Det borde vara själva resan som står i fokus när rekryterare träffar kandidater. Det hävdar Scarlett Roa, tidigare hållbarhetschef på Svenska Spel och nu projektledare på Praktikertjänst24 – efter att ha gjort en ganska speciell resa själv.
Published 02 October 2019
Det är nära att hon citerar Karin Boyes dikt ”I rörelse” när hon läxar upp rekryterare som inte orkar ta reda på vilken bakgrund en kandidat har.
– Var kommer man ifrån, vilken startsträcka har man haft? Det är resan som är intressant. Att få svar på den typen av frågor säger mycket mer om ambition och driv än var man är i dag.
Scarlett Roa var hållbarhetschef på Svenska Spel när den här intervjun gjordes. I dag har hon flyttat vidare till ett uppdrag som projektledare på Praktikertjänst24. Men inget av det säger särskilt mycket om vem hon är, menar hon. Det som är viktigt är att hon kom med sina föräldrar som flykting till Sverige, från diktaturens Chile, på 80-talet.
Det som är viktigt är hennes erfarenheter av att ha vuxit upp med föräldrar som talade med längtan om hemlandet som de tvingats fly ifrån.
Det är att ha vuxit upp i en småstad där främlingsfientligheten vällde fram under de känsligaste tonåren på 90-talet; där klasskompisarna från en dag till en annan började utrycka direkt hat – mot henne och andra som hade ursprung i helt andra delar av världen.
Är det något Scarlett Roa vill att en rekryterare ska se är det resan från den relativa tryggheten i ”blattebordet” på gymnasiet till en juristutbildning med mål att hjälpa andra att få upprättelse efter att ha diskriminerats i arbetslivet – till den tjänst hon har i dag. En spikrak resa, ska det visa sig.
För det var hela tiden Scarlett Roas vilja att förändra de förutsättningar som satte käppar i hjulen för så många – som tog henne vidare.
Jag tror att man lär sig att navigera bättre om man stöter på grund ibland. Att kämpa ger muskler.
Det började med en jobbintervju i kommunen 2006 – som slutade med en DO-anmälan om diskriminering. Genom att driva sitt fall kom hon i kontakt med en lokal antidiskrimineringsbyrå. Men istället för att driva hennes ärende erbjöds hon en praktiktjänst, vilket med tiden övergick i en anställning.
Jobbet på kommunen fick hon inte, istället fick hon genom sin upplevelse både en anställning och en möjlighet att hjälpa andra.
År 2007 drog hon igång ”Ett steg framåt”, ett projekt för vända på steken och hjälpa arbetsgivare att se den kompetenbank de riskerade att missa på grund av fördomar och bristfällig medvetenhet.
Därifrån var steget inte långt till Almi Företagspartner, där hon blev anställd som affärsrådgivare och hållbarhetsansvarig, i sammanlagt fem år.
Därmed var det nätverk hon saknat som ung kvinna med invandrarbakgrund, hennes. Och karriären tog fart.
– I dag är det en fördel för mig att jag har invandrarbakgrund och kan många språk. Det krävdes en hel del för att komma dit, men jag tror att man lär sig att navigera bättre om man stöter på grund ibland. Att kämpa ger muskler.
...då insåg jag att jag själv måste ta mig dit där jag har möjlighet att påverka strukturerna - det vill säga inifrån.
Det gick bra för Scarlett Roa, men statistiken för arbetsmarknaden i stort fick henne fortfarande att se rött, berättar hon. I många år reste hon runt och föreläste på företag och organisationer om vikten av att rekrytera inkluderande. Överallt möttes hon av applåder.
– Ändå hände ingenting! Det blev ingen förändring på de företag jag besökt. Det var då jag insåg att jag måste själv ta mig dit där jag har möjlighet att påverka strukturerna – det vill säga inifrån. Jag måste sitta i ledningsgruppen och möta frågorna där.
Så blev själva resan färdens mål. Men i dag handlar det heller inte bara om ett individuellt engagemang utifrån hennes egna erfarenheter när det gäller att jobba för en bättre inkludering på arbetsmarknaden.
– Jag tänker på lönsamhetsaspekten! Det finns mängder av forskning som visar att det är direkt lönsamt att blanda olika slags kompetens från olika håll. Och motsatsen, att innovation hämmas av att lika människor tänker likadant.
Lika barn leker bäst, heter det ju också. Det är kanske inte helt sant, men visst kan det vara jobbigt med olikheter också?
– Ja, det kan vara jättejobbigt! Särskilt när det gäller vardagliga, informella samtal, småprat.
Scarlett Roa minns en måndagsfika på ett mansdominerat företag, där de flesta tillhörde en viss "ofta kostymklädd" kategori. Man pratade om vad man gjort i helgen. Den ena efter den andra berättade om golfrundan, sommarstugan eller segelbåten.
– Sedan kom frågan till mig. Jag hade varit på hiphop-konsert på lördagen och på söndagen hade jag grillat och dansat salsa. Jag visste inte vad jag skulle säga för att det inte skulle uppstå en jobbig stämning.
Men vad f-n, skärpning! Hon söker inte det här jobbet för att gå på aw med mig!
Att ha invandrarbakgrund och ha upplevt diskriminering är heller ingen garanti för att man själv inte ska förledas av sina fördomar. Hur gör man för att rekrytera inkluderande?
– Jag är så medveten om vilka fördomar jag har. Men ändå, för några år sedan när jag rekryterade till ett bolag jag startat träffade jag en jobbsökande som inte liknade mig, och det första jag tänkte var: ”Kommer jag att kunna gå på aw med henne?”
– Sedan kom jag på mig: "Men vad f-n, skärpning! Hon söker ju inte det här jobbet för att gå på aw med mig!"
Det är svårt att bortse från tanken: ”vem kommer jag att trivas bäst med” när man hanterar en rekryteringsprocess, erkänner Scarlett Roa Brynildsen. Men just därför är det viktigt att verkligen försöka ha ett meritokratiskt perspektiv, menar hon, och även våga ge mångfalden i sig ett eget värde.
– Men man behöver sällan kvotera, åtminstone inte när det gäller personer med utländsk bakgrund. Vi är tillräckligt många som är tillräckligt drivna och kompetenta för att ta oss fram på egna meriter.
Jag satt och lyssnade igenom de första avsnitten härom dagen och kände igen varenda situation.
I podden Mellanchefer emellan pratar du med poddvärden Karin Adelsköld och Unionens arbetsrättsjurist Elisabet Ohlsson om bland annat de här frågorna.
Varför tycker du att man ska lyssna på podden Mellanchefer emellan?
– För det är precis sådana frågor som man står inför, som mellanchef. Ofta tror man att man är ensam om det, men det är man inte. Jag satt och lyssnade igenom de första avsnitten härom dagen och kände igen varenda situation. Den här podden är ett jättebra verktyg för mellanchefer.
Som Sveriges största fackförbund för chefer kan vi ge dig utveckling och professionellt stöd för dig som både är ledare och anställd på samma gång.