Hjälp, jag är utsatt för mobbing – och andra svåra jobbsituationer

Jobbiga situationer uppstår på de flesta arbetsplatser ibland. Självklart finns det inte ett rätt svar på hur man ska tackla dem, men Unionens experter ger tips på hur du kan tänka och göra. Som förtroendevald eller arbetsmiljöombud , kan du använda tankegångarna när en kollega kommer och ber om råd och stöd.

Situation 1: ”Hjälp, jag drunknar i jobb”
Jag är överhopad av jobb. Jag gillar visserligen att ha mycket att göra, problemet är bara att flera chefer och personer nu kommer till mig och tycker att just deras grej är allra viktigast och måste göras först. Jag sitter i kläm. Vad ska jag göra?

Unionens stresscoach Caroline Wiklund svarar: Vad bra att du uppmärksammar situationen, för även om du tycker att ditt jobb är roligt, så är det här inte hållbart i längden. Det är inte ovanligt att högpresterande personer går i den så kallade honungsfällan; man tycker om att leverera och egenvärdet ökar när man blir bekräftad utifrån. Att ha en hög arbetsbelastning ett tag är inga problem, men i längden kan det påverka ens allmäntillstånd. När du försöker ha din uppmärksamhet på flera saker samtidigt under en längre tid riskerar hjärnan att bli ”överhettad.” Du får ett ständigt stresspåslag, som gör att dina inre bromsar måste ligga i för att parera ditt tempo. Men bromssystemet håller inte i alla evighet, utan blir så småningom utnött. Många högpresterare har också svårt att stänga av tankarna på jobbet, vilket kan ge sömnproblem. Risken är också att ditt jobb spiller över på andra bitar i livet. Du kanske orkar du hålla ihop på jobbet, men är en trött, urlakad partner hemma, eller så orkar du inte hålla på med de fritidsintressen som ger energi.
Gå till din närmaste chef och be hen att hjälpa dig att prioritera uppgifter. Titta på ditt uppdrag, försök att definiera din roll, så att du i fortsättningen lättare vet vilka uppgifter du ska säga ja respektive nej till.

Unionens arbetsmiljöexpert Annica Hedbrant: Det kan vara svårt att förhålla sig till flera chefer. Red ut vem det är som egentligen arbetsleder dig. Det är hen som ska hjälpa dig med prioriteringar när det blir för mycket. Gå till chefen och förklara det ohållbara i situationen. Konkretisera vad stressen beror på. Ju mer konkreta synpunkter du har, desto lättare att åtgärda. När du har framfört dina synpunkter är det arbetsgivarens ansvar att undersöka och utreda saken, åtgärda problemet och följa upp.

Situation 2: ”Chefen vill snacka på söndagar”
Min chef ringer till mig vardag som helg, dag som kväll. Eller messar och tycker att ”sms ska besvaras på minuten.” Ibland på kvällar och helger orkar jag inte svara, så jag låtsas inte ha sett hennes meddelanden. Då känner jag hennes missnöje. Det känns olustigt, trots att jag vet att jag är effektiv på arbetstid. Jag är  inte en sån som fikar bort dagarna.

Stresscoachen tipsar: Normalt rekommenderar vi att man i första hand ska ta upp problem med sin närmsta chef, men i det här fallet är ju hennes agerande problematiskt. Vad gäller barn brukar man säga att de inte gör som du säger, utan som du gör. Även chefer bör tänka på liknande sätt, för en chefs agerande har ett större signalvärde än andra kollegors. Din chef verkar tyvärr inte greppa det, och skulle behöva få feedback kring sitt beteende. Om det känns obehagligt att kritisera chefens beteende, så kan ni i gruppen/på avdelningen kunna ta fram en policy kring tillgänglighet och lägga fram som ett gemensamt förslag. Landar det inte i god jord, så kontakta om möjligt era fackliga företrädare och förklara problemet.

Arbetsmiljöexperten tipsar: Sätt dig med din chef och förklara problemet. Berätta att du upplever en förväntan på tillgänglighet utanför arbetstid som är orimlig. Får du inget gehör, så vänd dig till ett arbetsmiljöombud . Det låter också som att er arbetsplats behöver en tillgänglighetspolicy, som inte bara finns på papper, utan också efterlevs. Jag reagerar också på kommentaren ”fikar bort dagarna.” Det bör finnas utrymme till paus och reflektion i arbetet. Finns det en förväntan på ständig tillgänglighet på jobbet och att ingen tar pauser, då har det onormala blivit normalt. Då bör arbetsmiljön ses över, även för cheferna.

