Dags att anpassa åldersgränserna för pension och allmänna trygghetssystem till ett längre arbetsliv

För att vi ska bibehålla svensk trygghet och välfärd behöver fler då också få rätt förutsättningar för att kunna jobba längre.

Detta är ett innehåll från Unionen Opinion.
Martin Linder

Förbättrad hälsa gör att Sveriges befolkning lever allt längre. Det är förstås positivt, men för att vi ska bibehålla svensk trygghet och välfärd behöver fler då också få rätt förutsättningar för att kunna jobba längre. För oss arbetstagare kan ett eller ett par års längre arbetsliv dessutom innebära en betydande skillnad för pensionen.

Den 22 mars 2022 lade regeringen fram ett förslag som bland annat handlar om höjda åldersgränser i pensionssystemet, sjukförsäkringen och a-kassan . Det är det andra steget av genomförandet av förslag som har sitt ursprung i Pensionsåldersutredningen från 2013.

Det är bra att åldersgränserna anpassas till att vi lever längre, men om fler faktiskt ska jobba längre och pensionerna bli högre, så förutsätter det att fler av oss vill och kan arbeta ytterligare år. Och då är det inte bara åldersgränser som måste justeras; minst lika viktigt är att förändra arbetslivet i sig självt.

Det arbetet berör flera områden:

  • Under ett arbetsliv är det naturligt att vid något eller några tillfällen behöva fylla på med kompetens eller helt ställa om. Det förutsätter bra möjligheter till omställning och ett utbildningssystem som stödjer professions- eller yrkesväxling eller utveckling mitt i livet. En viktig pusselbit i detta är den Trygghetsöverenskommelse som Unionen genom PTK , har slutit tillsammans med LO och Svenskt Näringsliv och som backas upp av staten. Trygghetsöverenskommelsen kommer att ge kraftigt förbättrade ekonomiska och praktiska möjligheter till utbildning och omställning under arbetslivet, ett bibehållet starkt fackligt inflytande och regler som motverkar godtycke vid uppsägning .
  • För att vi ska kunna jobba längre måste vi också ha en arbetsmiljö som gör det möjligt att orka hela vägen, och det är viktigt att kompetensen hos de äldre i arbetslivet tas i anspråk. Forskning visar att arbetssökandes chanser att bli kontaktade av arbetsgivare faller kraftigt redan från 40-årsåldern, och närmare pensionsåldern blir knappt någon kontaktad. Vi behöver bli väsentligt vassare på att bekämpa åldersdiskriminering.
  • Rehabiliteringskedjan i sjukförsäkringen måste fungera för alla. Den som behöver rehabilitering måste få det snabbt och effektivt, och för den som inte längre kan arbeta ska det finnas reella möjligheter att få sjukersättning. Många förändringar har skett i rätt riktning, men det finns fortfarande en rad viktiga förslag om bl.a. förbättrad rehabilitering och rimligare regler för sjukersättning, på regeringens bord som behöver genomföras!
  • Det allmänna pensionssystemet måste uppgraderas. För även om vi generellt sett lever längre och är friskare högre upp i åldrarna finns det många som har svårt att jobba till 65. Det är därför viktigt att pensionssystemet ger rimliga nivåer. Det är inte meningen att individen själv ska behöva täppa till där det allmänna systemet inte räcker till, exempelvis genom ett alltför tidigt uttag av tjänstepension.

En början är att vi får pension motsvarande de 18,5 procent av inkomsten upp till 7,5 inkomstbasbelopp som var tanken i samband med 90-talets pensionsreform. Hittills motsvarar avsättningarna bara 17,21 procent. Det ger onödigt låga pensioner samtidigt som stora delar av de arbetsgivaravgifter som är tänkta för pension går rakt in i statskassan.

Parterna på arbetsmarknaden; fack och arbetsgivarorganisationer, har förbättrat tjänstepensionerna genom att avtala om högre avsättningar. Nu när arbetslivet förlängs blir det mer angeläget att staten tar ansvar för att också den allmänna pensionen levererar sitt bidrag till en rimlig pension. Höjer vi de inkomstrelaterade delarna i det allmänna pensionssystemet så stärks kopplingen mellan inkomsten och pensionen. Fler får då en bättre pensions och fler kommer att vilja jobba längre eftersom det lönar sig bättre.

Martin Linder
Förbundsordförande
Unionen

2022-03-24

Shape Created with Sketch.

Arbetsmarknadens parter, ibland kallat parterna, består av arbetsgivarna å ena sidan och arbetstagarna å andra sidan, vilka representeras av arbetsgivarorganisationer och fackförbund.

 

Det finns över 110 centrala parter, drygt 60 fackförbund och 50 arbetsgivarorganisationer som tillsammans tecknar över 650 kollektivavtal . Unionen tecknar cirka 100 av dessa.