Det är fantastiskt med personer som skapar god stämning på jobbet, men det är inte gratis. Någon betalar med sin egen energi, sitt fokus och kanske sin karriär. Och den "någon" är ofta en kvinna. Här är fällorna att se upp för, och strategierna för att ta sig ur dem.
Du har säkert sett det: kollegan som beställer lunch, skriver protokoll, fixar tårta – och dessutom märker när någon verkar nere. Lyssnar i kafferummet och fångar upp konflikter innan chefen ens märkt att något är fel. Kollegan som håller ihop gruppen. Den som får det att kännas lite bättre. Den som så ofta är kvinna.
– Det handlar om att vi skolas in i detta från ung ålder. För det är ju inte bara på jobbet kvinnor är mer omhändertagande, utan även hemma – om jag får generalisera, säger Unionens förste vice ordförande Victoria Kirchhoff.
Det kallas ibland för osynligt arbete. Och det handlar inte bara om att rodda praktiska grejer, utan även om att ta ansvar för stämningen. Att se, känna av och justera. Men även om det känns självklart så kostar det energi.
– Problemet är att dessa insatser sällan lönar sig i form av högre lön, chefstitel eller snabbare kliv i karriären.
Osynligt arbete är allt det där som "bara sker". Att någon skriver ut papper, tar anteckningar, hälsar nya välkomna, rensar i konflikter och lyssnar när det känns tungt – det är relationsarbete. Känsloarbete. Och uppgifterna är inte jämnt fördelade. Enligt Make Equal lägger kvinnor i snitt 200 timmar per år på den här typen av jobb. Det motsvarar fem arbetsveckor, för något som alltså inte syns på lönespecen. Inte i målen. Och inte i befordringsprocessen.
Och nej, det här är inte bara ett personlighetsdrag, det är ett mönster. Kvinnor får oftare frågan om att ta ansvar för gruppens välmående. Och vi säger oftare ja. Inte för att vi är snällare, utan för att vi är socialt skolade att vara snälla. Att vara de som fångar upp, ställer upp och håller ihop. Men i längden är det inte hållbart. För medan män får fokusera på resultat, förväntas kvinnor skapa förutsättningar för andras resultat.
– Det är en sak att göra det för att man känner för att visa lite extra vänlighet, men det är en annan sak när andra förväntar sig det av dig, när det blir ett milt tvång, säger Victoria Kirchhoff.
Så hur gör du för att inte hamna i den här rollen, med risk för att bli stämningsutbränd? Vi ger dig tipsen.
Det handlar inte om att sluta bry sig, utan om att inte bära ansvaret för stämningen på kontoret. Här är sex strategier för att värna din energi och ditt fokus utan att för den skull bli "hon som inte vill fika längre.”
”Kan du prata med Lisa, hon verkar ledsen?” Nej, du behöver inte alltid vara den som löser upp knutarna. Säg nej utan att förklara dig. Andras mående är viktigt, men det är inte alltid ditt jobb att ta hand om det.
”Det här är något vi måste dela på.” Gör det till en fråga om rättvisa, inte om vilja. Då slipper du försvarsställning och lyfter diskussionen från individ till struktur.
Det du gör för stämningen är viktigt, så varför är det inte formellt erkänt? Prata med din chef: Vad förväntas av dig och varför? Att tydliggöra ditt faktiska jobb gör det lättare att säga nej till det du inte är anställd för.
Om du alltid fångar upp tystnaden, medlar mellan kollegor eller märker när någon behöver en kram, så kanske det är dags att... inte göra det. Låt det skava lite. Först då blir det tydligt att något (eller någon) saknas.
Inför rullande ansvar för praktiska saker och stämningsstärkande insatser. Välkomstkommitté? Fikaansvar? Varannan herrarnas gäller även här. Det må vara mindre viktigt än budgetarbetet, men ska ändå fördelas lika.
Om du alltid är den som ska "känna av", "ta snacket" eller ”lugna gruppen” och ingen annan någonsin lyfter det då är det inte bara en roll. Det är strukturellt. Och går det inte att förändra, så kan det vara dags att dra vidare. Du ska inte bränna ut dig på att vara mjukvaran i en hård arbetsmiljö.
Så nästa gång någon säger ”Du är så bra på det här”, fundera på om det faktiskt är en komplimang eller ett sätt att lasta över ansvaret för arbetsplatsens sociala välmående. Det är okej att bry sig. Men det är också okej att säga ”Inte idag.”
Nästa artikel
Hedvig Söderlund, hjärnforskare som också skrivit boken "Utbrändhet – Vetenskapen bakom och vägen tillbaka" ger dig tips på hur du kan sänka stressen i kroppen under arbetsdagen.
Meditation hjälper dig att bryta stresscykeln och bli mer fokuserad, men att meditera själv kan vara svårt. Ladda ner en app, som Calm eller Headspace. Leta upp ett lugnt hörn, och låt den guidade meditationen leda dig tillbaka till lugnet. De få minuterna det tar är värda mer än du tror.
Sätt en timer på kanske 45 minuter (eller vad som passar dig). När timern ringer tar du dig en liten bensträckare. Pratar med en kollega vid kaffeautomaten. Sätter dig på en bänk ute i solen en stund. Eller klappar katten på hemmakontoret.
Många av oss säger spontant ja på frågan om vi kan hjälpa till med något. Öva på att säga nej, framförallt till skräpuppgifter som att fixa personalfika eller plocka ur diskmaskinen. Det är sådant som tar tid men man sällan får kredd för. (Snarare tenderar den som gör många sådana få lägre lön.) Inte så att du inte ska dra ditt strå till stacken, men se till att uppgifterna fördelas jämt över gruppen, så att du hinner med dina faktiska arbetsuppgifter.
Landar de ändå på ditt bord, ta upp saken med din chef och be hen fördela bättre.
Gå en promenad på lunchen, mellan möten – eller kanske när du har digitala möten. Du får frisk luft och får igång cirkulationen, vilket är bra både för kroppen och hjärnan. Stress höjer blodtrycket, kolesterolet och blodsockret, men fysisk aktivitet har en balanserande effekt.
Snicksnacka med kollegor du tycker om. Se till att få ditt dagliga skratt. Även skratt minskar nivån av stresshormoner i kroppen.
Stressade hjärnor hävdar att det är bättre att göra saker fort än långsamt. I realiteten är det tvärtom. Ett sätt att sakta ner tempot är att andas i fyrkant:
Fortsätt så en stund tills du känner dig lugnare.
