Detta händer i avtalsrörelsen bakom lyckta dörrar
Det pågår en avtalsrörelse. Den närmar sig sitt zenit, men det är så tyst. Vad är det egentligen som händer bakom lyckta dörrar? När går vi i mål? Och blir det konflikt?
- Jag tror absolut att vi kommer att gå i mål och att ett nytt avtal finns på plats den 1 april. Det är vårt mål och det är även arbetsgivarna måna om. Men vägen dit kan bli tuff, och just nu finns det frågor där vi står långt ifrån en överenskommelse, säger Moa Andersson, central ombudsman och ansvarig för Teknikavtalet på Unionen.
Inom industrin växlades krav precis innan jul. Industriavtalet är normerande vad gäller de frågor som är kostnadsdrivande. I år ligger förutom lönenivån även ökad avsättning till deltidspension/flexpension och höjda lägstlöner med i potten från fackligt håll. När parterna är överens om avtalen inom industrin har vi också det så kallade märket som sätter nivån för hela arbetsmarknaden vad gäller nivån på löneökningarna.
I partsmodellen ingår det att lyssna, förstå och försöka hitta vägar att mötas
Under januari har fackförbund och arbetsgivarorganisationer ägnat sin tid åt att begrunda, mötas och försöka förstå motpartens krav. I februari arbetar man med att hitta de frågor där det finns en chans för parterna att mötas. Många krav städas bort från förhandlingsbordet då de är omöjliga att acceptera för antingen oss eller arbetsgivarna.
- För Unionen är det till exempel mycket svårt att gå med på krav som minskar det fackliga inflytandet eller som ger arbetsgivarna större makt över att utöka arbetstiden. Vi vill ha mer inflytande och större möjligheter till återhämtning. Det här är frågor som ofta presenteras från arbetsgivarna när det är avtalsrörelse , men kraven avvisas allt som oftast av oss, berättar Moa.
Men i partsmodellen så ingår det att båda sidor lyssnar på argument, försöker förstå motiven och att vi försöker hitta vägar att mötas. Det går inte att bara säga nej. Det finns alltid några frågor där det är möjligt att köpslå och där krav kan viktas och bytas i paketlösningar som gör att båda parter får igenom något som är en förbättring för de medlemmar man företräder.
- Det finns ju stora förväntningar på att vi ska kunna presentera höga löneökningar och förbättrade villkor för våra medlemmar i varje avtalsrörelse . Och det är såklart vårt mål. Men det är viktigt att poängtera att det är minst lika viktigt att vi lyckas bevara det vi har. Arbetsgivarna kommer ibland med ganska aggressiva krav om förändringar både vad gäller materiella frågor och inflytandefrågor. Då kan en framgång vara att vi lyckas argumentera för att behålla det vi har. Här är vår styrka att vi har så många medlemmar och förtroendevalda med oss, som kan stå upp för dessa frågor, säger Moa.
Opartiska ordföranden medlar på förhand
I mars kliver OPO in på arenan. OPO står för Opartiska ordföranden och utses av parterna för att bistå i slutförhandlingarna inom Industriavtalet.
- OPOs uppgift är att maximera förutsättningarna för att vi ska nå ett bra avtal innan de gamla löper ut, man kan säga att de kliver in och medlar på förhand. Den konstruktionen har fungerat väldigt bra, och är en stor anledning till att jag faktiskt är optimistisk vad det gäller att vi ska nå fram i tid, fortsätter Moa.
I och med att OPO inledde sitt arbete den 1 mars så är det inte längre möjligt att förhandla om krav där vi inte ser ganska tydligt att parterna kan komma överens. I mitten av mars drar OPO det så kallade repet och då faller alla frågor som inte är lösta. Därefter inleds slutförhandlingar kring det som rör märket, det vill säga kostnaderna och avtalets längd. Någon vecka innan mars månads utgång brukar OPO presentera sitt första förslag till slutavtal och sedan följer några intensiva dygn då parterna försöker enas. Senast vid midnatt när mars övergår i april vet vi om förhandlingarna gått i mål och ett nytt avtal finns på plats.