DO, glöm inte bort att utöva tillsyn där den behövs som mest

Unionen kan med glädje konstatera att Diskrimineringsombudsmannen (DO) fortsätter tillsynen av statliga myndigheters arbete med lönekartläggning. Det är förstås anmärkningsvärt när statliga myndigheter, vars verksamhet utförs på medborgarens uppdrag, inte lever upp till sina lagstadgade skyldigheter i fråga om att säkerställa att lönerna är jämställda.

Det finns därför vid en första anblick en viss logik i Lars Arrhenius uttalande ”det är kanske särskilt viktigt att myndigheter är föredömen i det här avseendet ” (Nyhetsbyrån TT 31/10). Något som även fackförbundet ST, som företräder anställda i staten, kräver.

Men om man tittar närmare på statistiken över löneskillnader mellan kvinnor och män på svensk arbetsmarknad kan det konstateras att den oförklarade löneskillnaden mellan kvinnor och män som arbetar i staten uppgår till 3,4 procent, medan den bland privatanställda tjänstemän , som är den målgrupp som Unionen organiserar, är 6,8 procent, det vill säga dubbelt så stor.

Genom egna undersökningar vet vi att ungefär en tredjedel av arbetsgivarna inom privat sektor inte lever upp till lagens krav om att årligen genomföra en lönekartläggning och analys. Det är långt ifrån självklart att myndigheters agerande – oavsett om det är föredömligt eller anmärkningsvärt – kommer att påverka arbetsgivare i privat sektors benägenhet att fullgöra sina skyldigheter i detta avseende.

Så samtidigt som Unionen välkomnar att DO återigen utövar viss tillsyn över lönekartläggning och analys vill vi också skicka en tydlig uppmaning om att inte glömma bort privat sektor där de oförklarade löneskillnaderna mellan kvinnor och män är som allra störst.

Vi vet att lönekartläggning och analys är ett effektivt verktyg för att identifiera, åtgärda och motverka osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Vår egen undersökning bland förtroendevalda i Unionen visar att osakliga löneskillnader som behöver korrigeras hittas i fyra fall av tio när lönekartläggning och analys genomförs. Det innebär att varje lönekartläggning och analys som inte genomförs är en missad möjlighet att komma till rätta med osakliga löneskillnader och bidra till att minska könslönegapet.

Unionen vill därför att DO ska utöva en systematisk och omfattande tillsyn av lagens efterlevnad så att de arbetsgivare som i dagsläget inte fullgör sina skyldigheter inser att underlåtenheten får konsekvenser. Unionen vill också att bestämmelserna om lönekartläggning och analys ska ändras från att vara tvingande till att bli semidispositiva. Vi vill med andra ord att arbetsmarknadens parter ska få möjlighet att i centrala kollektivavtal komma överens om regler som ersätter skyldigheten att följa bestämmelserna om lönekartläggning och analys. Om parterna ges större möjlighet att avtala om regler och inom ramen för partssystemet ta ansvar för att dessa också följs är vi övertygade om att det skulle leda till ökad aktivitet och minskande löneskillnader.

Martin Linder
Förbundsordförande