Varför tvinga utmattade att byta jobb?

Välutbildade människor tvingas säga upp sig från sina jobb för att ta ”enklare arbeten” – i en tid där arbetsgivare söker med ljus och lykta efter kompetens. Galet, tycker läkaren Kristina Glise, som menar att det handlar om ett systemfel.

Detta är ett innehåll från Unionen Opinion.

Publicerad 22 juni 2021

Bild schackpjäser frågetecken ovanför Det här gäller utmattade personer som behöver få lite mer tid innan de är på banan igen. Men då säger Försäkringskassan stopp, vilket är anledningen till att många tvingas säga upp sig från sina jobb. Det är tragiskt, tycker läkaren Kristina Glise, som jobbat med utmattade patienter sedan 90-talet, och som nu skrivit ett utlåtande till utredningen som ser över sjukförsäkringssystemet.

– Inte nog med att det kan kännas som ett hot och en kränkning för patienten som inte vill något hellre än att komma tillbaka till sitt arbete igen, det leder ofta till en försämring av sjukdomen. Att byta arbete är påfrestande för en frisk, för en som är sjuk på grund av för hög stressbelastning är det en oerhörd stress, särskilt om det är oönskat. Det är också samhällsekonomiskt helt fel att exempelvis en advokat eller civilingenjör ska börja sälja korv.

Helomvändning

Kristina Glise medger att hon gjort en helomvändning här. I början på 90-talet i samband med den ekonomiska krisen började en ny patientgrupp söka sig till företagshälsovården. Från att tidigare mest ha hjälpt människor med kort utbildning, som städare, undersköterskor och ekonomibiträden som kanske sökte för värk i rygg och axlar, kom nu personer med lång utbildning som hade ”gått in i väggen.” De var hjärntrötta. Utmattade.
 

Galet, tycker läkaren Kristina Glise, som menar att  det handlar om ett systemfel

– Jag var företagsläkare på ett sjukhus i Västsverige när vi började se de här problemen. De som kom var helt slutkörd och uppgivna, klagade över situationen på jobbet och ville aldrig gå tillbaka dit. Och jag som läkare tänkte att om en arbetsplats gör dig så sjuk, ska du naturligtvis inte vara där.

Så företagsläkarna samarbetade med personalavdelningarna för att utmattade skulle få byta jobb. Det var strategin. Men Kristina säger att efter några år kom patienterna tillbaka och var missnöjda. De berättade om hur kämpigt det hade varit att börja om från scratch på en ny arbetsplats, att lära sig nya rutiner och bekanta sig med nya kollegor. ”Jag kände ingen och behövde börja om från början, det var så jobbigt att jag höll på att knäckas av det.”

– Det visade sig att många hade trivts bra på sina jobb, men att deras situation var stressig och ohållbar. Hade man bara fått hjälp med det, så hade man velat återgå till sitt gamla jobb. Ja, patienterna gav en massa bra förklaringar. Jag och mina kollegor fick oss en riktig läxa.

Det finns heller inget som säger att ett ”enklare arbete” är mindre belastande

Sedan dess har Kristina Glise och många av hennes kolleger låtit utmattade patienter steg för steg återgå till sitt vanliga arbete, förutsatt att där inte finns konflikter. Arbetsgivarna har ett arbetsmiljöansvar, och många arbetsgivare gör sitt yttersta för att anpassa arbetet. När man känner sig frisk och stark nog, kan personen sedan själv bestämma om hon vill stanna eller söka nytt arbete, vilket många gör.

– De flesta kommer tillbaka även om det kan ta tid för den som blivit allvarligt utmattad. Det här är en sjukdom som läker långsamt, säger Kristina Glise.

Problemet (så som systemet fungerar idag) är att efter 180 dagars sjukskrivning säger regelverket att om du inte kan gå tillbaka till ditt ordinarie arbete ska du prövas mot hela arbetsmarknaden. Finns det enligt Försäkringskassan något enklare arbete du kan utföra, så måste du ta det istället. Något konkret jobb visar man dock inte på.

– Det är helt fel, systemet är inte anpassat efter sjukdomens förlopp. Det finns heller inget som säger att ett ”enklare arbete” är mindre belastande, jag har sett många patienter bli allvarligt sjuka igen. Det är också samhällsekonomiskt tveksamt att tvinga en högutbildad person att ta ett enklare jobb när hon kan få tillbaka arbetsförmågan för att klara sitt ordinarie jobb, säger Kristina Glise.

Så vad vore bättre?

– Att man vid ett avstämningsmöte med läkare, arbetsgivare och Försäkringskassan gör upp en plan för återgång i arbete med successivt ökande arbetstid och anpassade arbetsuppgifter, det tar olika lång tid för olika patienter. Ibland vid särskilt allvarliga fall används samordningsinsatser. Det innebär att en patient som har ett krävande jobb på exempelvis en advokatbyrå, kan få arbetsträna på ett annat ställe utan att behöva säga upp sig. Det kan vara att man arbetstränar i en syateljé, säljer skidor på Intersport eller arbetar på en kyrkogård. Det här har fungerat fantastiskt bra, så den typen av system behöver utvecklas. Vi måste hjälpas åt kring patienterna igen. Just nu känns det som om Försäkringskassan ligger i sina skyttegravar, vilket försvårar samarbete.