell behandling som tar bort ägglossningen. Efter ägglossningen ökar halten av progesteron, som är boven i dramat. Tar man bort ägglossningen tar man alltså bort mekanismen som ger PMS.
– Viktigt att poängtera är att det är inget hormonellt avvikande hos dessa kvinnor, men man tror att det finns en känslighet i hjärnan som gör att man triggas mer av progesteron än andra.
Även psykologiskt stöd, som KBT, kan vara en livlina i att hantera ångest och relationer.
Mensvärk, eller dysmenorré, är något av en folksjukdom. Bland unga kvinnor som ännu inte fått barn har mer än 50 procent svåra menssmärtor. Och nej, det är inte lite molande värk. Vissa jämför smärtan med att föda barn, varje månad.
– Det finns en gammal myt om att mensvärk är normalt, men svår mensvärk är inget du ska behöva utstå. Sök behandling, det finns hjälp att få, säger Ingrid Sääv.
Symtom kan vara kramper som hugger i magen och strålar ner i ryggen och benen. Illamående, kallsvettningar, ibland till och med svimningar. Kvinnor berättar om att ligga dubbelvikt på badrumsgolvet, med värmedyna över magen och hink bredvid.
– De som har riktigt svår mensvärk kan ibland inte ens gå upp ur sängen på grund av smärta, säger Ingrid Sääv.
Det mest effektiva är hormonell behandling, samma som sätts in vid endometrios. Ett vanligt p-piller är en typ av hormonell behandling, men det finns andra som p-ringar, gestagena mellanpiller, p-stav och hormonspiraler. När läkare sätter in det kan du få andra doser eller kombinationer för att få bra effekt.
– Visst kan du kombinera det med olika typer av smärtstillande så att du får lindring i stunden. Men du bör också ha en hormonell behandling som går på själva problemet, säger Ingrid Sääv.
Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar ungefär var tionde kvinna. Ändå kan det ta flera år att få diagnos. Under tiden får många höra att de är känsliga eller att mensvärk är normalt. Det första och vanligaste symtomet är just svår menssmärta.
– Ju tidigare man får behandling mot svår mensvärk, desto bättre. Helst redan i tonåren, innan vi kan se endometrioshärdar. För om man begränsar blödningarna, så kanske kvinnan inte utvecklar lika många endometrioshärdar, säger Ingrid Sääv.
Smärtan kan vara brutal. Knivskarpa kramper, illamående och svimningar. Smärta vid samlag, när man går på toaletten och ibland vid varje ägglossning. En trötthet som lägger sig som en våt filt över en. Många blir nedstämda, andra får skuldkänslor för att de inte orkar mer.
– För dem som har den svåraste formen av endomentrios kan det vara leda till långa sjukskrivningar och ett stort inkomstbortfall, men de allra flesta kan leva normala liv.
Det finns ingen bot, men symtomen går att lindra. Hormonell behandling utgör grunden för att inte endometriosen ska stimuleras och blöda, och för att minska symtom och smärta. Man kan även behöva smärtstillande. För svåra fall med djup endometrios eller sammanväxningar kan operation vara nödvändigt. Hormonell behandling är viktigt efteråt för att undvika nya härdar. Ibland behövs ett helt vårdteam med gynekolog, psykolog, fysioterapeut och smärtspecialist.
– Hormonell behandling är det vanliga, exakt vilken beror på ålder och sjukdomsförlopp. Man kan både minska smärtan och antalet gånger kvinnan blöder. Exempelvis kan man få p-piller under längre perioder, så att man inte blöder lika ofta, för det är stor skillnad på att blöda två eller tolv gånger per år. Det finns också nya preventivmedel med svagare östrogen som gör att man inte behöver blöda alls. Gestagena metoder med hormonspiral och/eller mellanpiller är också effektivt.
PCOS är en av de vanligaste hormonella och metabola rubbningarna. Ändå är det många som aldrig ens har hört ordet.
För vissa betyder det oregelbunden eller utebliven mens.
– Vid PCOS har man ofta fina äggstockar. Många små äggblåsor i äggstockarna tävlar om att mogna, men på grund av en hormonell obalans (ofta högt testosteron) lyckas ingen fullt ut. Då uteblir ägglossningen och man får inte mens, säger Ingrid Sääv.
Vissa får akne som aldrig ger sig, hårväxt på hakan, en övervikt som envist biter sig kvar och/eller en trötthet som är svår att vila bort. Det kan påverka fertiliteten, självkänslan och tilliten till den egna kroppen. Och på sikt ökar risken för diabetes och hjärt-kärlsjukdom.
