Aldrig har det varit lättare att övervaka anställda. Men resultatet är sällan det önskade: ökad effektivitet. ”Mina studier visar snarare att man känner sig misstrodd och tappar engagemang”, säger forskaren Daniel Bodén.
Publicerad 22 nov. 2023
Har du ibland en känsla av att någon iakttar dig när du sitter vid jobbdatorn? Då är du högst troligen inte paranoid, utan har helt rätt. Under pandemin, när vi
tjänstemän
i hög grad började jobba hemifrån, blev det nämligen allt vanligare med program som på olika sätt övervakar anställda. Enligt research-bolaget Gartner har 60 procent av stora amerikanska arbetsgivare installerat sådan mjukvara – och experter tror egentligen inte att andelen är lägre här i Sverige. Inte heller sedan vi övergick till hybridjobbande verkar övervakningen minska. Den är helt enkelt här för att stanna.
– Arbetsgivare har aldrig haft större möjlighet att ingående övervaka sina anställda, säger Daniel Bodén, etnolog vid Södertörns högskola.
Däremot är övervakning inget nytt, vilket han visar på i boken ”Från vällingklocka till minutjakt.”
– Ibland tenderar vi att prata om det här som något nytt, men övervakning har varit en del av arbetslivet sedan slutet av 1700-talet. Då använde man sig av karvestockar för att dokumentera hur många dagsverken olika personer gjort. Steg för steg har man sedan förfinat övervakningen, och den digitala utvecklingen har gjort det möjligt att kontrollera arbetstagare ner på minutnivå, ja, ner på minsta knapptryckning, säger Daniel Bodén.
Företag hänvisar ofta till att man vill följa upp produktiviteten, men om man tidigare framförallt kollade folks resultat, så kan arbetsgivare nu följa anställdas aktivitet genom hela dagen – via tangent- och knapptryckningar på dator och mobil, man ser vilka sajter folk surfar på, och kan till och med kolla deras hälsostatus. Det finns program som lyssnar till om man låter glad eller irriterad när man pratar i jobbmobilen, och kameror som följer kropps- och ögonrörelser.
Varför finns det ett sådant behov av att övervaka anställda?
– Inom privat sektor vill man få ut så mycket som möjligt inom ramen för de timmar man betalar för.
På frågan om det har önskad effekt, är svaret däremot nja.
– Kortsiktigt kanske, men en konsekvens av övervakningen, i alla fall i mina studier, är att man känner sig misstrodd, inte har chefens tillit. Det gör i sin tur att man inte känner sig uppskattad, utan tappar engagemang. Det föder också en stress, som kan leda till utbrändhet. Men framför allt gör det att man tappar lusten.
Men även om det alltså är en chimär att all denna kontroll skulle öka produktiviteten, är det viktigt att vi förstår att övervakningen ändå pågår.
– Det pratas ofta om att cykel- och bilbud är övervakade via olika appar. Och generellt inom LO-kollektivet känner många till att de är övervakade, kanske via kameror i butiken eller industrilokalen. Bland tjänstemän däremot tror jag att medvetenheten är betydligt lägre.
Han säger att tjänstemän historiskt sett har haft en tendens att identifiera sig med företaget man jobbar för, snarare än man ser sig själv som en proletär.
– Man är i högre grad solidarisk med arbetsgivaren, vilket innebär att man inte lika snabbt som arbetare intar det kritiska förhållningssättet.
Därmed vet man kanske heller inte vilka risker det innebär för integriteten.
– Du kanske tänker att det spelar ingen roll om chefen ser exakt vilken minut jag loggar in på datorn. Men jag tror vi måste bli medvetna om alla de olika dimensioner som kan övervakas, och den totala konsekvensen när insamlad data sätts ihop. Arbetsgivaren kan skaffa sig en nästan heltäckande bild av dig, dina rörelser och din kommunikation.
Om jag nu börjar tycka att övervakningen känns kymig, vad ska jag göra?
– Vänd dig till facket, och be dem lyfta frågan med arbetsgivaren för att ha en öppen diskussion om vad som är okej och inte. Generellt tycker jag att facket behöver vara mer aktiva i de här frågorna. För när tekniken inte längre utvecklas på företaget, utan köps in från jättar som Microsoft och Google, försvinner en stor del av vad MBL, medbestämmandelagen , handlade om. Facket behöver ta tillbaka initiativet här, så att anställda får vara med och styra vilken teknik som köps in och hur den som används.
