Det kan tyckas vara småsaker; fylla på papper i skrivaren, fixa present, snygga till konferensrummet... Men uppgifterna varken värderas eller lönesätts, och det är framförallt kvinnor som gör dem. ”Kvinnor smörjer maskineriet”, säger forskaren Annika Härenstam, som tycker att det är dags att göra upp med det osynliga arbetet.
Published 26 January 2023
Statistiken är talande: Betydligt fler kvinnor än män går in i väggen och drabbas av stressrelaterad ohälsa. Men Annika Härenstam, psykolog och professor eremita i arbetsvetenskap och -organisation ogillar pratet om kvinnors stress och sjukskrivningar.
– Det gör att vi ser kvinnors ohälsa som ett kvinnoproblem. Man letar individuella orsaker, och drar slutsatser om att kvinnor inte kan säga nej i tid eller inte pallar stress lika bra som män. Men forskning visar att om kvinnor och män utsätts för liknande situationer, så reagerar de ungefär likadan, säger Annika Härenstam.
Ja, att kvinnor blir sjuka av stress handlar om systemfel, och är därmed allas angelägenhet. Annika Härenstam vill att vi tittar på hur jobben organiseras. För faktum är att fler kvinnor än män har jobb där man har lågt inflytande men höga krav, vilket är en riskfaktor. Det är också vanligare att kvinnors jobb har otydliga mål och är mer tids och rumsbundna, alltså inte är lika flexibla, saker som också kan känslor av stress.
– Även på kontor med hälften kvinnor så jobbar män och kvinnor med delvis olika saker. Fler klassiskt administrativa serviceuppgifter ligger på kvinnor. Och när man pratar om gränslösa arbetet där man kan sitta var som helst och jobba, så gäller det inte om alla på kontoret, det finns alltid folk (ofta kvinnor) som exempelvis är där och öppnar eller alltid bemannar telefonen säger Annika Härenstam.
Och om vi på hemmaplan pratar om det oavlönade arbetet, som att plåstra om, diska, bädda och handla, något kvinnor tar en större del av – så bör vi på jobbet titta på det osynliga arbetet. För en effekt av de slimmade organisationerna är att medarbetare ska göra en massa saker som man inte tänker på eller värdesätter, de liksom bara ingår. Det kan vara att vattna blommor, tanka bilar, boka möten, sammanställa listor, fylla på papper i skrivaren, fixa krånglande datorer eller handla presenter till Amira som ska sluta. Det kan tyckas vara små saker, men dessa små saker har stor betydelse.
– Många medarbetare, men framförallt kvinnor, gör saker som inte är synliga och därmed inte värderas eller lönesätts, säger Annika Vänje, docent i förändringsledning och genus vid KTH.
Vi har också det sociala och emotionella arbetet, där fler kvinnor tar på sig rollen att se och måna om andra – och förväntas göra det.
– Annars uppfattas hon som otrevlig, medan en man som agerar på samma sätt ses som viktig – om vi generaliserar. Det är också vanligare att män ber sin chef prioritera när det adderas nya arbetsuppgifter, medan kvinnor får höra ”du är ju så bra på det här, du fixar det” och bär stressen inom sig, säger Annika Härenstam.
Varför lägger kvinnor inte bara av med det här, om det ökar stressen utan att ge kredd?
– Det är en av de vanligaste kommentarerna. Men om en kvinna bryter mönstret kan hon få betala ett högt pris genom att bli utfryst, ses som svikare eller jobbig, ”har du märkt vad sur hon är?”, säger Annika Vänje.
Ja, vi låtsas ofta som att det osynliga arbetet inte finns, men på något bakvänt sätt räknar vi ändå med att det ska fixas.
– Kvinnor smörjer maskineriet när de utför osynliga arbetsuppgifter, men det är inga kompetensbärande uppgifter, så kvinnor får jobba hårdare för att leva upp till normen på arbetsplatsen, vilket påverkar rekrytering, lönesättning, chans till avancemang och så vidare, säger Annika Vänje.
