Bara två av tio anställda i dataspelsbranschen är kvinnor, samtidigt som hälften av spelarna är det. En förändring här skulle inte bara göra företagen mer kreativa – fler kvinnor skulle också köpa spelen, och talangpoolen skulle öka. Så här kan branschen locka till sig fler kvinnor.
När Apple lanserade för några år sedan skulle släppa sin hälsoapp var det med löftet att användarna kunna logga allt de kunde tänka sig; kalorier, vikt, sömn, löpning, vilopuls. Men techjätten glömde att kvinnokroppar existerar - man kunde inte logga sin mens. Vid det laget var 70 procent av de anställda på företaget män. 80 procent inom tekniska yrken.
Det är ungefär samma könsfördelning som vi ser i dataspelsbranschen idag - två av tio anställda är kvinnor.
– Det går åt rätt håll, men väldigt långsamt, vi snackar om ungefär en procentenhet om året, säger Magnus Gerentz, utredare på Unionen som tittat på spelbranschen.
Samtidigt är nu ungefär hälften av spelarna kvinnor. Spelar det då någon roll? Ja, på samma sätt som i exemplet ovan.
– Spel är världens populäraste kulturform, så det känns orimligt att kvinnor inte skulle vara med och skapa dem. Ska vi kvinnor kunna känna igen oss i spel, så måste de spegla många olika verkligheter, och då måste kvinnor vara inblandade i skapandet av spelen. Jag vet exempelvis inte hur många spel där pappor porträtteras som hjältar, medan mammornas roll är att bli dödade tidigt i spelet för att ge hjälten ett hämndbegär och driva berättelsen framåt, säger Alexandra Dahlberg, narrative lead och
arbetsplatsombud
på Thunderful development.
Det finns fler skäl till att det borde ligga i företagens intresse att se över representationen. Det finns studier som visar att såväl lönsamhet som kreativitet ökar när mångfalden bland de anställda ökar.
– Det gäller inte bara kvinnor, utan mångfald generellt; ålder, hudfärg, folk som sitter i rullstol, har dyslexi - you name it, säger Petter Karlsson, play designer på Toca Boca, som gör spel till barn.
– Dessutom råder det kompetensbrist i branschen, och kvinnor är en enorm nästan outnyttjad kompetensbank, säger Magnus Gerentz.
Så vad beror ojämställdheten på? Självklart många faktorer. Petter Karlsson påminner om att historiskt var det kvinnor som jobbade med skrivmaskiner och datorer.
– Sedan när det blev mer statusfyllt att jobba med datorer kom männen in och tog över. En annan viktig bit är att på 80-talet, när det här med spel var nytt och man skulle bestämma på vilken hylla i leksaksaffären de skulle stå på, så hamnade de på pojkhyllan. Och man marknadsförde spelen mot pojkar, säger Petter Karlsson.Ja, tittar man bakåt så har intresset för dataspel varit större hos män. Även utbildningarna har varit dåliga på att marknadsföra sig mot kvinnor.
Alexandra Dahlberg
Thunderful development
– I branschen har det också varit vanligt att man anställer sina kompisar, vilket har lett till att män anställer fler män. Det kan dessutom vara tufft att som kvinna kliva in på ett mansdominerat företag som den första kvinnliga programmeraren, det tar energi att vara pionjär, säger Alexandra Dahlberg.
Och visst vittnar kvinnor vi talat med om en grabbig kultur på vissa håll. Andra problem är att kvinnor kan få generellt lägre löner, att deras idéer inte får samma gehör, eller att man trots flit och leverans ändå inte få de ledande positionerna.
– Det ligger också i små saker, som att man som kvinna förväntas göra en massa extrasaker, ”kan du köpa bullar”, man förutsätts vara lite mamma, säger Alexandra Dahlberg.
Så hur kan man få fart på förändringstakten?
– Dels är det viktigt att man när man kommer ut i yrkeslivet inte möts av sunk, utan att man känner sig välkommen. Men jag tror också att vi behöver fler berättelser med kvinnor som känner sig sedda, får ta plats och lyckas skapa riktigt bra spel, säger Petter Karlsson.
Locka kvinnor till spelbranschen
Fixa förebilder. Lyft fram kvinnor som lyckats i branschen, så det finns förebilder att inspireras av.
Släpp fram! Låt kvinnor prata till punkt även på möten. Lyssna på deras idéer.
Fokusera på det mänskliga. Människor ni når, snarare än tekniken.
Metoo-säkra, hör du sexistiska eller rasistisk uttalanden – säg ifrån! Sätt stopp.
Karlstadsbon Anna Jansson, 40, hade länge en bild av sig själv som en person som inte pluggar. Hon såg inte sig själv som en akademiker.