Nästa artikel
Just nu pratar (= tjatar) en massa experter om den digitala integriteten. Och det är säkert toppen, men inget som riktigt berör mig, för jag har inget att dölja.
Känner du igen tanken?
Det gör även Anne-Marie Eklund Löwinder, en av Sveriges främsta experter inom informationssäkerhet.
– Absolut, men ska jag vara ärlig tycker jag att det är en väldigt naiv kommentar. Det finns många potentiella risker och konsekvenser med att dela personlig information, säger hon.
Hon hänvisar till en intervju som Dagens Nyheter gjorde med Edward Snowden 2015, där han sa att:
”Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefriheten för att du inte har något att säga. Det är som att säga att du inte bryr dig om den fria pressen för att du inte är journalist. Eller religionsfriheten för att du inte är kristen.”
Så ja, på ett samhälleligt plan är det viktigt för alla och envar att vi bryr oss, men det är det även för dig personligen.
Vi ska vara medvetna om att internet aldrig glömmer.
– Alla har något att dölja, annars skulle informationen inte vara av så stort intresse. Det är också så att du vet inte idag vad du kan komma att vilja dölja i framtiden. För vi ska vara medvetna om internet aldrig glömmer, att det vi lägger ut på nätet finns där för all framtid. Och det du tycker känns harmlöst idag, kanske en framtida arbetsgivare reagerar negativt på när du söker jobb om tio år.
Hon påminner också om att en mer totalitär regim kan vara ett val bort även här i Sverige.
– Har du skyltat med dina politiska åsikter, din sexuella läggning eller religionstillhörighet kan det ligga dig till last och missbrukas.
En anledning till att många ändå hemfaller till ”jag har inget att dölja” kan vara att det är svårt att greppa vad det egentligen är man ska skydda. Att du inte ska lämna ut bankuppgifter känns självklart, men sedan... Ska du skydda din surfhistorik, och i så fall varför? Inte platsdela på mobilen så att 42 appar vet exakt var du befinner dig? Inte ladda upp bilder på dig själv och dina barn?
– Huruvida vi oroar oss eller inte handlar om två saker: risk och tillit. Det är bra att fundera på vilka risker du utsätter dig för när du delar en viss information. Och vilken tillit du har till att informationen som samlas in om dig hanteras på ett korrekt sätt. Där vet vi visserligen att stora företag som Meta (Facebook) gång på gång har blivit ertappade med att inte använda informationen som utlovat.
Så varför fortsätter vi lita på dem?
– Vi människor låter ofta bekvämlighet och nytta gå före säkerhet och integritet, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
En annan orsak till att man gärna viftar bort integritetsfrågan kan vara att det är så många saker man ska godkänna hela tiden, som man bara klickar i utan att läsa, man har liksom redan gett upp det där med att ha koll på integriteten.
– Men min erfarenhet är att så snart du själv eller någon i din närhet drabbas av ett intrång så börjar du bry dig, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
Även i arbetslivet finns det all anledning att tänka till. En Novus-undersökning som Unionen gjort visar att 9 av 10 har hög tilltro till sina arbetsgivare. Och det är fint. Men samtidigt vet vi att många företag öppet eller i smyg övervakar sina anställda: vad som händer på skärmen, vad som står i chattar, vad man surfar på…
– Många av oss har varit alldeles för aningslösa. Både anställda och vi som fackförbund behöver bli mer medvetna om vilken data arbetsgivare faktiskt kan samla in. För en dag kan den datan vändas mot dig, säger Unionens förbundsordförande Peter Hellberg och lägger till att:
– Tyvärr visar vår undersökning också att tjänstemän är mer oförsiktiga i fråga om digital integritet än arbetare.
Integritet i arbetslivet är avgörande för att upprätthålla förtroendet mellan arbetsgivare och anställd. Balansen mellan behov av information och integritet är en viktig och komplex fråga som kräver tydliga riktlinjer och respekt för lagar och regler. Bara tanken på att information en dag kan vändas mot dig borde få vem som helst att låta bli att använda jobbets resurser till privata ärenden, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
– Jag skulle inte använda jobbets mejl, mobil eller dator privat. Klart du kan surfa in på Dagens Nyheter på lunchen utan att någon skada är skedd, men säg att du är engagerad i någon förening som inte ligger i linje med arbetsgivarens åsikter. Den informationen kanske du inte vill att din chef ska ha, säger hon.
