Arbetsmarknaden fortsätter gå starkt

Vår analys visar att arbetsmarknaden fortsätter att utvecklas starkt, men många tjänster går inte att tillsätta. Det är inte brist på jobb, det är framför allt brist på kvalificerad personal. Det läget kommer sannolikt att bestå kommande månader.

Vad har hänt på arbetsmarknaden under de senaste månaderna?

Trots oron i omvärlden har arbetslösheten fortsatt att sjunka och antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen är nu nere på de lägsta nivåerna sedan 2009. I takt med att fler fått jobb har företagen behövt leta arbetskraft bland dem som varit utan jobb en längre tid. Många av de som varit arbetslösa i ett till två år har under våren kunnat ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden. Trots den kraftiga uppgången under pandemin är arbetslösheten i den här gruppen nu nästan nere på samma nivå som under förra högkonjunkturen 2018-2019.

Antalet personer som varit utan jobb i över två år har däremot fortsatt att öka. Det här handlar ofta om personer med en svag ställning på arbetsmarknaden, som har svårt att ta sig in. Men även för dem har vi senaste veckorna kunnat se en tendens till vändning. I maj och juni har antalet som varit arbetslösa längre än 24 månader minskat sju veckor i rad, en minskning med totalt 1 700 personer. Det starka arbetsmarknadsläget ser alltså ut att göra att även de med svagare ställning på arbetsmarknaden faktiskt också får jobb.

Hur ser kompetensbristen ut?

Resultatet av färre arbetslösa i kombination med många som vill anställa stavas kompetensbrist. Vår unika analys av Arbetsförmedlingens kvarstående lediga jobb i förmedlingstjänsten Platsbanken visar att det i maj fanns nära 190 000 lediga jobb. Det är den högsta majsiffran så långt bak som statistiken sträcker sig. Det tidigare högsta antalet vakanser under en majmånad registrerades 2018, då antalet var knappt 108 000. Nu i maj var det alltså hela 80 000 fler tomma tjänster. Slutsatsen är att antalet vakanser ligger på rekordnivåer.

Det är både arbetare och tjänstemän som arbetsgivarna har svårt att rekrytera – de lediga jobben består ungefär av hälften av varje. På tjänstemannasidan är det tydligt att det framför allt är de högkvalificerade posterna som står tomma. Av de 20 tjänstemannayrken som hade flest antal vakanser är 17 sådana som kräver högskolekompetens eller motsvarande och tolv kräver fördjupad högskolekompetens.

Färsk statistik från Arbetsförmedlingen visar också hur företagen hanterar den stigande kompetensbristen, vad de gör för att fylla sina tjänster. De främsta två svaren är att företagen får lägga längre tid på att rekrytera, och att de får sänka sina krav på erfarenhet. Men även med de förändringarna så är det ofta svårt.

Det finns alltså jobb – men för få som kan ta dem. Det är glädjande att möjligheterna till kompetensutveckling under yrkeslivet snart blir bättre, med bland annat det nya omställningsstudiestödet. Nu måste det snabbt komma på plats fler korta anpassade kurser som matchar det som arbetsmarknaden skriker efter.

Hur kan utvecklingen på arbetsmarknaden vara så stark?

En faktor bakom den starka arbetsmarknadsutvecklingen är att restriktionerna helt släpptes i februari, vilket gett en skjuts i vissa tjänstebranscher. Men även i andra delar av näringslivet har det funnits behov som fått vänta under pandemin. En annan anledning är att det trots omvärldsturbulensen går väldigt bra för stora delar av näringslivet och de ser positivt på den närmaste framtiden. Det gör att arbetsgivarna vågar anställa. 

Det här visade vår enkätundersökning Branschbarometern, som genomfördes i april. Unionens klubbar var då rekordoptimistiska om utvecklingen för det egna företaget kommande halvår, och hade rekordhögt ställda förväntningar på sysselsättningstillväxten i företaget.  Unionen ställde också frågor kring om kriget i Ukraina påverkat anställningsplaner eller personalstyrkan. Det korta svaret från en överväldigande majoritet av Unionens klubbar var: nej. Företagens planer gällande bemanning och investeringar låg fast.

Den här lägesbilden ser enligt andra, ännu nyare, företagsundersökningar, som Konjunkturbarometern från Konjunkturinstitutet, ut att hålla i sig. Ett talande citat från ett företag i Riksbankens företagsundersökning, som släpptes i förra veckan, var ” alla pratar om problemen, men ingen om hur bra det går”. Det är lätt att tro att bara för att det är krig och hög inflation så går det dåligt för näringslivet. Men så ser det inte riktigt ut. Många företag möter fortsatt en stark efterfrågan, och många (men inte alla) kan föra vidare högre priser på insatsvaror.

För hushållen är bilden något annorlunda. I spåren av hög inflation och stigande räntor oroar vi oss för framtiden. Än så länge fortsätter hushållen att konsumera, men konsumtionsviljan lär mattas av framåt i spåren av fortsatta räntehöjningar. Men att arbetsmarknaden går starkt utgör trots allt en stor trygghet för många.

Vad kommer hända på arbetsmarknaden framåt?

Den här tudelade bilden lär prägla hösten, och frågan är vilka som ”vinner”; de deppiga hushållen eller de positiva företagen? Min gissning är att hushållen, och även företag i vissa konsumentnära branscher, har en relativt tuff höst framför sig. Men överlag kommer näringslivet och inte minst industrin ge ekonomin viktig lyftkraft. Att företagen fortsätter att anställa och leta ny personal visar att de tror att efterfrågan kommer hålla i sig.

Unionens egen data över förhandlingsärenden, som i det närmaste i realtid indikerar läget på arbetsmarknaden, pekar också på att företagen fortsätter ha tillförsikt. Ärendena som gäller arbetsbrist har under de tre första veckorna i juni legat nästan 20 procent lägre än nivån i januari och cirka 30 procent lägre än under motsvarande period förra året.

Den sammantagna bilden inför sommaren blir därmed att företagen behåller sin personal och fortsätter anställa. Det finns inga tecken på att arbetsmarknaden försvagas. En viss avmattning lär dock komma till hösten. Men de många vakanserna gör att arbetsmarknaden tål det- jobbtillgången kommer sannolikt ändå vara god. Det är bra för hushållen. Att de har jobb är trots allt det allra viktigaste för deras ekonomiska ställning. 

Katarina Lundahl
Chefsekonom
Unionen

2022-06-27