Han komponerade och producerade 101 låtar som blev succé på plattformar som Spotify och Amazon. På några år hade låtarna spelat in 2,7 miljoner kronor - till arbetsgivaren. Själv fick han ingen del av intäkterna låtarna drog in. Nu stämmer Unionen bolaget.
En musikproducent skapade låtar på fritiden som blev succé och drog in miljoner – men fick noll i ersättning eftersom han pressats att skriva på ett avtal där arbetsgivaren tog allt. Nu stämmer Unionen bolaget och kräver 50/50-delning, då avtalet är oskäligt och faktiskt kan ändras i efterhand.
En anställd på ett svenskt ljudproduktionsbolag fick i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik – som ett sidoprojekt utanför sina ordinarie arbetsuppgifter. Han skapade inte mindre än 101 verk, i huvudsak på fritiden och med egen utrustning.
Musiken gjorde storsuccé och har streamats över 100 miljoner gånger på Spotify, Amazon och andra plattformar och hade till slutet av 2025 dragit in drygt 2,7 miljoner kronor. Trots det fick producenten inte en krona utöver sin vanliga lön.
Han hade nämligen skrivit på ett avtal där 100 procent av intäkterna gick till arbetsgivaren – något han uppger att han accepterade eftersom arbetsgivaren krävde det av honom. När producenten sade upp sig från bolaget, två år senare, fortsatte intäkterna att gå till arbetsgivaren.
Nu stämmer Unionen företaget i Arbetsdomstolen och kräver att intäkterna delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, förklarar för Unionens medlemstidning Kollega:
– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete.
Så var det inte här. Karl Hägg betonar att musiken också i huvudsak skapades på fritiden med privat utrustning. Dessutom befann sig producenten i en tydlig beroendeställning när avtalet skrevs.
I sin stämningsansökan hänvisar Hägg till regler i avtalslagen och upphovsrättslagen som möjliggör att oskäliga avtal kan ändras i efterhand.
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg till Kollega.
På senare tid har också tillkommit nya regler kring upphovsrätt som ska skydda artister och andra kreatörer just när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.
En dom i Arbetsdomstolen kan enligt Hägg få principiell betydelse för anställda i kreativa yrken som skrivit under obalanserade avtal.
Nästa artikel
Domen, som specifikt rör ljudboksbolaget Storytel, ses som en viktig seger för Unionen och för den svenska modellen i stort.
– Arbetsdomstolen sätter ner foten i frågan om när arbetsgivaren måste förhandla och det ett viktigt besked till hela arbetsmarknaden. Domen stärker medlemmarnas inflytande och visar att medlemskap i facket gör skillnad, säger Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt.
Bakgrunden är att Storytel under 2024 beslutade om nedskärningar. Men arbetsgivaren informerade Unionen först samtidigt som de anställda – som då också erbjöds utköpsavtal. Unionens jurister menade att bolaget därmed struntade i sin förhandlingsskyldighet enligt medbestämmandelagen , MBL, och tog ärendet till prövning i Arbetsdomstolen , AD.
- Vi har sett en växande trend där arbetsgivare använt det här sättet med riktade erbjudanden om utköp för att kringgå sin förhandlingsskyldighet enligt medbestämmandelagen , säger Martin Wästfelt.
Arbetsdomstolen ger Unionens jurister rätt.
- Nu är det helt tydligt att man måste förhandla.
Domen är principiellt betydelsefull eftersom det är första gången just den här delen av MBL prövas i AD. Bestämmelsen bygger på ett EU-direktiv och ska ge facket möjlighet att bevaka medlemmarnas intressen tidigt i en omorganisation – och om möjligt begränsa hur många som drabbas.
Storytel döms nu att betala 125 000 kronor i skadestånd till Unionen, samt cirka 650 000 kronor i rättegångskostnader.
