Våren är kommen och varslen ebbar ut

Utvecklingen av både konkurser och varsel har de senaste månaderna beskrivits i form av vågor som tornar upp sig redo att skölja över ekonomin. Men tittar man på den faktiska utvecklingen är det svårt att förstå dessa tongångar.

Detta är ett innehåll från Unionen Opinion.
Tobias Brännemo

Publicerad 03 april 2023

Mars har övergått i april och våren står för dörren. Solen ger sig i veckan till känna i stora delar av landet men rapporteringen om den ekonomiska utvecklingen präglas fortfarande av mörka moln. Utvecklingen av både konkurser och varsel har de senaste månaderna beskrivits i form av vågor som tornar upp sig redo att skölja över ekonomin.

Men tittar man på den faktiska utvecklingen är det svårt att förstå dessa tongångar. Ökningen i antal konkurser har visat sig främst bestå av enmansbolag utan anställda. Och redan i början av januari skrev jag om att höstens stigande varselsiffror snarare var en återgång till ett historiskt normalläge än en stor varselvåg. Sedan dess har heller ingen ökning skett, läget på arbetsmarknaden har snarare lugnat ned sig.

Vi på Unionen har också märkt detta genom vilken typ av ärenden medlemmarna hör av sig till förbundet i för rådgivning. Under hösten steg andelen medlemsfrågor som rör uppsägningar på grund av arbetsbrist – från väldigt låga nivåer efter pandemin upp till nivåer en bit över ett historiskt genomsnitt. De senaste månaderna har denna andel sjunkit tillbaka till att i mars vara på klart lägre nivåer igen.

När vi i början av februari frågade våra fackklubbar om utvecklingen i deras företag det kommande halvåret svarade drygt 20 procent att antalet anställda kommer att minska framöver. Men en klart högre andel, 35 procent, svarade att antalet anställda kommer att öka. När Konjunkturinstitutet i förra veckan presenterade en ny månadsbarometer visade den på i stort sett samma utveckling. Andelen företag som planerar att öka antalet anställda var även där cirka 10 procentenheter högre än andelen företag som planerar att minska bemanningen. Detta bekräftar den bild vi på Unionen förmedlat under vintern. Trots den vikande konjunkturen finns det fortfarande en stor efterfrågan på arbetskraft. Detta kommer lindra effekterna på arbetsmarknaden av den nuvarande konjunkturnedgången.

Undantaget i dramaturgin den senaste tiden var i början av februari när Arbetsförmedlingen rapporterade att 13 000 personer hade varslats på bara en vecka. Men det fick snabbt sin förklaring när omsorgsbolaget Humana meddelade att de varslats hela sin personalstyrka på drygt 11 000 personer, när de fick sitt tillstånd för assistansverksamhet indraget av IVO. Humana har överklagat beslutet och har tillfälligt fått tillbaka tillståndet i väntan på att frågan ska avgöras i domstol. Det är alltså inte säkert att varslet kommer att verkställas och även om det skulle verkställas kommer de personerna ha väldigt goda möjligheter att direkt få nytt arbete eftersom behovet av assistansverksamhet inte har förändrats. Det stora varslet har alltså ingen konjunkturell förklaring och kommer inte leda till ökad arbetslöshet, det är därför rimligt att bortse från det för att få en rättvisande bild av vad varselsiffrorna säger oss om utvecklingen på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingens statistik visar att totalt 4 600 personer berördes av varsel i mars. Det var något lägre än i februari (Humana borträknat) vilket i sin tur var lägre än i januari. Den ökning av varsel som många sett framför sig har alltså uteblivit. Antalet varsel har istället likt tidvattnet börjat dra sig tillbaka. Istället för varselvåg bör vi kanske snarare prata om den senaste tidens varsel-ebb.

graf Tobias Brännemo

Chefsekonom