Det finns nu ett första förslag till hur kommande avtal skulle kunna utformas. Inriktningen är ett treårigt avtal, ett förslag som Unionen säger nej till. Vår utgångspunkt är fortsatt ett ettårigt avtal.
OpO, opartiska ordförande, har klivit in på banan i avtalsförhandlingarna. De medlar på förhand inom industrins avtal för att underlätta för parterna att nå en överenskommelse som i sin tur kommer att utgöra det så kallade märket som sätter nivån på löneökningarna den kommande avtalsperioden. OpO har lämnat sin första skiss och den har som inriktning att parterna träffar ett treårigt avtal.
Facken inom industrin, där Unionen ingår, har lämnat ett gemensamt svar och säger nej till ett treårigt avtal.
Unionens utgångspunkt i förhandlingarna är ett ettårigt avtal. Förutsättningarna för ett långt avtal är begränsade mot bakgrund av det osäkra läget. Ett tvåårigt avtal vara en möjlig kompromiss, men då under förutsättning att det andra avtalsåret är uppsägningsbart. Det kräver såklart också att innehållet är det rätta, där löneökningarna ligger på rätt nivå, att det finns en särskild höjning av avtalens lägstalöner och att det finns med ytterligare avsättningar till deltids/flexpension. Kraven på innehåll gäller givetvis oaktat avtalets längd.
Utifrån förhandlingarna som pågår och den skiss som OpO nu presenterat konstaterar Unionen och Facken inom industrin att arbetsgivarna på ett antal avtalsområden vidhåller långtgående krav på försämringar av gällande avtal. En förutsättning för ett avtal, oavsett avtalsperiodens längd, är att dessa förslag inte finns med i kommande avtalsförslag.
Enligt Industrins förhandlingsavtal skall parterna utse opartiska ordförande (OpO) med uppgift att bistå parterna i förhandlingarna om nya rikstäckande branschavtal. OpO klev in i förhandlingarna om industriavtalen den 1 mars och finns med fram tills avtal är tecknat. Tanken är att OpO medlar i förväg för att skapa bästa förutsättningar för parterna att nå fram till en överenskommelse innan pågående avtal löper ut.