Kongressen i Karlstad har haft många internationella programpunkter med det verkliga crescendot under tisdagen med hela tre internationella panelsamtal, ett kongressuttalande och en solidaritetsaktion för våra fackliga vänner i Belarus.
Publicerad 11 okt. 2023
Unionen har de senaste två veckorna uppmärksammat Ala Tsvirkos fall, också tillsammans med andra fackliga organisationer. Ala har flytt från förföljelsen och risken för fängslande i Belarus och sökte asyl i Sverige men har fått avslag av både Migrationsverket och Migrationsdomstolen. Presidentvalet 2020, där Belarus nuvarande diktator Lukasjenka stal valet genom omfattande fusk och hotelser från militären och milismakten, ledde till landsomfattande protester. Dessa slogs ned med kraft av regimen och många drabbades av massarresteringarna och fängslandena som följde. Ala var med och ledde arbetarprotesterna vid MAZ-fabriken, bilfabriken i Minsk.
Vid seminariet om den fackliga rörelsen efter tisdagskvällens middag deltog förutom Ala också Maksim Pazniakou, ställföreträdande ordförande för centralorganisationen BKDP (ordinarie ordföranden sitter i fängelse i Belarus). Salidarnasts ordförande Lizaveta Merliak, var också med i panelen och berättade om Salidarnast, den exilorganisation som fackliga belarusier som fått asyl i Tyskland bygger upp i Bremen. De arbetar för att kunna bygga upp en ny facklig rörelse i Belarus i framtiden, informerar om situationen och stöder fackliga och deras familjer som drabbats. Lana Willebrand från Union to Union hjälpte till med tolkningen från belarusiska och Martin Jefflén från Unionen modererade.
Seminariet avslutades med en stor solidaritetsaktion där publiken ställde upp med plakat på temat i färgerna för flaggan för det fria Belarus, vitt och rött. Liza betonade särskilt att det är viktigt att vi hjälps åt att sprida information om situationen och där kan också Unionen hjälpa till. Martin Linder betonade redan på öppningsdagen att Unionens engagemang för våra fackliga vänner i Belarus inte är ett tillfälligt infall utan måste vara över tid.
Före lunch på tisdagen genomfördes en global och europeisk panel med generalsekreterare och ordförande från europeiska och globala federationer där Unionen är medlem och Peter Hellberg från Unionen. Där diskuterades bland mycket annat företags ansvar, det svenska biståndet och vad fackliga rörelsen gör för att stödja global utveckling, arbetet med organisering, hur vi bygger facklig styrka i multinationella företag, hur våra federationer stöttar arbetet med att teckna kollektivavtal , lite om hur EU påverkar oss, och hur vi tar oss an den enorma uppgiften att bygga ett nytt Ukraina efter att Ukraina vunnit kriget. Maria Nyberg, generalsekreterare för vår biståndsorganisation Union to Union modererade.
Nästa artikel
”Det finns inget viktigare just nu än att engagera sig i demokratiskt arbete”, slog Therese fast när hon talade inför Unionens kongress under torsdagen den 12 oktober. Talet handlade till stor del om de hot demokratin står inför, även här i Sverige.
– Vi som är vana vid frihet och demokrati möts nu av lagförslag som vi för några år sedan inte trodde var möjliga. Som begränsar människor från att vara fria, att göra sina livsval. Att forma sina egna liv, sa Therese.
För två år sedan firade vi 100 år av demokrati i Sverige. Kanske är det lätt att ta demokratin för givet när vi haft den så länge. Men det är viktigt att komma ihåg att demokratin inte plötsligt monteras ned över en dag. Utan förändringarna sker sakta men säkert, beslut för beslut. Therese berättade hur hon nyligen hade samtalat med fackliga kollegor i Polen och Ungern som bekräftade att de inte heller hade kunnat föreställa sig den utvecklingen vi ser där idag.
– Därför måste vi vara vaksamma på när vi rör oss i fel riktning. Som tar oss bort från det toleranta och inkluderande samhälle som vi vill se, som vi är vana att se.
Samtalet fortsatte handla om att vi lever i en tid av stor osäkerhet och omställning, och vad det gör med oss människor. Att det är lätt att luta sig mot det man känner till och är välbekant med i stället för att orka leva i ovisshet och osäkerhet. I det skapas utrymme för krafter som vill att vi ska sluta oss och vara mindre öppna än vad vi varit som land och nation tidigare.
– Vi måste höja våra röster. Även om det är svårt och ibland känns jobbigt måste vi orka det. För det finns livsluft i missnöjet och rädslan. Vi får inte göda vår största fiende; hopplösheten.
Vi måste höja våra röster. Även om det är svårt och ibland känns jobbigt måste vi orka det.
TCO har ända sedan grundandet haft som uppgift att värna demokratin. Therese berättar att frågan prioriteras extra högt just nu, eftersom att man, tyvärr, ser att det är nödvändigt. Hon underströk fackföreningarnas viktiga roll i att bidra till förändring:
– Vi kan ställa krav på arbetsgivare, på politiken, på det politiska samtalet. Vi kan komma med förslag och konstruktiva lösningar för att förändring ska kännas positiv. Vi kan visa en annan väg än polarisering och populism, och att den är möjlig.
Vi kan ställa krav på arbetsgivare, på politiken, på det politiska samtalet. Vi kan visa en annan väg än polarisering och populism.
Therese konstaterar att det än så länge är lite tomt på barrikaderna, även om vi inte är helt ensamma. Men att vi i fackföreningsrörelsen är en viktig del av demokratins ryggrad och att vi måste stå stadigt med en tydlig och klar röst.
– Ni och vi behövs för tron på framtiden. Annars passiviseras människor. Samtiden slits isär. Då får vi inte den förbättring av samhället och arbetslivet som vi vill se. Vår uppgift nu är att med vår samlade styrka visa att det finns en annan väg och en annan berättelse.
