Efter ett liv av arbete och ansvar bestämde sig Catherine Wallefelt, 60, för att göra något för sin egen skull – hon började studera. Tack vare omställningsstudiestödet kunde hon byta bana till jobb inom hållbarhet. "Tänk att man får pengar för att lära sig nya saker", säger hon.
När livet ställs på ända blir det ibland startskottet för något nytt. För Catherine Wallefelt, 60, blev krisen början på en resa mot förändring, och studier. Tack vare omställningsstudiestödet kunde hon förverkliga en gammal dröm.
– Det är lyxigt att få lära sig nya saker och göra något för sin egen skull. Tänk att vi får studera gratis i det här landet, och jag får dessutom pengar för att göra det, säger Catherine med ett leende.
När vi möts sitter hon som bäst och pluggar latinska namn på 150 buskar, träd och perenner. För hösten 2024 började Catherine utbildningen Arbetsledare hållbar grönyteförvaltning på YH Akademin. Men vägen hit har inte varit spikrak.
För ett drygt år sedan kände Catherine att något måste förändras. Båda hennes föräldrar hade blivit allvarligt sjuka, så hon for som en skottspole mellan dem. Samtidigt hade hon två jobb, en häst att ta hand om och barnbarn hon gärna ville träffa. Dessutom ville hon såklart stötta sin dotter som just separerat.
– Jag gick in i den berömda väggen. Jag insåg att jag behövde ett rejält omtag på livet. Och kanske var det äntligen dags att studera.
Trots att hon hade lätt för sig i skolan hade hon knappt studerat sedan hon gick ut högstadiet. Redan då flyttade hon hemifrån och sedan fanns det ingen som riktigt uppmuntrade henne att plugga vidare.
– Mina föräldrar hade själva inte gått gymnasiet och tyckte väl att man klarar sig ändå. I 30-årsåldern läste jag in gymnasiet, men sedan blev det inget mer.
I samma veva som Catherine blev sjukskriven köpte hon och hennes man ett lantställe utanför Mariefred.
– Jag var ute hela dagarna och fixade i trädgården. Det var så läkande. Då slog det mig: Kanske borde jag jobba utomhus i stället?
Hon började titta på utbildningar inom trädgård och fastnade för två, en trädgårdsmästarutbildning och den hon till slut valde. Hennes gymnasiekompetens räckte för båda. Men när hon kontaktade CSN fick hon veta att hon var för gammal för vanligt studiestöd.
– Istället tipsade de mig om omställningsstudiestödet. Jag kontaktade min omställningsorganisation TSL, som sa att jag var kvalificerad, bland annat eftersom jag inte hade studerat tidigare, och ville in i ett bristyrke.
Hon skickade in sin ansökan till CSN. Studierna började i november 2024, men första utbetalningen kom inte förrän slutet av februari året därpå.
– Som tur var har jag en snäll pappa, och jag lever i en relation. Utan den tryggheten hade det varit tufft. Men när pengarna väl kom, fick jag dem retroaktivt.
– Omställningsstudiestödet är själva förutsättningen för att jag kan göra det här. Det är en fantastisk möjlighet.
Studierna har gått över förväntan.
– Det är så roligt att få lära sig nytt. Det svåraste var faktiskt att lära sig jobba i Teams, skrattar hon. Jag är supernöjd!
Hon är äldst i gruppen, de flesta är mellan 35–45, men det är inget att hänga upp sig vid.
– Det är kul att vi är så olika. Man lär sig mycket av varandra.
Framtiden då?
Catherine hoppas så klart få ett jobb inom branschen. Efter sin första praktik känner hon att hon gärna vill hitta en tjänst där hon kan kombinera inomhus- och utomhusarbete – och får dra nytta av sin erfarenhet som ledare.
– Jag känner mig trygg i ledarrollen och har lätt för att delegera. Men med det sagt gör jag det här också för min egen skull. Jag har redan ett jobb jag är tjänstledig från, så jag tänker att det löser sig. Det har det ju alltid gjort, säger hon och ler.
Nästa artikel
Sverige skriker efter kompetens, men frågan handlar inte bara om livslångt lärande och vidareutbildning. Den handlar också om att ta vara på den kompetens som redan finns i landet. För nära hälften av Europas högskoleutbildade migranter är överkvalificerade för sina jobb, och Sverige är bland de sämsta på att ta vara på denna kompetens. Det visar en undersökning från EU:s statistikmyndighet Eurostat, Lighthouse Reports och Financial Times.
En som kan vittna om denna brain waste, alltså ”hjärnslöseri”, är Midhun Narayanan.
– Jag har sökt över 1000 jobb. Jag skojar alltså inte när jag säger det. 800 i Sverige och 200 i nordiska grannländer. Men det har inte lett till mer än fyra fem intervjuer och än så länge inget jobb, säger Midhun.