Livsstilsförändringar kan göra stor skillnad.
– Är man överviktig och lyckas gå ner i vikt, till ett BMI under 25, så är det många som blir av med sin PCOS. Där ser jag stor potential i de nya viktläkemedlen.
P-piller kan ge regelbunden mens, minska akne och hårväxt. För den som vill bli gravid finns ägglossningsstimulerande behandling eller IVF.
– Det finns en myt om att kvinnor med PCOS inte är fertila, vissa skippar därför preventivmedel. Men får man väl ägglossning är man lika fertil som andra. Viktigt är också att ta hand om den psykiska hälsan. Många kvinnor med PCOS behöver stöd för att orka.
Klimakteriet är en naturlig fas i livet som alla kvinnor går igenom, oftast någon gång mellan 45 och 57 års ålder. För vissa passerar det relativt obemärkt. För andra innebär det flera år av symtom som påverkar både mående och arbetsliv.
– Många tänker att klimakteriet bara handlar om vallningar, men det är mycket mer än så. Det kan påverka både sömn, humör och kognitiv förmåga, säger Ingrid Sääv.
Värmevallningar och svettningar är vanligt, ibland flera gånger per dag eller natt. Många får sömnproblem, vilket i sin tur påverkar ork och koncentration. Humöret kan svänga, och en del beskriver en ökad oro eller nedstämdhet. Andra märker att minnet sviktar eller att det blir svårare att hålla fokus. Många får också ont i leder och torra slemhinnor.
– Det är inte ovanligt att kvinnor beskriver det som att de inte riktigt känner igen sig själva under en period, säger Ingrid Sääv.
Det finns hjälp att få. Hormonbehandling (MTH) kan lindra symtom som vallningar och svettningar effektivt, och för många förbättras även sömnen. Behandlingen anpassas individuellt och ges efter medicinsk bedömning.
För den som inte kan eller vill använda hormoner finns andra alternativ, till exempel vissa läkemedel mot vallningar.
– Det viktiga är att inte bita ihop och stå ut. Har du besvär som påverkar vardagen, sök vård, säger Ingrid Sääv.
Nästa artikel
Häromdagen när Tove satt i en lastbil som skulle testköras, kom det fram en kollega som hon tidigare jobbat mycket med. Ja, han tog en extrasväng bara för att säga hej och snacka med henne i några minuter.
– Det gjorde mig så varm i hjärtat. Precis som när tidigare kollegor vinkar till mig i matsalen för att jag ska komma och sitta med dem. Känslan av att inte bara vara accepterad, utan inkluderad är fantastisk. Att man inte pratar med mig för att man måste, utan för att man vill, för att vi trivs i varandras sällskap, säger hon.
Tove Öhman möter oss med ett stort leende ute på parkeringen på Traton/Scania, där hon jobbar som IT-konsult. Hon har arbetat här länge och verkar vara tjena tjena med många i byggnaden.
– Nja, bara i Södertälje är vi 20 000 som jobbar här, så det vore att drar det långt att säga att jag känner de flesta, men jag sticker säkert ut.
När hon först anställdes av företaget var det i en helt annan skepnad. Då levde hon som man. Liksom många transpersoner vill hon inte berätta sitt tidigare namn, det kallas ofta död-namn eftersom det tillhör ett tidigare liv.
För knappt fem år sedan Tove ut som kvinna. Då var hon 44 år. Att det tog så lång tid att bli sitt verkliga jag handlade om rädsla och förnekelse.
– Den första jag behövde komma ut för var mig själv, och det tog tid. Det inre motståndet var starkt, baserat på allt jag hört och sett under min uppväxt.
Hennes första minne är hur hon en gång som liten såg en gul klänning i ett skyltfönster, den vackraste hon sett. Hon bönade och bad, skrek och betedde sig för att få prova dem, men fick kalla handen.
– Det blev sedan en historia som ofta återberättades, och som folk skrattade gott åt. Där såddes fröet till att det här av någon anledning skulle vara fel.
Hon understryker att hon innerst inne alltid har varit tjej, aldrig pojke, hon har bara sett ut som en sådan.
– Men jag lärde mig tidigt att det jag ser i spegeln är facit, det känslorna säger mig är fel.
Det fanns heller inga förebilder att spegla sig i, inte ens någon som levde som öppet gay på orten där hon växte upp.
– Såg man en transperson var det exempelvis som i filmen Crocodile Dundee, där huvudpersonen begår ett övergrepp på en transkvinna - en scen alla skrattade åt. Ja, transpersoner var några man hånade eller garvade åt, verkligen inget man ville vara.
