Under de senaste åren har Arbetsförmedlingens lokala närvaro i Sverige minskat kraftigt. Unionens nya rapport visar att utvecklingen har skapat stora vita fläckar på arbetsmarknadskartan – särskilt utanför storstäderna. När staten backar från sitt ansvar riskerar arbetslösa och företag att stå utan det stöd de behöver.
Publicerad 27 april 2026
Sedan 2019 har antalet kommuner med fast bemannade arbetsförmedlingskontor halverats. Från att Arbetsförmedlingen fanns fysiskt på plats i 170 kommuner återstår i dag bara 81.
I 83 kommuner saknas Arbetsförmedlingen helt – både kontor och samarbetslösningar.*
* Samarbetslösningar innebär att Arbetsförmedlingen erbjuder viss service genom samverkan med kommuner eller Statens servicecenter (SSC), i stället för via ett eget lokalkontor med fast personal.
Hovra över kartan för att se hur Arbetsförmedlingens närvaro ser ut i din kommun.
Källa: Arbetsförmedlingen, mars 2026.
Konsekvensen är att avstånden till närmaste arbetsförmedling har ökat i 271 av landets 290 kommuner. I genomsnitt har avståndet dubblerats på sju år, från 12 till över 24 kilometer. För många arbetssökande innebär det längre resor, färre fysiska möten och sämre tillgång till personligt stöd – trots att just det ofta är avgörande för att komma tillbaka i arbete.
Hovra över kartan för att se hur avståndet till närmaste arbetsförmedlingen har ändrats mellan 2019-2026.
Källa: Infostat och Unionens egna beräkningar.
Arbetsförmedlingen har under lång tid styrts enligt principen ”digitalt först”. Mycket av kontakten med arbetssökande och arbetsgivare sker i dag digitalt eller på distans. Unionens rapport visar dock att denna modell inte fungerar för alla.
Personer som står långt från arbetsmarknaden – exempelvis långtidsarbetslösa, personer med bristande språkkunskaper eller svaga digitala färdigheter – har ofta störst behov av personligt, lokalt stöd. När fysiska möten blir svårare att få till riskerar de att hamna ännu längre från arbetsmarknaden.
I samband med reformeringen av Arbetsförmedlingen har privata leverantörer fått ett större ansvar, framför allt genom matchningstjänsten Rusta och matcha. Tanken var att fristående aktörer skulle komplettera Arbetsförmedlingen och bidra till bättre matchning.
Unionens rapport visar dock att etableringen av leverantörer är kraftigt ojämn. De flesta finns i storstäder och större städer. I 68 kommuner finns ingen leverantör alls – och i många glesbefolkade områden finns varken Arbetsförmedlingen eller privata aktörer på plats. Forskning visar dessutom att Rusta och matcha är dyrare än motsvarande insatser i offentlig regi, utan att ge bättre resultat.
Bristen på lokal närvaro påverkar också företagen. I en undersökning bland Unionens fackklubbar svarar nästan 70 procent att Arbetsförmedlingen inte bidrar till företagets kompetensförsörjning. Endast 2 procent anser att myndigheten gör det.
Klubbarna efterfrågar bättre kunskap om den lokala arbetsmarknaden, närmare kontakt och ett mer aktivt arbetsgivararbete. När lokalkontor försvinner och arbetsgivarkontakter minskar blir det svårare att matcha rätt kompetens till rätt jobb – trots att kompetensbristen är stor i många branscher.
Unionen menar att utvecklingen har gått för långt. När staten drar sig tillbaka och marknaden inte levererar riskerar arbetsmarknadspolitiken att bli ojämlik och ineffektiv.
För att hela Sverige ska fungera krävs en närvarande stat i hela landet. Unionen föreslår därför bland annat att:
En fungerande arbetsmarknad kräver både nationell överblick och lokal närvaro. Arbetsförmedlingen behöver ges rätt förutsättningar att utföra sitt uppdrag – i hela landet.