Midhun Narayanan och hans fru flyttade från Indien till Sverige 2021, då båda var sugna på att uppleva den balans mellan jobb och fritid som de hört talas om finns här. Hon, utbildad engelskalärare, började studerade nordisk välfärd. Han, utbildad och erfaren inom HR, sökte till att börja med extrajobb i Halmstad. Det gick trögt, därför flyttade paret småningom till Göteborg där Midhun fick jobb inom HR och rekrytering på ett indiskt företag verksamt i Sverige.
– Men efter några år lade de ner sin verksamhet här, så våren 2024 blev jag uppsagd. Sedan dess har jag nätverkat, skapat kontakter och sökt jobb, men utan resultat.
Varför har det varit så svårt att få napp, tror du?
– I många jobbannonser står det att företaget är engelskspråkigt, men i realiteten vill de ändå ha någon som pratar svenska flytande. Jag önskar att de var ärligare med sina intentioner. Det skulle spara tid för både mig och dem.
Midhuns fru väntar nu på att få lärarlegitimation. Under tiden jobbar hon på tre olika hotell.
– Det är slitiga jobb och osäkra anställningar där hon rings in vid behov.
Han säger att situationen tär på både självkänslan och humöret.
– Jag är inte lika hoppfull och glad som när jag kom. Att inte kunna bidra till försörjningen är tufft.
Lucy Larsson bestämde sig för några år sedan för att göra något åt problematiken och startade den icke vinstdrivande organisationen Garden of Talents. Redan innan hade hon jobbat med karrärcoachning och hjälpt arbetssökande att som hon säger ”levla upp.” Garden of Talents coachar högutbildade personer från andra länder för att de ska närma sig arbetsmarknaden. De erbjuder en åtta veckors intensivkurs, där man bland annat går igenom presentationsteknik, nätverkande i praktiken, personal brandig, och att återupptäcka sina styrkor. De hjälper också arbetsgivare med att hitta kompetens på nya sätt och onboarding av nya talanger.
– Allt för att stoppa denna brain waste. Som land har vi inte råd att inte bli bättre på detta, säger Lucy.
Ja, kostnaden för detta slöseri är enorm. Om dessa personer arbetade på motsvarande jobb och hade motsvarande inkomst som resten av invånarna skulle den europeiska ekonomin växa med nästan 400 miljarder kronor, enligt Lighthouse Reports. Problemet med brain waste är störst i Italien och Grekland, men Sverige kommer faktiskt på en femteplats (är alltså femte sämst) av 22 länder.
Lucy, som själv flyttade hit från Samoaöarna på grund av kärleken för 20 år sedan, vet hur det känns att bli avpolletterad utan att ens ha getts en chans. Hon kom hit med en IT-utbildning i bagaget och tänkte ”toppen, Sverige är ett högutbildat land.”
– Men jag fick börja jobba som städerska på en biograf. Det kändes värdelöst, som att förvandlas till en liten myra.
Så småningom fick hon en tjänst som HR-administratör. Alltså långtifrån det hon var utbildad till, men ändå mer självstärkande. Hon kom senare även att jobba inom hos MSB.
– För några år sedan ville jag byta jobb, och insåg då att inget hade förbättrats sedan sist. Vi pratar mycket om kompetensbrist och kompetensutveckling , men väldigt lite om kompetensslöseri.
Vad är tipset till företag som söker efter kompetens?
– Svara på mejl. Många talanger försöker nå ut, men får inga svar. Ett ja eller nej är bättre än inget svar alls. Se också över kraven i rekryteringsannonserna. När jag började jobba på MSB kunde jag inte flytande svenska, men det gick bra ändå. Där fanns en öppenhet inför personer med andra erfarenheter, och jag växte som människa, ”wow, jag är värd något”. Alla vann på upplägget, säger Lucy.
Ja, fördelarna med kulturell mångfald är stora, visar olika studier.
– Företag med kulturell mångfald är mer lönsamma. Man blir också mer kreativ i en mångkulturell miljö, säger Unionens vice ordförande Victoria Kirchhoff.
Hon menar att individer som inte får möjlighet att nyttja sin kompetens är en förlust både för den enskilde och samhället.
– Vi är alla förlorare så länge vi inte tar tag i frågan. Vi behöver bryta dessa barriärer, integrera fler utrikesfödda på arbetsmarknaden och ta vara på deras kompetens, säger Victoria Kirchhoff.
På frågan om hur Midhun ser på sin och andra migranters framtid här i Sverige, svarar han att:
– Det här är erfarna, kompetenta personer som vill använda sina hjärnor och bidra, så många flyttar nog så småningom till andra länder. Vi vill få internationell erfarenhet, säger Midhun.
Här finns konkreta tips och tankar kring hur vi ökar mångfalden i arbetslivet.
