Hur ser arbetsmiljön ut för unga i civilsamhället? En ny rapport visar att arbetsbelastningen är mycket hög och att unga förtroendevalda känner väldigt stor press på att vara tillgängliga. Men i rapporten finns också positiva trender att glädjas över.
Under tre år har Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, LSU drivit projektet Hållbart Engagemang och Ledarskap för att motverka negativ stress inom ungdomsrörelsen. Det går åt rätt håll. Sedan projektet startade har andelen organisationer som uppger sig ha problem med negativ stress minskat från 83 till 73 procent. Enligt deras senaste rapport, ”Ungdomsrörelsen i siffror 2019”, finns flera positiva siffror att glädjas över.
– Generellt så mår unga i civilsamhället bra och det finns ett starkt engagemang. Jag är väldigt stolt och glad över resultaten men ser att det finns mycket kvar att göra, säger Tomas Hultman som är projektledare för projektet på LSU.
Man tar på sig för mycket. Vi måste börja prata om vad som är realistiskt.
Det finns dock stora genomgående problem. Enligt nya rapporten går det att identifiera tre tydliga utmaningar som många anställda upplever i det unga civilsamhället: hög arbetsbelastning, otydliga arbetsuppgifter och avsaknad av prioriteringsordning. Enligt rapporten upplever sex av tio anställda att stor arbetsmängd utmärker deras arbetsmiljö.
– Hög arbetsbelastning är det största problemet. Många unga inom civilsamhället tar på sig ett stort ansvar. Då det finns höga mål och visioner, att man vill förändra och förbättra världen. Då måste vi tänka: Vad är rimligt och realistiskt att göra här och nu? Även om man har hög arbetsbelastning så måste man prioritera utifrån de förutsättningar man har, säger Tomas Hultman.
De ekonomiska förutsättningarna är också ett mycket stort problem. Ungefär hälften anger att osäker finansiering av verksamheten utmärker deras arbetssituation till en hög grad och hälften, 49 procent, uppger även att det finns förväntningar på dem att finansiera sin egen tjänst. Detta är en ökning jämfört med år 2017 då 38 procent uppgav att de hade denna förväntan på sig.
Finansiering är verkligen en stor fråga och en utmaning som genomsyrar allt.
– Långsiktigt stöd och finansiering är en utmaning. Idag ligger många kommunala och statliga bidrag på ett år och det är svårt att planera långsiktigt. Onödigt mycket tid måste läggas på projektansökningar och administration. Detta är verkligen en stor fråga och en utmaning som genomsyrar allt, säger Tomas Hultman och fortsätter:
– Att tvingas finansiera sin egen tjänst för att bibehålla sin anställning är en stressfaktor för många. Behovet av att finna långsiktiga finansieringskällor är därför viktiga för att kunna ha en välmående personal.
Att tvingas finansiera sin egen tjänst för att behålla sin anställning är en stressfaktor för många.
Rapporten tar även upp hur de unga förtroendevalda mår. Det finns stora skillnader mellan anställda och förtroendevaldas arbetsmiljö, särskilt vad gäller känslan av förväntningar på tillgänglighet via telefon och epost. Förtroendevalda upplever denna förväntan i en mycket högre grad än anställda.
– Vi ser hur många påverkas av sociala medier och att man känner krav på tillgänglighet. Som ordförande upplever man att man ska vara kommunicerbar. Vi ser också att en tredjedel av alla förtroendevalda ställer för höga krav på sig själva. Man tar på sig för mycket. Vi måste börja prata om vad som är realistiskt, säger Tomas Hultman.
Två av tre förtroendevalda upplever att de inte har en god balans mellan den tid de lägger ner på sitt uppdrag och på övrig fritid. Endast 27 procent av de förtroendevalda anger att de får tillräckligt med återhämtning från sitt uppdrag. Utmattning är ett stort problem bland förtroendevalda. Hela 35 procent anger att de känt sig så utmattade att de inte kunnat fullfölja sitt uppdrag.
Trots många problem och utmaningar ser dock Tomas Hultman positivt på utvecklingen för de unga inom civilsamhället.
– På flera håll kan vi se en förbättring jämfört med undersökningen som gjordes 2017. Vi ser att unga i civilsamhället tar ansvar för de här frågorna. Allt fler har handlingsplaner för att hantera negativ stress, färre upplever att de utsatts för kränkande särbehandling och vi ser också att man satsar mer på kompetensutveckling än vad man gjort tidigare. Jag tror att vi kommer att se ännu större effekter av det som vi gör nu längre fram.
På LSU:s hemsida kan man läsa hela rapporten.
Text: Anna Westman Swantesson Bild: Unsplash
2019-12-11