Vi talar gärna om vad unga saknar, men mer sällan om vad de kan bidra med. Nicolas Lunabba vill att arbetsgivare blir bättre på att se kompetensen hos unga som står utanför.
Vi pratar ofta om unga i utanförskap som ett samhällsproblem. Om kriminalitet, arbetslöshet och unga människor som behöver ta sig i kragen. Men Nicolas Lunabba, som arbetat med unga i Malmö i över 20 år, tycker att vi borde vända på perspektivet.
– Tänk om vi inte bara har kompetensbrist, utan också en oförmåga att erkänna vissa kompetenser, säger Nicolas, som är aktuell med boken ”Inte din statsminister.”
Han tar sitt eget arbete som exempel. Under många år var han verksam i organisationen Helamalmö, där relationer och tillit var själva grunden för arbetet med unga.
– Vi fick ofta lära oss att man inte skulle bli för personlig i arbetet med barn och unga. Men vi tänkte tvärtom, vi ville lära känna dem och våga vara personliga utan att ta saker personligt.
Att kunna skapa relationer, bygga förtroende och nå fram till människor är en kompetens i sig, som enligt Nicolas alltför sällan värderas tillräckligt högt.
Men möjlighetsbristen börjar långt före den första jobbansökan.
– Om du växer upp i ett område där skolan inte fungerar som den ska, där du lever i fattigdom och ser människor omkring dig som har utbildat sig men ändå inte får jobb, varför ska du då själv tro på utbildning?
Han beskriver hur bristen på möjligheter riskerar att urholka både tilliten till samhället och tron på den egna förmågan.
– Det är inte så enkelt som att säga åt unga att ta sig i kragen. Det handlar om jämlikhet, utbildning och vilket samhälle vi vill bygga.
Samtidigt finns hinder även för den som vill ta sig vidare. Nicolas pekar på hur namn, bostadsadress och bakgrund kan påverka möjligheten att få jobb. Han vill att arbetsgivare ska fundera på vilka de faktiskt släpper in.
– Om vi på Helamalmö bara hade rekryterat människor som liknade oss hade vi aldrig kunnat bygga det vi ville bygga. Vi behövde många olika erfarenheter, perspektiv och kompetenser.
Han menar att arbetsplatser ofta missar viktig kunskap genom att rekrytera människor med liknande bakgrund och erfarenheter.
Som exempel berättar han om hur Helamalmö arbetade med trygghet vid olika verksamheter och evenemang. Där traditionella säkerhetslösningar med vaktbolag byggde på bevakning och repressalier kunde deras medarbetare istället skapa trygghet genom relationer och närvaro.
– Vi hade människor som var specialister på att skapa relationer och god stämning. När vi kom in ökade tryggheten, medan våld och skadegörelse minskade. Det var en kompetens man inte ens hade tänkt på att man behövde.
Så vad är tipset till arbetsgivare som vill bli bättre på att ta vara på unga människors potential?
– Vidga vyerna, var mer öppensinnad, mottaglig och nyfiken. Se över vilka kompetenser och erfarenheter som faktiskt finns på arbetsplatsen, och vilka som saknas.
Men Nicolas vill också lyfta frågan från enskilda rekryteringar till något större.
– Vi måste våga tänka större än att bara få fler människor i arbete, i de strukturer vi redan har. Vi behöver också fundera på vilket samhälle vi vill ha, och hur vi då behöver organisera samhället och arbetslivet.
För Nicolas handlar det ytterst om vilken syn vi har på människor.
– Om vi är mer öppna för den kraft som finns, så kommer vi också att förstå att alla behövs.
