Många kommuner och landsting längtar efter ett lagrum för idéburet offentligt partnerskap. Det skulle göra det lättare att samarbeta och få in fler idéburna aktörer in i sin verksamhet. I somras tillsatte regeringen en utredning som bland annat ska definiera vad en idéburen aktör i välfärden är. Men risken finns att definitionen blir för snäv och istället utestänger aktörer.
Text: Audrey Erath Bild: Colorbox
2018-09-19
Yalla-trappan och Svenska med baby är två omtalade exempel på samarbeten mellan offentlig och idéburen sektor. Men regeringen vill att fler idéburna aktörer ska in i välfärden och blickar mot hur det ser ut i USA och Tyskland. Även medlemmarna i Sveriges kommuner och landsting, SKL, vill få fler idéburna aktörer in i sin verksamhet.
Man vill ta till vara på organiserade medborgare som vill göra gott i lokalsamhället på olika sätt.
– Den enkla anledningen är man vill ta till vara på organiserade medborgare som vill göra gott i lokalsamhället på olika sätt. Man ser också att folk som organiserar sig på det här sättet har väldigt mycket resurser, kunskaper och infallsvinklar i väldigt komplexa frågor. Dessutom har civilsamhället ofta en lokalkännedom och närhet till målgrupper som myndigheter kan ha svårt att nå. Det är en väldig styrka när man jobbar med utsatta grupper i samhället, att man tillåts tänka större och djupare, säger Anna-Karin Berglund, projektledare på SKL.
För att öka antalet idéburna aktörer meddelade civilminister Ardalan Shekarabi i början av juni att regeringen tillsätter en utredning som bland annat ska definiera vad som utgör en idéburen aktör i välfärden. Med en tydligare definition ska det bland annat bli lättare för civilsamhället att söka bidrag, ingå partnerskap och samverkansavtal med det offentliga.
– Vikten av en definition handlar om vårt förvaltningstänkande och lagstiftningen. För våra medlemmar är det viktigt att veta vad som är inom kommunens, landstingets eller statens domän och vad man kan samarbeta kring. Men det här är ju ett jättedilemma för civilsamhället som ofta opererar mycket mer horisontellt än vad vi förmår att göra. Här får vi passa oss för att definitionen inte avgränsar för snävt kring vad en idéburen aktör inom välfärden är och kan göra. Det är viktigt att definitionen inte bara blir en konstruktion för att passa våra ”stuprör” utan att det finns utrymme för behovsanpassade lösningar så att vi inte missar målet, säger Anna-Karin Berglund.
För våra medlemmar är det viktigt att veta vad som är inom kommunens, landstingets eller statens domän och vad man kan samarbeta kring
Utredaren ska även ta fram riktlinjer, kriterier eller andra tillämpbara instrument för att ingå IOP, Idéburet offentligt partnerskap. Men SKL och deras medlemmar hoppas på att utredningen föreslår en lagstiftning för IOP som samarbetsform.
– Vi skulle tycka att det var fantastiskt om det kom ett lagrum för IOP, det är något som väldigt många kommuner och landsting längtar efter. Då skulle de juridiskt känna sig trygga att de gör rätt och att de verkligen får lov att skapa partnerskap för att jobba med samhällsutmaningar, på det här sättet som vi så gärna vill. Men det kräver ju att man lyckas formulera ett sådant lagrum, inom vilka områden man kan tillämpa ett partnerskap. Samtidigt som det finns en oro att det blir för snävt, så att det inte bara blir inom arbetsmarknadsfrågor eller inom socialtjänsten, säger Anna-Karin Berglund.
Utredningen ska presenteras senast den 14 december 2019.
