Det här behöver svenska beslutsfattare göra i rådande läge

Hushållens ekonomi påverkas främst genom två kanaler. Det handlar dels om vad som händer med svenska jobb, dels hur kriget påverkar hushållens kostnader.

Detta är ett innehåll från Unionen Opinion.

Kriget i Ukraina är framför allt en katastrof för alla som drabbas på plats. Men det får också effekter på svenska hushåll.

1. Svensk arbetsmarknad är motståndskraftig.

Min bild just nu är att svenska företag kan hantera situationen relativt väl. Svensk industri, som är mycket handelsberoende, har ett starkt utgångsläge och är inte särskilt exponerad mot Ukraina och Ryssland. Den globala efterfrågan är också så pass god att företag kan styra om export till andra marknader. De som är beroende av import från Ukraina eller Ryssland riskerar tillfälliga stopp och högre kostnader, men verkar överlag kunna hantera situationen. Samtidigt finns det vissa delar av näringslivet som kan få det tufft i och med stigande kostnader för insatsvaror, som till exempel åkeribranschen. Kriget har också ökat osäkerheten i världsekonomin och situationen för svenska företag kan ändras snabbt om till exempel tillgången till rysk gas helt stängs av för Europa.

Företagen kommer dock vara mycket försiktiga med att dra ner på personal - som de sen snabbt kan behöva igen. Sen en tid tillbaka råder en huggsexa om kvalificerad arbetskraft och man vill inte bli sittande med Svarte Petter och tomma stolar. Sammantaget blir bilden att kriget i ett grundscenario inte kommer slå särskilt hårt mot svensk arbetsmarknad, men att det som ofta i kristider kan bli svårare för de som står utanför att komma in.

2. Vi får leva med fortsatt stigande priser.

Inflationen, i Sverige och omvärlden, var redan på väg upp när kriget bröt ut. I februari steg inflationen med 4,5 procent i årstakt. Än högre tal är att vänta framöver när effekterna från kriget successivt slår in. Det handlar till exempel om högre energipriser, som också ger högre kostnader för annan produktion, samt fortsatt stigande matpriser. Prisuppgångarna är förmodligen av tillfällig natur, och därmed inte något som penningpolitiken nödvändigtvis behöver agera på, men det finns samtidigt risk för att den högre inflationstakten får mer långsiktigt fäste.

Hur ska då aktörer som regering, arbetsmarknadens parter och Riksbanken agera?

Is i magen och fokus på inflationsmålet.

Riksbanken bör vara försiktig med räntevapnet i det korta perspektivet och se hur tillfälliga prisuppgångarna blir. Inte minst energipriserna är volatila och oljepriset har till exempel gått ner från 130 till 100 dollar fatet på kort tid. Samtidigt måste de hålla fokus på att bevara trovärdigheten för inflationsmålet. Det tjänar alla långsiktigt på. Vår bedömning är att räntan kommer behöva höjas under året. Samtidigt ligger Riksbankens ränta i utgångsläget på mycket låga nivåer.

Håll fast vid framgångsrik modell.

För parternas del är det klokt att också i turbulenta tider hålla fast vid den svenska lönebildningsmodellen. Att jaga inflationen och sätta igång en pris- och lönespiral kommer inte gynna någon. Det riskerar ge både lågkonjunktur och stora hål i plånböckerna. Det blir därför en viktig uppgift för parterna att hålla fokus på det som spelar roll långsiktigt- alltså vilka löner som svensk internationellt konkurrensutsatt sektor kan bära. Här finns en hel del som trots allt ser ljust ut. Svensk industri har gått väldigt bra även under Coronakrisen och företagen har goda möjligheter att leverera det som omvärlden behöver framåt.

Regeringen måste stötta hushållen – men inte alla bilägare.

För att parterna ska kunna hålla detta fokus och hushållen samtidigt inte åka på en alltför hård smäll så måste Regeringen stötta svenska hushåll. Regeringen kan och ska inte rycka ut och kompensera så fort hushåll eller företag åker på oväntade kostnader, men just nu är vi i ett exceptionellt läge som motiverar stödinsatser.

Regeringen har också börjat att ta detta ansvar och lagt fram ett åtgärdspaket på runt 14 miljarder kronor. Det är lätt att kritisera de enskilda åtgärderna - något som många också gjort. Men det är svårt att snabbt stötta hushållen på ett vettigt sätt. Jag tycker att regeringen ändå landat hyfsat, även om vi på några punkter gärna hade sett en annan utformning på stöden. Det gäller särskilt att alla bilägare får 1000 till 1500 kronor i handen i juni. Här hade det varit betydligt klokare att istället biffa upp ersättningen för de som använder bilen mycket i tjänsten, milersättningen, för att få ett mer riktat stöd.  

Katarina Lundahl
Chefsekonom
Unionen

2022-03-17