Märket – i avtalsrörelsen sätts löneökningsnivån

Märket är en överenskommelse om att kostnadsökningsnivån i det först tecknade kollektivavtalet i en avtalsrörelse blir normerande för hela svenska arbetsmarknaden. Själva nivån, siffran, är det som brukar kallas märket och den stora delen handlar om löneökningsnivå. Märket är alltså ett verktyg för att över tid skapa både mer pengar i plånboken till dig som medarbetare och se till att företagen är fortsatt konkurrenskraftiga.

Egentligen alla eftersom vi vet att märket innebär att medarbetare inom alla branscher över tid får en stadig och stabil reallöneutveckling samtidigt som hänsyn tas till företagens konkurrenskraft. På så sätt är märket bra för hela svenska arbetsmarknaden och samhället i stort.

Den svenska modellen innebär att fackförbund och arbetsgivare tar gemensamt ansvar för villkoren på arbetsmarknaden och i det ingår att hitta lösningar på gemensamma problem. Ett sådant problem var den skenande löne- och prisspiral vi hade innan Industriavtalet slöts. Genom Industriavtalet föddes Märket som nu är en central byggsten för lönesättningen i Sverige. Konstruktionen skapar en stabil och ordnad modell som tar hänsyn till att Sverige är ett litet, exportberoende land.

Tanken med att låta den mest internationellt konkurrensutsatta sektorn gå först och ta ansvar för löneökningsnivån bygger på att det också är den sektor som kommer ta den första och största smällen om nivån hamnar fel. Sverige är ett exportberoende land och av de 20 branscher i näringslivet med störst exporthandel tillhör 14 industrin och industrisektorn sysselsätter över 800 000 personer. Industrin är därmed i dagsläget Sveriges mest internationellt konkurrensutsatta sektorn och ska därför sätta märket. Vilka branscher som bör ingå i de internationellt mest konkurrensutsatta sektorerna, och som därmed bör sätta märket, kan förändras över tid.

I en situation med hög inflation och en osäker omvärld är det lätt att tänka att vi ska ställa lönekrav som kompenserar för ökade priser. Men vi vet vad som händer om vi jagar efter inflationen - vi riskerar att hamna i en löne- och prisspiral där lönerna i realiteten står still över tid. Därför behöver vi stå stadigt och vara trygga med lönebildningens och Industriavtalets principer som innebär att utgå från inflationsmålet, titta på hur det går för svenska företag och väga in faktorer som konkurrenskraft och produktivitet när vi strävar efter att hitta bästa möjliga löneökningsnivå.

Det handlar inte om att utesluta och välja bort branscher utan om att det är både beprövat och logiskt att den mest internationellt konkurrensutsatta branschen är den som sätter märket. I dagsläget är det Industrin. Det är inte för all framtid givet vilka delar av arbetsmarknaden som bör anses ingå i de internationellt mest konkurrensutsatta branscherna, och som därmed bör sätta märket. Det utvärderas kontinuerligt och kan komma att förändras över tid.

Att skapa reella och stabila löneökningar över tid samtidigt som Sverige kan behålla sin internationella konkurrenskraft känns knappast som något omodernt. Tvärtom kommer framtidens arbetsliv och näringsliv vara mer globaliserat än idag vilket gör det än mer viktigt att värna förutsättningarna för fler och bättre jobb i Sverige. Sedan Märket infördes är reallöneökningen över 60 procent, enligt Medlingsinstitutet (2018). Det är betydligt högre än i de flesta jämförbara länder. Inflationen har varit låg och de svenska företagen har kunnat behålla och stärka sin konkurrenskraft. En vinst för alla som känns viktig att ta med sig även framåt.

Nej. På arbetsmarknaden finns det löneskillnader som enbart kan förklaras med genusdiskriminering. Det är oacceptabelt att kvinnor inom många grupper tjänar sämre än männen. Många kvinnor jobbar dessutom i branscher där löneläget är lägre än i mansdominerade branscher. Ojämställda löner och orsakerna bakom är något både fack och arbetsgivare behöver ta ansvar för att ändra. Dock beror de inte på Märket och ett avskaffande av Märket skulle inte heller vara svaret. Märket tryggar istället löneökningar för medarbetare i alla branscher, inte bara för dem som har en stark position på marknaden eller som jobbar på företag som går bra just nu. Utan Märket skulle dessa yrkesgrupper helt enkelt ha klart sämre möjligheter till löneökningar.

Så hade vi det på 70- och 80-talet innan Industriavtalet och Märket fanns. Olika grupper förhandlade var och en för sig och alla konkurrerade med varandra om att få en högre procentsats än övriga. På så sätt skapades en skenande löne- och prisspiral. Inflationen steg kraftigt och i realiteten stod lönerna mer eller mindre stilla. Samtidigt förlorade företagen konkurrenskraft när kostnaderna ökade betydligt mer än i konkurrentländerna. En situation som inte var bra för varken medarbetare, företagen eller Sverige. Dessutom utgör ju märket nivån för den kollektiva löneökningen, ett enskilt företag som vill ge sina medarbetare mer kan naturligtvis kan göra det.

Märket är ett riktmärke, en normering på kollektiv nivå för att säkra en stabil reallöneökning över tid. Vad du som individ ska ha för lönepåslag ska avgöras av din prestation utifrån de lönekriterier som finns på arbetsplatsen. Märket ska aldrig utgöra ett tak för dig som individ och en arbetsgivare är fri att ge individuella lönepåslag som speglar insats och utfört arbete.

Nej, det finns ingen lagstiftning i Sverige som säger att du har rätt till årlig löneökning utan det är något som regleras genom  Kollektivavtal . Kollektivavtalen täcker också andra delar av arbetsvillkor som till exempel  semesterersättning ,  övertidsersättning , tjänstepension och arbetsmiljö. Det är delar som också är viktiga när parterna gemensamt tar ansvar för arbetsmarknadens utveckling.