Så vad är tipset för att komma till rätta med det här?
– Att erkänna att de här uppgifterna finns, att det är ett jobb och att någon, ofta en kvinna, gör det gratis, säger Annika Vänje.
Hitta osynliga arbetsuppgifter, inte bara de som normalt brukar mätas och räknas – utan allt man lägger sin arbetstid på.
Next article
Allt som är nytt är per definition obekant och därmed kanske en smula skrämmande. Det gäller också AI. Kanske särskilt AI, som just precis nu – och hela tiden – utvecklas i rekordfart och påverkar hur vi lever och inte minst arbetar.
Som ledare och chef är det viktigt att navigera rätt när det gäller artificiell intelligens, för förändringarna är snabba, omfattande och frekventa.
Jag tycker att du ska se på AI som att du har fått en ny superkollega
För Ann-Therese Enarsson, VD på tankesmedjan Futurion, som nyligen föreläste på Unionen Chefs event ”Like a boss” är nyckelorden när det gäller AI och chefskap två – ”våga börja”.
– Jag tycker att du ska se på AI som att du har fått en ny superkollega. Den är lite för självsäker ibland, hittar på när den inte vet, ljuger och skarvar lite. Jag brukar lite skämtsamt säga att den är som vilken kollega som helst.
Ett verktyg – inte lösningen på allt
För att förstå och använda AI gäller det också att ha rätt grundinställning till och förståelse för vad den artificiella intelligensen är och kan hjälpa till med. Den är inte lösningen på allt, den är inte magisk.
– AI är verktyg och som med alla verktyg gäller det att veta vad man vill bygga innan man börjar hamra. Nyfikenhet är helt avgörande för att närma sig denna nya teknik– men inte blåögdhet. Du behöver inte förstå exakt hur tekniken fungerar på kodnivå, men du behöver förstå vad du vill använda den till i din verksamhet – och hur.
En annan sak som förenar stora omvälvande tekniska nyheter är att det är svårt att veta var man ska börja. Enarsson menar att en nyfiken utforskning är vägen att gå. Man tar sig tid och testar olika verktyg för att se vilka som är användbara i just ens egen verksamhet och jämför med andra liknande verktyg. Framför allt och återigen – våga börja!
Visa själv som chef hur du provar, testar och ibland misslyckas
- Använd AI i det dagliga arbetet först. Som stöd i rapportskrivning, mötessummeringar, analys eller research. Testa ChatGPT för att skriva utkast till en presentation. Låt Copilot hjälpa dig hitta mönster i data. Det behöver inte vara perfekt – det ska vara på riktigt. Visa själv som chef hur du provar, testar och ibland misslyckas. Det är själva lärandet som är poängen.
Var nyfiken – då blir medarbetarna också det
Genom att gå först i ledet när det gäller AI kan man som chef också väcka nyfikenhet och lust hos medarbetare.
- Du som chef varken kan eller ska vara expert på allt – men du kan verkligen vara en trygg guide i det nya. Ledarskapet handlar alltmer om att underlätta för och förstå medarbetarna, inte om att alltid veta mest eller bäst.
Genom att visa att du själv lär dig skapas en kultur där det är tillåtet att inte kunna. Ett sådant ledarskap är grunden för psykologisk trygghet – en förutsättning för all utveckling. Med den utgångspunkten går det också lättare att diskutera med medarbetarna om de utmaningar som finns med AI.
- Att känna motstånd för AI är helt naturligt. Ny teknik skapar reaktioner. Oro. Frågor. Skepsis. Det ska den göra. Det är dock inte teknikens framfart som är problemet – utan människors förutsättningar att hänga med. Som chef behöver du skapa trygghet nog för att medarbetare ska våga säga: “Jag förstår inte.” För det är där nyfikenheten föds.
