Årets
avtalsrörelse
sker i ett svårt ekonomiskt läge. Inflationen spökar och vi har höga priser på energi och livsmedel, vilket märks i allas våra plånböcker. Unionen vill naturligtvis inte spä på inflationen. Även här i Sverige har vi negativa erfarenheter av när lönerna stiger till följd av ökade priser, men där priserna sedan drar iväg ännu mer på grund av höjda löner. I slutändan kan man då få mindre för pengarna – höjd lön till trots.
Samtidigt är många företag konkurrenskraftiga och svensk industri mår bra – och alla vi som arbetar på företagen ska såklart få en skälig del av kakan. Så det är dags att växla upp lönetakten!
Unionen har denna gång begärt 4,4 procents löneökningar, men vi nöjer oss inte med det. Ett
kollektivavtal
innehåller även andra förmåner, och vi vill ha:
Höjda lägstalöner. Personer med låga löner och små marginaler är extra utsatta när priser och räntor stiger, därför kräver vi att avtalens lägstalöner höjas med minst 1600 kronor per månad.
Mer pengar till din tjänstepension.
En flexiblare och hållbar jobbvardag.
Beroende på var du jobbar och vilket kollektivavtal du därmed har, förhandlar vi även om exempelvis att restid ska räknas som arbetstid, att man ska kunna byta semestertillägget till fler betalda semesterdagar, höjning av ersättning för arbete på obekväm arbetstid och högre OB-tillägg för de som arbetar helger.
I förhandlingarna står vi också emot arbetsgivarsidans krav på kraftiga försämringar. I år är det exempelvis flera arbetsgivarorganisationer som vill ta bort individgarantier när det gäller lön, vilket innebär att du skulle kunna få noll kronor i löneökning, eller så vill de i högre grad kunna bestämma över din arbetstid och hur den förläggs.
Ja, vårt mål är helt enkelt att förhandla fram den bästa dealen för dig!
#avtal2023
Axel Lago, kundtjänstpersonal. Foto: Studio Emma-Jessica
En hög
inflation
och höjda räntor gör att allt fler svenskar lever på marginalen. Axel Lago, 28 i Kalmar, är en av dem.
– Det vore skönt att slippa vända på varenda krona.
Han sitter hemma i köket, tar lunchpaus från jobbandet när vi hörs. Axel har jobbat med inom callcenter, med kundtjänst, i många år, och kom till det företag han nu är på 2019. Han säger att han trivs bra med jobbet och all dess variation.
– Det finns så många olika delar man jobbar med, dels den basala, att prata med kunder, men sedan kan man också sitta i den bakre delen och hålla på med tyngre support, utbilda kundtjänstmedarbetare eller jobba med sälj för att dra in kunder till företaget.
Den stora nackdelen med branschen är lönen. Själv har han ungefär 23 500 kronor före skatt, och får ut runt 18 000 till 19 000 kronor i månaden.
– Men då har fått ett kompetenstillägg. Vissa av mina kollegor får ut runt 15 000 till 17 000 kronor. Det är lite olika beroende på ålder, OB-tillägg och så vidare.
”Det kändes som ett svek mot barnen”
Med tre barn är det ingen lätt ekvation att få ihop när bara hyra och underhåll går på cirka 12 000 i månaden, ”och då har jag inte ens börjat betala elräkningen.”
– Precis efter skilsmässan från mina barns mamma flyttade jag till en liten lägenhet på 30 kvadratmeter. Det var det boende jag hittade snabbt som jag hade råd med, men eftersom jag bodde så litet kunde jag inte ha barnen lika ofta, vilket kändes som ett svek mot dem. Barn förstår ju inte ekonomi och vuxenbyråkrati.
Han flyttade så småningom till en lite större lägenhet, och är nu sedan ett år tillbaka sambo.
– Innan vi träffades fick jag vända på varje krona. Jag räknade ut exakt vad jag hade att röra mig med varje dag, vad maten fick kosta, och kollade sedan upp var det fanns bra priser där jag kunde handla.
Det är inte konstigt, för enligt Konsumentverkets uträkningar är levnadskostnaden för en vuxen och tre barn i Axels åldrar (11, 7 och 5 år) drygt 23 000 kronor i månaden. Alltså flera tusenlappar mer än hans lön efter skatt.
Även nu som sambo räcker den låga lönen knappt till mer än det absolut nödvändigaste, det finns sällan utrymme att vara spontan. Han berättar hur hans bästa vän plötsligt kan få lust att ta tåget till Göteborg en helg och bo på hotell.
– För mig är det uteslutet, jag måste planera en sådan resa i förväg och spara i några månader. Och när kompisar ringer och frågar om jag ska hänga med ut är det alltid en fråga om vart de ska gå, sedan sitter man där och säger att ”jag har redan ätit”, tar vatten till hamburgaren eller liknande. Och när andra familjer åker till Thailand, tar jag med barnen till ett lekland. Det är såklart roligt, men…
God kosthushållning har blivit en klassfråga
Han säger att den senaste tidens inflation och prisökningar har påverkat honom mycket.
– En så basal sak som grönsaker har nu blivit en problematisk, en röd paprika kan ju kosta upp emot hundra kronor kilot. Jag skulle säga att en god kosthållning har blivit en klassfråga.
Känner du ekonomisk stress?
– Ja, på daglig basis. Sedan jag blev sambo har jag slutat skriva upp varenda utgift varje dag, men visst finns tanken med mig.
Axel, som sedan februari är ordförande i fackklubben, säger att han hör liknande diskussioner från sina kollegor.
– Vissa lever på kredit för att få vardagen att gå ihop. Jag har också kollegor som överväger att inte ta semester, för då får de inget OB-tillägg. Och när man blir sjuk är första tanken alltid ”har jag råd att vara hemma en dag?” Samtidigt har vi ju ett servicejobb, där det är viktigt att ha en positiv energi.
Viktigaste frågan är högre lön
Högst upp på önskelistan hos medlemmarna står därför högre lön.
– Det är såklart fint att få en friskvårdstimme, men det viktigaste är ändå att få en lön som går att leva på, och att någon gång ibland kunna välja om man vill köpa billig eller lite godare mat.
Unionen har i avtalsrörelsen begärt att de med lägstalöner ska få 1600 kronor till i månaden. Vad skulle det innebära för dig?
– Mycket. Kanske skulle jag då kunna börja spara någon krona i månaden till pensionen.
Att kollektivavtalens lägstalöner ska höjs. En heltidslön ska gå att leva på.
De
tjänstemän
som jobbar i låglöneyrken, som inom callcenter och handeln, har dessutom ofta osäkra anställningar, korta kontrakt och höga krav för att få provision. Därför är det extra viktigt att dessa grupper har en lön som det går att leva på.