Situation 3: ”Jag är utesluten och utfryst”

Jag är utsatt för mobbing på jobbet. Min avdelning har möten utan mig, det heter att de glömde skicka inbjudan. De har också åkt iväg på workshop, och tyckt att ”du behöver inte vara med.” Ibland bjuds jag med på sociala aktiviteter, men oftast inte, så jag känner mig utesluten och utfryst. Vad ska jag göra?

Stresscoachen tipsar: Att bli lågintensivt utsatt och utfryst på det här sättet kan vara stressande, självkänslan och självförtroendet får sig en törn. Ofta sker det med subtila metoder, vilket gör att det tar tid innan man får grepp om vad som pågår. Det är lätt att börja ifrågasätta sig själv: Vad har jag gjort för fel? Ligger det hos mig? I förlängningen kan en sådan här situation leda till stressrelaterade besvär, som oro, ångest, sömnsvårigheter eller mag- och tarmbesvär. Man kan även drabbas av social trötthet, det vill säga att man blir tystlåten och ledsen och börjar dra sig undan från sociala situationer. Så ja, jag förstår att du har en klump i magen, och jag tycker absolut du ska ta dina känslor på allvar. Om din chef inte är involverad, så beskriv för hen vad som har hänt och hur det påverkar ditt mående. I annat fall kan du söka hjälp hos HR-avdelningen, din fackliga företrädare och företagshälsovården.

Arbetsmiljöexperten tipsar: Gå inte och lid i det tysta. Ta upp frågan så snart som möjligt, vänta inte, även om du ifrågasätter dig själv (för det är lätt hänt i den här situationen). Ta fram den rutin arbetsgivaren enligt lag ska ha om detta. Där ska stå vem du vänder dig till, vem du kontaktar om chefen är inblandad och vad du kan förvänta dig händer när du lyft frågan. Det är viktigt att man också har en diskussion om vilka beteenden som inte accepteras på jobbet, som utfrysning, så att kränkande särbehandling inte bara blir ett fint formulerat ord.

Situation 4: ”Hur får jag chefen att sluta med micromanagement?”
Jag har en chef som pratar vitt och brett om hur stort förtroende han har för oss på avdelningen, men som sedan ändå är inne och pillar i varje detalj. Det är superstressande. Man behandlas inte som en vuxen, ansvarstagande person.

Stresscoachen tipsar: Kanske är din chef inte fullt ut medveten om sitt beteende, eller så handlar det om ett kontrollbehov. Oavsett: Gör en minikartläggning, där du funderar på i vilka situationer chefen är inne och pillar i ditt jobb, när du blir störd av det, och vad det får för konsekvenser för dig. Berätta sedan för din chef vad du har kommit fram till. Säg till exempel att ”När du går in och justerar detaljer i mitt arbete upplever jag att du inte har förtroende för mitt arbetssätt.” eller ”Jag tycker att du ofta kommenterar mitt arbete, vilket gör att jag tappar koncentration och energi.” Fråga också: Vad vill du uppnå genom att gå in på detaljnivå i mitt löpande arbete? Förhoppningsvis uppfattar han ditt budskap, och situationen blir bättre.
Fråga gärna kollegor om de upplever samma sak. Kanske kan ni ta upp frågan gemensamt. Gruppen är starkare än individen.

Arbetsmiljöexperten tipsar: Försök hitta exakta situationer där detta har hänt. Prata sedan med din chef om dem. Gör det inte till en personfråga, utan koppla det till jobbet och lyft frågan som ett arbetsmiljöproblem. Får du inget gehör, så vänd dig till ditt arbetsmiljöombud .
Man kan också fundera över vad chefens beteende grundar sig i – om hen har den utbildning som behövs för att kunna hantera sina anställda, eller om hen är otrygg i sin egen roll, och det tar sig i uttryck som kontrollbeteende – men det är arbetsgivarens ansvar att reda ut.