Mens och klimakteriet på jobbet
När besvär kopplade till mens eller klimakteriet påverkar jobbet är det en arbetsmiljöfråga. Här får du veta vilka rättigheter och anpassningar du har rätt till.
När besvär kopplade till mens eller klimakteriet påverkar jobbet är det en arbetsmiljöfråga. Här får du veta vilka rättigheter och anpassningar du har rätt till.
När mens, klimakteriet eller andra hormonella besvär påverkar hur du kan utföra ditt arbete är det en arbetsmiljöfråga. Frågor om mens i arbetslivet hänger nära ihop med grundläggande arbetsmiljöfaktorer, som:
Det innebär att du har rätt till stöd och anpassningar i jobbet, till exempel möjlighet till pauser, flexibla arbetstider eller distansarbete.
Arbetsgivaren har ansvar för att arbetsmiljön fungerar, och i vissa fall kan bemötande eller beslut som rör mens och klimakteriet handla om trakasserier eller diskriminering på grund av kön. På den här sidan får du veta vilka rättigheter du har och vilket stöd du kan få.
Det handlar om fysiska och psykiska besvär kopplade till mens eller hormonella förändringar som kan påverka hur du mår och kan fungera på jobbet.
Mensrelaterade och hormonella besvär kan påverka arbetsförmågan på olika sätt, både fysiskt och psykiskt. Hur arbetet är organiserat och hur arbetsmiljön fungerar kan påverka hur stora besvären blir i praktiken.
Hur mycket och när besvären påverkar kan variera över tid, men behovet av förståelse och anpassning kan vara lika stort.
Om mens eller hormonella besvär påverkar din möjlighet att arbeta som vanligt har du rätt till stöd och anpassning i arbetet, oavsett om besvären är regelbundet återkommande eller varierar över tid. Tillgång till toaletter, möjlighet att ta pauser, sköta hygien och återhämta sig vid behov är en del av arbetsmiljön, även vid mens.
Dina rättigheter och arbetsgivarens ansvar vid mens och andra hormonella besvär regleras bland annat i följande lagar och föreskrifter:
Med rätt anpassningar kan många fortsätta arbeta även under perioder med besvär. Exempel på anpassningar som kan vara aktuella vid mensrelaterade besvär:
Om besvären påverkar din arbetsförmåga mer långvarigt kan rehabiliteringsinsatser bli aktuella. Arbetsgivaren har samma ansvar för rehabilitering, oavsett om ohälsan har samband med arbetet eller har andra orsaker.
Läs mer på vår sida rehabilitering och anpassningar
Frågor som rör mens och andra mensrelaterade besvär är tydligt kopplade till arbetsmiljö och det är alltid arbetsgivaren som har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön. Exempel på vad som ligger i arbetsgivarens ansvar är bland annat att:
Arbetsgivaren ska uppmärksamma faktorer i arbetsmiljön som kan förvärra mensrelaterade eller hormonella besvär, till exempel hög arbetsbelastning, bristande möjligheter till pauser eller att tillgången till toaletter och möjlighet till hygien inte fungerar som den ska.
När mens eller hormonella besvär påverkar arbetsförmågan ska arbetsgivaren pröva anpassningar som gör att arbetet kan fungera på ett hållbart sätt. Det kan handla om arbetstid, arbetsuppgifter, arbetstempo eller var arbetet utförs. Anpassningar ska utgå från hur arbetet påverkas och inte från om det finns en diagnos eller vad besvären beror på.
Arbetsgivaren behöver ta signaler om ohälsa på allvar och bemöta dem respektfullt. Det gäller både fysiska besvär och sådant som rör bemötande, jargong eller kommentarer på arbetsplatsen. Ett lyhört och respektfullt förhållningssätt är en viktig del av en fungerande arbetsmiljö.
Många upplever att det är obekvämt att ta upp de besvär man har vid mens eller klimakteriet med sin chef. Genom att hitta sätt att formulera dina behov kan du få lättare att ta samtalet och få det stöd eller de anpassningar som behövs.
Du ska aldrig behöva gå in på privata detaljer för att få förståelse. Det är behovet som är viktigt, inte diagnosen. Förklara i stället vad du har för behov och vilka möjliga lösningar du ser för att kunna prestera bättre på jobbet.
Om du känner att du inte får gehör av din chef, eller bemöts på ett sätt som inte är respektfullt kan du prata med arbetsmiljöombudet på din arbetsplats för att få stöd kring arbetsmiljö och hur du kan formulera dina behov till arbetsgivaren. Som medlem kan du också få rådgivning av oss på Unionen.
Ett respektfullt bemötande och lyhördhet i vardagen är ofta det som betyder mest. Du behöver inte veta eller förstå allt utan det räcker att ta signaler på allvar och bidra till en trygg och stöttande arbetsmiljö.
Ofta är frågor om mens och klimakterielateradebesvär frågor som anses vara privata eller känsliga att lyfta. Naturligtvis behöver du respektera den enskilda individens privatliv, men att som arbetsgivare eller förtroendevald signalera att frågan generellt är viktig är ett sätt att öka kunskap och medvetenhet i en angelägen fråga.
Unionen är med och påverkar en ny global standard, ISO 45010, som ger vägledning kring hur arbetsplatser kan hantera mens, klimakteriet och hormonella förändringar som arbetsmiljöfrågor. Standarden för kvinnors hälsa är tänkt att ge arbetsgivare vägledning i hur de kan stötta kvinnor genom arbetslivet. Det handlar om den fysiska arbetsmiljön men också om policyer, riktlinjer och kultur inom organisationen. På sis.se kan du läsa mer om ISO 45010.
Nej. Du behöver inte berätta att du har mens eller ange någon diagnos. Det viktiga är att beskriva hur arbetet påverkas och vilka behov du har för att kunna arbeta på ett hållbart sätt.
Behov kan variera över tid. Anpassningar kan därför vara tillfälliga eller återkommande och behöva justeras efter hur situationen ser ut.
Ja. Om besvären påverkar din arbetsförmåga kan du sjukanmäla dig på samma sätt som vid annan ohälsa. I vissa fall kanske det räcker med en anpassning som att till exempel få arbeta hemifrån den dagen som besvären är som värst.
Nej. Det är inte olämpligt att prata om mens om det görs på ett respektfullt sätt och i syfte att beskriva hur arbetet påverkas eller vilka behov som finns. Samtidigt ska ingen behöva känna sig tvingad att dela privata detaljer, och kommentarer eller skämt om mens hör inte hemma på arbetsplatsen.
Ja. Om klimakteriebesvär påverkar din arbetsförmåga gäller samma arbetsmiljöansvar och möjligheter till anpassning som vid annan ohälsa. Det är hur arbetet påverkas och vilka behov som finns som är avgörande.
Ja, i vissa fall. Eftersom mens och klimakteriet främst berör kvinnor kan bemötande, beslut eller kommentarer som rör detta också ha koppling till diskriminering eller trakasserier som har samband med kön.