Varför måste utmattade vara sjukskrivna så länge?

Regeringen vill försämra sjukförsäkringen, vilket drabbar många utmattade. Men varför behöver de så lång tid på sig att bli friska? Experten förklarar, där hotet om indragen sjukpenning är ett av svaren: ”Oron över sjukpenningen vidmakthåller stressen och gör att återhämtningen blir sämre.”

Detta är ett innehåll från Unionen Opinion.

Publicerad 18 april 2024

Utmattad kvinna i gul tröja.

Varför är det så många utmattade som nekas sjukpenning långt innan de är redo att gå tillbaka till jobbet? Där läkaren vill att personen ska fortsätta vara sjukskriven, men Försäkringskassan säger att det är dags att ta sig i kragen och gå tillbaka till jobbet. Den utmattade hamnar alltså i den absurda sitsen att hen anses vara för sjuk för att arbeta, men för frisk för att få sjukpenning.

Och nu vill regeringen att det ska bli ännu svårare att få en längre sjukskrivning. Efter 180 dagar ska den sjukskrivnas arbetsförmåga i regel prövas mot hela arbetsmarknaden – det vill säga man ska se om det finns något jobb alls man fixar att göra.

Så varför är detta så ofta ett aber för utmattade? Jo, för att deras prognos är svår att förutse, menar experterna. Susanne Ellbin, psykolog vid Institutet för stressmedicin i Göteborg, som har jobbat med utmattade i flera decennier, förklarar problematiken:

– Har du ett brutet ben så finns det ganska goda prognoser för hur lång tid det tar för kroppen att läka benbrottet. Det är betydligt svårare att säga vad gäller utmattning, säger hon.

Exakt behandlingstid omöjligt att räkna ut

Varför? 

Susanne Ellbin, psykolog, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Susanne Ellbin, psykolog

– För att få diagnosen ska du ha varit utsattför stor stressbelastning i minst sex månader. Men många har levt med en stor stress betydligt längre än så, och det verkar finnas en korrelation mellan hur länge man har levt i stor stress och hur lång tid det tar innan man blir frisk. 180 dagars sjukskrivning kan låta mycket, men vissa patienter har ju kämpat på i flera år innan de till slut klappat ihop, säger hon. 

Själva diagnosen utmattningsdepression är också väldigt bred. Det är en hetrogen grupp som får den, vars besvär ser olika ut. Och eftersom utmattningen handlar om så olika saker för olika personer är det svårt att säga exakt vilken behandling och behandlingstid som krävs.

– I många fall är stressen arbetsrelaterad, men 76 procent av våra patienter säger att det är både arbetet och privatlivet som sammantaget skapar stressen. På jobbet kan det handla om allt från för många uppgifter till mobbning. Och på hemmaplan alltifrån en destruktiv relation, till sorgen efter en död mamma eller ett barn med npf-diagnos. En förutsättning för att man ska tillfriskna är att man åtgärdar de stressorer som är orsaken till stressen, men ett barn med svårigheter kan man ju inte ”göra sig av med”, och samhället är generellt dåligt på att stötta föräldrarna.

Så när någon säger att det är väl bara att lägga sig ner och sova i några veckor för att återfå energi, vad svarar du då?

– Det här handlar om så mycket mer, en utmattning botas inte enbart med sömn. Stressen har ofta gett personen fysiska problem som värk, sömnstörningar, problem med magen och kognitiva besvär. Saker som tar tid att läka.

Som en motor i kroppen som driver på

Det är också så att hos en utmattad är fight och fligt-systemet i kroppen igång nästan för jämnan. Det har aktiverat så länge att kroppen typ glömt hur man stänger av det. Många upplever en enorm trötthet, samtidigt som kroppen har svårt att koppla av, det är lite som att man har en motor i kroppen som driver på.

– Man behöver skapa trygghet för att rehabiliteringen ska fungera.

Eftersom jobbet ofta ligger till grund för stressen, så kan bara tanken på jobbet eller företagets logga ge personen ångest.