– Jag trodde inte jag var en ”universitetsmänniska”, vad nu det är för förutfattade mening, skrattar hon. Men jag jobbade ju ute på golvet, med händerna. Att sitta och läsa böcker dagarna i ända trodde jag inte var något för mig. Men vet du, det är bland det roligaste jag har gjort. Man kan överraska sig själv!
Sommaren 2024 tar hon sin examen, då är hon färdig personalvetare, efter tre års studier vid Karlstads universitet.
– Hade jag inte blivit gravid så är jag inte säker på att jag någonsin hade tagit steget. Jag har känt sådan lojalitet gentemot kollegorna, det har gått före lojaliteten mot mig själv.
Utmattad av jobb i handeln
Anna började jobba inom handeln direkt efter gymnasiet, där det ena jobbet ledde till det andra. Hon arbetade framförallt på en större klädkedja, där hon på slutet hade en delad tjänst. Hon var visual merchandiser på halvtid och ställföreträdande butikschef på halvtid – och försökte överleverera på båda håll. Utmattningen kom som ett brev på posten.
– Men jag ville såklart ändå inte vara sjukskriven. Fast jag började känna mig sliten redan kring 25. Arbetsmiljön i butik är tuff. Man står upp hela dagen, det är hög musik, starkt ljus och ett konstant flöde av människor du ska ha uppmärksamhet på.
Dags att vara lojal mot sig själv, inte jobbet
Hon funderade redan då i 25-årsåldern på att börja plugga, tog också några kurser, men visste inte riktigt vad hon ville bli.
– Jag väntade på att få den där uppenbarelsen, där jag insåg vad som var mitt kall i livet. Nu har jag förstått att det inte är någon idé att sitta och vänta på den. Till viss del tror jag också att tanken ”jag vet inte säkert vad jag vill plugga” är en försvarsmekanism. Det kan vara läskigt att ta steget när man vet vad man har men inte vad man får.
Men när hon blev gravid och sedan fick barn förändrades hennes prioriteringar. Hon fick distans till företaget och sina kollegor, vilket gjorde det lättare att fundera kring livet.
– Jag kände att det var dags att vara mer lojal mot mig själv. Jag hade också en nu eller aldrig-känsla: Går jag tillbaka efter föräldraledigheten, så blir jag nog kvar för alltid.
Det var alltså dags att ta chansen. Att göra något nytt. Att tänka på sig själv och sin egen framtid. Anna insåg att med småbarn, bonusbarn och en man med fast anställning så kunde hon inte välja en treårig utbildning i Umeå eller Stockholm, hur rolig den än lät. Det fick bli något som fanns på universitetet i Karlstad.
– Jag valde personalvetare för att det är en bred utbildning. Jag har haft kurser i såväl företagsekonomi som juridik, beteendevetenskap och kommunikation. Det känns också som ett yrke där jag kan få ett mer hållbart arbetsliv, med vettiga arbetstider.
Fått VG på de flesta kurser
Lönemässigt, funderade du på yrket även ur den aspekten?
– Absolut, jag hade nått taket i handelsbranschen. Och på sätt och vis är min lön och
löneutveckling
kopplad till mitt egenvärde. Vad jag är värd som person. Så det är klart det har betydelse att det här är ett yrke där jag har chans att få en högre lön.
Att plugga har som sagt gått över förväntan. Inte nog med att Anna tycker att det är roligt att studera, hon har dessutom visat sig ha talang.
– Jag är en resultatorienterad person, så jag har fått VG på de flesta kurser.
Livserfarenhet en fördel när du studerar
Och om hon tidigare kände sig fundersam kring att plugga i den här åldern, ”klarar jag det?”, så säger hon nu att hon tror åldern och erfarenheten är en fördel.
– Jag är van att jobba, för mig blir det automatiskt så att jag ser studierna som mitt heltidsjobb. Jag studerar mer eller mindre måndag till fredag klockan 8–17. Jag har den disciplinen, medan jag ser yngre studiekamrater gå ut och festa, kliva upp sent, få ångest över missad tid, och så vidare.
Och hur har du fixat det ekonomiskt?
– Även den biten var jag orolig för innan, och visst har det varit tufft, framförallt på sommaren då jag inte har fått CSN. Men när man har barn får man både ett tilläggsbidrag och kan ta extra lån. Totalt får jag ut 16 500 kronor i månaden. Det skiljer sig alltså inte jättemycket från min tidigare lön.
Annas tips till dig som också vill plugga
Vänta inte på att du stupsäkert ska veta vad som är din grej. Det kan kännas otryggt att ta steget. Men passar det inte dig kan du ta ett steg till. Du rör dig i alla fall framåt.
Testa. Det är ju inte så att din kompetens försvinner bara för att du väljer att studera i ett år. Visar det sig att du inte gillar det ämne du valde, så har du kompetensen kvar.