EU-domstolens besked – tydliga klargöranden som skyddar den svenska modellen

EU-domstolens dom om direktivet om tillräckliga minimilöner är ett viktigt besked för oss som värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen och parternas roll och ansvar.  

Den svenska modellen bygger på att löner sätts genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter – inte genom lagstiftning. Det är en modell som har tjänat Sverige väl under lång tid. När EU antog direktivet om minimilöner 2022 väcktes oro för att unionen skulle börja reglera frågor som traditionellt hanteras av parterna nationellt, att EU tagit sig makt de inte har i fråga om att reglera löneförhållanden. Danmark valde att driva frågan till EU-domstolen med stöd av Sverige. 

Domen tydliggör nu att EU inte har frihet att direkt reglera löner eller föreningsrätten. Dessutom tydliggörs att direktivet inte ger en individuell rätt till en minimilön och inte heller lägger sig i vilken modell som medlemsstaterna väljer – lag eller avtal.  

Domen innebär att två delar av direktivet ogiltigförklaras – men att resten står fast. Det är ett besked som både ger anledning till lättnad men också till fortsatt påverkansarbete. 

De delar av direktivet som ogiltigförklaras rör kraven på kriterier för hur lagstadgade minimilöner ska beräknas och förbudet att löner kan sänkas i system med automatisk indexering. Det är en tydlig markering från domstolen om att EU har överskridit sina befogenheter i dessa delar. 

Samtidigt står övriga delar av direktivet fast, inklusive kravet på att främja kollektivavtalsförhandlingar om täckningsgraden understiger 80 procent. EU-domstolen menar att detta inte utgör ett direkt ingrepp i föreningsrätten och att EU har ett utrymme att anta regler om kollektivavtalsförhandlingar. 

Det är därför viktigt att vi fortsätter med påverkansarbetet för att säkerställa att EU-samarbetet utvecklas på ett sätt som värnar arbetsmarknadens parters utrymme att reglera villkoren på arbetsmarknaden. Vi tror på vår lönebildningsmodell som har genererat mycket bra resultat över tid.   

Att EU-domstolen för första gången tydliggjort gränserna mellan föreningsrätt och rätten till kollektivavtalsförhandlingar är intressant att notera men slutsatserna är inte förvånande ur ett rättsligt perspektiv. Det klargör att EU kan reglera främjandet av kollektivavtal så länge inte EU lägger sig i föreningsrättens kärna, tex genom att tvinga medlemsstater att lagstifta om fackligt medlemskap.  

Unionen kommer fortsatt att värna den svenska modellen utifrån våra medlemmars intressen. Vi står upp för fria förhandlingar, starka kollektivavtal och ett arbetsliv där parterna har ansvar och inflytande. Nu fortsätter vårt arbete med att påverka EU i en riktning som gynnar arbetstagarna, parternas autonomi och fackliga rättigheter.