– Det är inbyggt i oss att vi ska undvika saker som skadat oss. Därför kan tanken på jobbet väcka starka stressreaktioner. Det är naturligt, även om det inte innebär att jobbet i sig är livsfarligt. Men därför ska man ta sig tillbaka arbetslivet i långsam takt, nästan som vid fobi-träning, så att kroppen vänjer sig vid att inte överreagera.

Risken är att man återinsjuknar, och får börja om

Susanne betonar flera gånger under samtalet vikten av trygghet under rehabiliteringen, att du får stöd från arbetsgivaren och hjälp med att bli av med stressorerna.

– Att få förståelse från chefer, liksom lugnande besked kring att vi hjälper dig när du kommer tillbaka och ser till att du får den tid du behöver, är gynnsamt.

Och på motsvarande sätt är det ogynnsamt att ha hotet från Försäkringskassan hängande över sig om att snart, snart, snart kanske du inte får någon mer sjukpenning.

– Att ens föreställa sig att gå tillbaka till jobbet och prestera när varken kropp eller huvud fungerar är såklart oerhört stressande. Att inte känna sig trygg med att man får den hjälp man behöver tills man är frisk vidmakthåller stressen och gör att återhämtningen blir sämre. Och den dag man blir utförsäkrad kommer personen att känna extrem stress och återinsjukna. Det har vi sett allt för många exempel på.

Så vad vore bättre? Hur borde systemet fungera?

– Det är en svår nöt som andra får knäcka. Vad jag vet är att de här patienterna behöver känna trygghet i att man får den tid man behöver, annars finns en ökad risk för återfall. Jag tycker också att många i den här patientgruppen har särskilda skäl att få sjukpenning under en längre tid, säger Susanne Ellbin.

Unionen tycker:

Flexibilitet, en nyckel
Det är viktigt att det finns en flexibilitet i sjukförsäkringen, och att sjukförsäkringen erbjuder ekonomisk trygghet vid såväl fysisk som psykisk ohälsa. Efter 180 dagars sjukskrivning är många utmattade i rehabilitering och en upptrappning av arbetstiden. Nu föreslår en utredning att återinföra de tidigare striktare kraven, som innebär att när du har varit sjuk i 180 dagar nöjer sig inte Försäkringskassan med att du är för sjuk för att klara ditt jobb. För att få sjukpenning ska du vara för sjuk för att klara något jobb överhuvudtaget. Rent krasst innebär det att många får finansiera sin fortsatta rehabilitering och upptrappning av arbetstid själva, vilket långt ifrån alla kan. Betalar man in till sjukförsäkringen ska man också kunna få del av den vid behov. Det andra alternativet är att man tvingas söka nytt jobb, ofta ett mindre kvalificerat, vilket såväl den enskilde som arbetsgivaren och samhället i stort förlorar på, särskilt i tider av kompetensbrist och matchningsproblematik på arbetsmarknaden.

Personer med psykisk ohälsa hamnar i kläm
Regeringens utredare föreslår att vi ska gå tillbaka till den gamla bestämmelsen om särskilda skäl vid dag 180. I praktiken innebär det att kravet på omställning till annat arbete kommer mycket tidigare än i dag. Därmed har den sjuke sämre möjligheter att komma tillbaka till sitt jobb och sin arbetsplats. Om man har så kallade särskilda skäl, så kan man få längre tid på sig, men eftersom bestämmelsen bygger på att det ska finnas en tydlig och välgrundad medicinskt belagd prognos för återgång i arbete blir det betydligt svårare för personer med psykisk ohälsa att beviljas sjukpenning efter dag 180 – eftersom prognosen där är mycket mer svårbedömd. Det krävs också ofta en längre rehabilitering vid psykisk ohälsa än vid många fysiska sjukdomar.

Samordning kring rehab viktigare
Om vi på riktigt menar allvar med att vi vill få tillbaka människor i arbete, så löses detta inte med ett striktare regelverk. För att förkorta sjukfallen är det däremot viktigt att Försäkringskassan samordnar alla berörda aktörer så tidigt som möjligt, och att effektiva rehabiliteringsinsatser sätts in i tid. Arbetsgivaren måste ta sitt rehabiliteringsansvar och kan söka bidrag för att få experthjälp om detta behövs, exempelvis för att upprätta en plan för återgång i arbete.