Hudfärg spelar roll

Det är orättvist. Borde inte vara så. Vi har lagar och regler mot diskriminering. Men faktum är att hudfärg ändå spelar roll, även på svensk arbetsmarknad. Ja, mer här än i de flesta västeuropeiska länder.

Afrosvenska akademiker har idag tre gånger så hög arbetslöshet som ”vita svenskar”, och behöver dessutom en forskarutbildning för att nå samma disponibla inkomst som ”vita svenskar” med treårig akademisk utbildning. Och en afrosvensk i chefsposition har bara runt 77 procent av den lön som en vit chef med motsvarande utbildningsnivå har. Det visar rapporten ”Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden” från Länsstyrelsen i Stockholm. Så ser det ut även om man är född i Sverige, vilket över 40 procent av afrosvenskarna är.

Vi behöver färre glada utrop om mångfald och mer konkret handling mot diskriminering

– Ja, hudfärg spelar roll. Att vi erkänner att problemet existerar även i vårt land är steg ett. Vi tänker ofta på rasister som högljudda hatspridare, men rasism är mycket mer än så, som påhopp eller lägre lön på grund av hudfärg. Rasism skapar ojämlikheter och hierarkier, vilket drabbar afrosvenskar särskilt hårt, säger Unionens utredare Ann-Katrin Dolium.

Hon menar att vi alla måste våga börja prata mer om hudfärgens betydelse, för den så kallade färgblindhet Sverige är så stolt över osynliggör problemet.

– För den enskilda är det svårt att ta upp frågor om rasism och diskriminering om arbetsplatsen inte ens erkänner att problemet existerar.

Ja, många har svårt att se och acceptera att de själva agerar rasistiskt – för motivet är inte explicit illvilligt, utan oftast omedvetet. Och ansvariga på företag (som till del är vita) är sällan medvetna om att de föredrar dem som liknar en själv, men det spelar roll vid rekrytering, när man sätter lön och befordrar.

– Jobbar man inte aktivt med de här frågorna, vilket är ett lagkrav, så kan man utgå ifrån att det finns diskriminering kopplat till hudfärg på arbetsplatsen.

Det är heller inte så att problemet minskar med utbildningsnivå och yrkesstatus, tvärtom.

– Det är accepterat att en lokalvårdare är svart, men det blir obekvämt när en chef, tjänsteman eller en farmaceut är det. De måste bevisa sig, ja, nästan överbevisa. Apotekspersonalens arbetsmiljö har uppmärksammats eftersom de nästan dagligen utsätts för rasism med kommentarer som ” jag vill inte ha hjälp från en sådan som du” eller ”i Sverige säger vi si eller så.”

Så var börjar vi, om vi vill komma till rätta med problemet?

– Vi behöver färre glada utrop om mångfald och mer konkret handling mot diskriminering. Mindre än en procent av alla företag jobbar aktivt för att förebygga diskriminering utifrån etnisk tillhörighet. Det är dags för fler att anstränga sig i frågan, att erkänna, syna, och prata, prata, prata, säger Ann-Katrin Dolium.

Vad är afrofobi?

Afrofobi kan jämföras med begrepp som homofobi eller islamofobi, och är ett samlingsbegrepp för rasism, diskriminering och hatbrott mot afrikaner och människor med afrikansk härkomst.(Källa: Forum för levande historia)