Utåt sett fungerade Tove bra, hon utbildade sig till civilingenjör men har även jobbat som operasångare. Hon träffade sin fru och fick barn, och under småbarnsåren fanns det inte riktigt tid att fundera på sig själv. Det var blöjbyten, varvat med nattningar och kvartssamtal. Men ju längre tiden gick, desto mer började hon känna sig som ett tomt skal.
– Samtidigt visste jag att den dag jag ens gläntande på locket till mina känslor så skulle det flyga iväg, så jag drog mig för att göra det.
Under pandemin började hon ändå ha lite mascara och målade naglarna ibland. Ja, hon testade sig fram, och hittade saker i sig själv som hon tyckte om.
– Till slut landade jag i känslan: Ska jag gå genom hela livet utan att vara mig själv? Vad är då meningen med livet? Och tänk om jag dör innan mina nära får veta vem jag egentligen är?, säger hon och lägger till:
– Men visst var det skrämmande, i många länder finns det fortfarande dödsstraff för sådana som mig, även i Sverige finns det många fördomar kvar. Och jag visste inte hur min familj skulle reagera. Tänk om de skulle ta avstånd?
Att berätta för frun och barnen var jobbigt, men gick bra.
– Det briserade en bomb i familjen, en regnbågsbomb. Det var förstås mycket tårar och oro, men det jag sa togs emot på ett respektfullt sätt. Det är fint att se hur våra barn är av en annan mer öppensinnad generation. Även min fru har varit ett fantastiskt stöd. Vi har fått en djupare kontakt som familj nu. Jag är lyckligt lottad.
Och när hon väl kommit ut på hemmaplan fick hon bråttom. Herregud, halva livet hade ju redan gått! Så Tove bestämde sig för att berätta även på jobbet.
– Min chef blev förvånad och lite röd om kinderna, men att jag vågade berätta säger mycket om henne som chef. Hade hon varit en sådan som dragit olämpliga skämt hade hon inte fått mitt förtroende.
Däremot stod chefen lite handfallen. Okej, vad gör vi nu? Men ibland är gott ledarskap att inse när man behöver be om hjälp.
– Man skulle kunna tro att det i en så stor koncern som Scania skulle finnas en guide redo för chefer om hur man gör när en medarbetare byter kön. Men det fanns inte, så hon bad mig projektleda detta och säga hur jag vill ha det.
Det var mycket som behövde göras. Systemen behövde uppdateras och Tove fick en ny passerbricka med sitt nya namn. De besluta också att så snart som möjligt skicka ut ett nyhetsbrev till hela sektionen, där man berättade att Tove kommit ut som kvinna.
– Att komma ut tar på krafterna, så jag orkade inte göra det om och om igen. Tänk dig själv att komma till ett möte och behöva berätta din livshistoria, fast att mötet egentligen ska handla om hur vi utvecklar nästa generations batteridrivna lastbilar.
Tove tog också initiativ till att skapa en steg för steg-guide för hur man skapar en trygg och bra arbetsplats för transpersoner och icke-binära. Hon visar oss broschyren och säger att den nu finns i alla entréer.
– Jag tror vi är första stora koncernen som har en så här matnyttig guide. Det gör mig stolt att jobba på Scania.
Visst var hon på förhand rädd för många saker, med tanke på hur utsatta transpersoner är i samhället. Exempelvis var hon inställd på att hennes bil kunde bli vandaliserad på parkeringen.
– Jag försökte förbereda mig mentalt på saker som skulle göra mig ledsen, vad jag då skulle göra, som att polisanmäla, och vad jag behövde få stöd och hjälp med.
Men bilen är oskadd och Tove konstaterar att hon har varit relativt förskonad från hot och hat, även om hon fått en del förminskande kommentarer (och tyvärr är det ju de negativa kommentarerna man minns).
– Vissa personer kommer alltid ha svårt för mig, men jag kan inte förminska mig för dem. Vad är livet då till för? Jag brukar påminna mig själv om att de allra flesta har mött mig med vänlighet och nyfikenhet.
Hon njuter av att äntligen leva som kvinna, även om en av de saker som förvånat henne på arbetsplatsen är skillnaden på hur man bemöts som man respektive kvinna.
– När jag hade mörk röst och såg ut som en man kunde jag vara osäker på en sak, men ändå få igenom mina idéer. Som kvinna behöver jag jobba mycket hårdare och ha vassare argument för att bli lyssnad på. Och det trots att jag är mer kompetent nu än för några år sedan, säger Tove och lägger sedan till att:
– Livet upphör aldrig att förvåna Det finns alltid nya saker man ska lära sig. Eller hur?
